Den ideella sektorn kan göra ännu större insatser
I Dagens Nyheter idag har ministrarna Sabuni och Hägglund ett intressant inlägg under rubriken Satsning på ideella krafter löser landets vårdproblem.
Debattinlägget är intressant av flera skäl, men inte minst för att man nu från regeringens sida aviserar lag- och regelförändringar, i ett första steg inom hälso- och sjukvården. Men, säger de båda, om denna utfaller väl är vi sedan snabbt beredda att gå vidare och bredda dialogen till ideella aktörer inom andra områden.
Inte en dag för sent. Alltför länge har liknöjda och tyvärr också bakåtsträvande representanter för det offentliga tjänsteutbudet (hälso- och sjukvård, socialtjänst, polis, tull m fl) bevakat sina revir på ett för utvecklingen föga positivt sätt.
I debattartikeln säger Sabuni och Hägglund vidare att det är uppenbart att den ideella sektorn skulle kunna göra en ännu större insats. Det har i Sverige länge funnits en ideologisk blindhet för vad den ideella sektorn bidrar med och skulle kunna bidra med. Det offentliga har inte velat eller förmått se och förhålla sig till den ideella sektorn som den samhällsaktör den är-och skulle kunna vara.
Sabuni och Hägglund vill ha en betydligt större mångfald av utövare och leverantörer av den typ av service och tjänster som tidigare varit förbehållen offentliga aktörer. Nytänkande, innovationer och alternativa metoder liksom ett effektivt resursutnyttjande främjas bäst i en miljö av konkurrens och valfrihet. Privata företag-stora och små-kommer att stå för en större del av utbudet. Men vi vill också ge den ideella sektorn större möjligheter att bidra och konkurrera.
Vad väntar ni på, ni alla goda ideella krafter som under decennier, ofta i hård motvind, enträget fortsatt arbetet? Nu är det dags att utveckla formerna för ett ännu mer aktivt deltagande när Sabuni och Hägglund konstaterar att om staten erkänner den ideella sektorn och den sociala ekonomins betydelse och dess särskilda identitet måste det rimligen få konsekvenser för hur det offentliga förhåller sig till den sociala ekonomins gemenskaper i praktiken-hur vi formulerar lagar och regler, konstruerar upphandlingar och byråkrati etcetera.
Kanske kan det också medföra att det äntligen blir ett slut på det faktum att , som de båda skriver, dagens gällande regelverk, byråkrati och redovisningssystem inte tar tillräcklig hänsyn till hur den ideella sektorn fungerar. Ryckighet och kortsiktighet när det gäller finansieringen av aktörerna har lett till osäkerhet. Korta projektmedel har medfört att kompetens gått förlorad när den tillfälliga satsningen upphört, skriver Nabuni och Hägglund.
Med omfattande erfarenhet av den ideella sektorn ser jag fram emot fortsatta diskussioner om de här frågorna.
Torgny Peterson
Debattinlägget är intressant av flera skäl, men inte minst för att man nu från regeringens sida aviserar lag- och regelförändringar, i ett första steg inom hälso- och sjukvården. Men, säger de båda, om denna utfaller väl är vi sedan snabbt beredda att gå vidare och bredda dialogen till ideella aktörer inom andra områden.
Inte en dag för sent. Alltför länge har liknöjda och tyvärr också bakåtsträvande representanter för det offentliga tjänsteutbudet (hälso- och sjukvård, socialtjänst, polis, tull m fl) bevakat sina revir på ett för utvecklingen föga positivt sätt.
I debattartikeln säger Sabuni och Hägglund vidare att det är uppenbart att den ideella sektorn skulle kunna göra en ännu större insats. Det har i Sverige länge funnits en ideologisk blindhet för vad den ideella sektorn bidrar med och skulle kunna bidra med. Det offentliga har inte velat eller förmått se och förhålla sig till den ideella sektorn som den samhällsaktör den är-och skulle kunna vara.
Sabuni och Hägglund vill ha en betydligt större mångfald av utövare och leverantörer av den typ av service och tjänster som tidigare varit förbehållen offentliga aktörer. Nytänkande, innovationer och alternativa metoder liksom ett effektivt resursutnyttjande främjas bäst i en miljö av konkurrens och valfrihet. Privata företag-stora och små-kommer att stå för en större del av utbudet. Men vi vill också ge den ideella sektorn större möjligheter att bidra och konkurrera.
Vad väntar ni på, ni alla goda ideella krafter som under decennier, ofta i hård motvind, enträget fortsatt arbetet? Nu är det dags att utveckla formerna för ett ännu mer aktivt deltagande när Sabuni och Hägglund konstaterar att om staten erkänner den ideella sektorn och den sociala ekonomins betydelse och dess särskilda identitet måste det rimligen få konsekvenser för hur det offentliga förhåller sig till den sociala ekonomins gemenskaper i praktiken-hur vi formulerar lagar och regler, konstruerar upphandlingar och byråkrati etcetera.
Kanske kan det också medföra att det äntligen blir ett slut på det faktum att , som de båda skriver, dagens gällande regelverk, byråkrati och redovisningssystem inte tar tillräcklig hänsyn till hur den ideella sektorn fungerar. Ryckighet och kortsiktighet när det gäller finansieringen av aktörerna har lett till osäkerhet. Korta projektmedel har medfört att kompetens gått förlorad när den tillfälliga satsningen upphört, skriver Nabuni och Hägglund.
Med omfattande erfarenhet av den ideella sektorn ser jag fram emot fortsatta diskussioner om de här frågorna.
Torgny Peterson
Kommentarer
Trackback
