Kartläggning av svenska polisens narkotikabekämpning
Antalet poliser som uteslutande arbetar med att bekämpa narkotikabrott har minskat med det fyrdubbla sedan mitten av 80-talet. Då fanns omkring 800 renodlade narkotikapoliser. Idag finns bara 200, enligt en kartläggning som Polishögskolan har gjort på uppdrag av Mobilisering mot narkotika.
Polisens nedprioritering är oacceptabel med tanke på att tillgången på de flesta droger har ökat kraftigt de senaste 20 åren, säger Björn Fries, nationell narkotikapolitisk samordnare.
Kartläggningen, som bygger på tidsstudier och intervjuer, visar också att poliser i ingripandeverksamheten bara använder 4,2 procent av sin arbetstid till bekämpning av narkotikabrott. Hälften av arbetstiden läggs på att försöka upptäcka brott och en fjärdedel går åt till avrapportering.
Samtidigt som polisen satsar allt mindre resurser på narkotikabrottsbekämpning, ökar narkotikabrotten kraftigt. I början av 1990-talet uppdagades omkring 30 000 narkotikabrott ? idag är motsvarande siffra 70 000. Ökningen kan förklaras med att det ringa narkotikabrottet, eget bruk, blir allt vanligare i polisens register. Enligt kartläggningen är det inte ovanligt att missbrukare som är kända av polisen, ofta samma personer, grips och tas in för kroppsbesiktning flera gånger under ett år, ibland under samma vecka.
Kartläggningen vittnar om att polisen låter kvantitet gå före kvalitet, vilket får till följd att enskilda missbrukare kränks. Polisen måste se över sitt arbetssätt och hitta mer kvalitativa mått på verksamheten, säger Björn Fries.
Björn Fries vill också se ett tydligare samarbete mellan polisen och det civila samhället.
Om polisens många ingripanden ska få någon effekt måste socialtjänsten, beroendevården och hälso- och sjukvården kunna erbjuda insatser för de missbrukare som tas om hand, säger Björn Fries.
Läs:
Kartläggning av svenska polisens narkotikabekämpning
Polisens nedprioritering är oacceptabel med tanke på att tillgången på de flesta droger har ökat kraftigt de senaste 20 åren, säger Björn Fries, nationell narkotikapolitisk samordnare.
Kartläggningen, som bygger på tidsstudier och intervjuer, visar också att poliser i ingripandeverksamheten bara använder 4,2 procent av sin arbetstid till bekämpning av narkotikabrott. Hälften av arbetstiden läggs på att försöka upptäcka brott och en fjärdedel går åt till avrapportering.
Samtidigt som polisen satsar allt mindre resurser på narkotikabrottsbekämpning, ökar narkotikabrotten kraftigt. I början av 1990-talet uppdagades omkring 30 000 narkotikabrott ? idag är motsvarande siffra 70 000. Ökningen kan förklaras med att det ringa narkotikabrottet, eget bruk, blir allt vanligare i polisens register. Enligt kartläggningen är det inte ovanligt att missbrukare som är kända av polisen, ofta samma personer, grips och tas in för kroppsbesiktning flera gånger under ett år, ibland under samma vecka.
Kartläggningen vittnar om att polisen låter kvantitet gå före kvalitet, vilket får till följd att enskilda missbrukare kränks. Polisen måste se över sitt arbetssätt och hitta mer kvalitativa mått på verksamheten, säger Björn Fries.
Björn Fries vill också se ett tydligare samarbete mellan polisen och det civila samhället.
Om polisens många ingripanden ska få någon effekt måste socialtjänsten, beroendevården och hälso- och sjukvården kunna erbjuda insatser för de missbrukare som tas om hand, säger Björn Fries.
Läs:
Kartläggning av svenska polisens narkotikabekämpning
Kommentarer
Trackback
