När jag hörde Olof Johansson
Alf Svensson är inte helt nöjd med hur tidigare alliansbrodern Olof Johanssons parti centern har svikit borgerligheten för att ingå i en regeringskoalition med socialdemokratin. Han tycker att Centern under Olof Johansson har lagt sig platt för socialdemokraterna i sin ambition att få vara med och bestämma. Och när han vill skildra detta så vill han skapa känslor. Och då finns det ingen bättre metod att ta till än metaforen därför att den med sitt bildspråk lockar oss att se något. Ju fler sinnen som aktiveras, ju mer känner vi. Och alla som någonsin sett curling spelas, i verkligheten eller på teve, kan lätt se två centerpartister som sopar för glatta livet medan Göran Persson glider iväg för att sätta stenen i rörelse mot boet.
Retoriska figurer-viktiga hjälpmedel för talare
De språkliga hjälpmedlen i retoriken kallas oftast för figurer. Figurerna delas in i bilder, rytmer, motsatser och talande och frågande figurer. Under Almedalsveckan 2007 har talarna använt olika språkliga hjälpmedel hämtade från retorikens figurer, och här finner du de, enligt undertecknads bedömning, bästa uttrycken från Almedalsveckan. Och, precis som 2006 har vi naturligtvis gjort en 10-i-topp-lista med de bästa. Notera dock att ett viktigt urvalskriterium är att det som sagts ska ha vara konstfullt, kreativt och/eller humoristiskt.
Viktigt att tänka på-några tips
Låt oss ta några av Nyanko Sabunis formuleringar som exempel. Vid ett tillfälle i talet säger hon: Det föder bara förakt, frustration och konflikter. Det är utan tvekan okey att tala och skriva så, men en retoriker hade funderat lite mer och försökt att hitta något på f i stället för konflikter. Troligtvis hade det blivit något i stil med förakt, frustration och fiendskap. Vilket kanske är lättare att komma ihåg, både för talare och lyssnarna. Lite senare i sitt tal säger Sabuni vidare: Göra mångfalden till en styrka i globaliseringen. Språk till en kompetens. Kulturen till en tillgång. Även detta är naturligtvis okey, men om man funderar lite i styrkan och storleken i det hon talar om så blir språk det minsta, kulturen tvåa och globaliseringen störst. Därför hade en stegring låtit så här: Göra språk till en kompetens. Kulturen till en tillgång. Mångfalden till en styrka i globaliseringen. Om du kan-gå från det minsta till det största. Ett sista exempel på samma sak. Sabuni säger på slutet följande: De som mer än några andra behöver respekt och solidaritet. De som behöver en hjälpande hand när de egna krafterna inte räcker till. De som behöver rättvisa villkor för att hävda sig. Åter bra formuleringar som hade blivit ännu bättre med följande ordning: De som behöver en hjälpande hand när de egna krafterna inte räcker till. De som behöver rättvisa villkor för att hävda sig. De som mer än några andra behöver respekt och solidaritet. I detta fall går vi från det minsta (en situation), vidare till det näst största (villkor och regler) till det största (värderingarna).
Kan du definiera? Gör det!
Mona Sahlin talade en hel del om rättvisa och att denna rättvisa skulle återställas. Det kanske finns många som förstår vad hon menar, men min erfarenhet efter nära 40 år i yrkeslivet är att det finns lika många definitioner av rättvisa som det finns människor. Som det blev nu kom orättvisa att definieras som allt det som Alliansregeringen står för. Därför är det intressant att både Hägglund och Nyamko Sabuni i sina tal försöker sig på att definiera rättvisa respektive utanförskap. Vi börjar med Hägglund: Jag tror på varje människas rätt och möjlighet att förverkliga sina mänskliga fri- och rättigheter, sina drömmar. Att alla ska ha tillgång till en bra skolgång. Inte bara vissa. Att alla ska ha möjlighet att söka till universitet och högskolor på samma sätt. Att alla ska ha rätt till samma sjukvård, oavsett inkomst eller position. Det är rättvisa för oss! Notera också tretalet-fri- och rättigheter, skola samt vård. Så till Sabunis definition: Utanförskapsområden, det vill säga områden som präglas av låg sysselsättning, låg andel unga som lämnar grundskolan med godkända betyg samt lågt valdeltagande, har ökat i antal. Åter en tydlig definition av vad hon pratar om, och rent retoriskt så vinner formuleringen på tretalet och att hon inleder varje sats med ordet låg ? på grekiska anaphora.
Definitionerna är viktiga i alla tal och i all text när det handlar om att övertyga andra människor. Genom att vara först med en definition kan du skaffa dig det man brukar kalla definitionsföreträde och därmed öka dina chanser att få din omgivning övertygad om fördelarna med dina förslag och idéer.
10-i-topp-listan från Almedalen 2007
Nr 1, och segrare, Lars Ohly med följande som en kommentar till centerns Fredrik Federlay och hans uttalande om att det är ju lite rörigt där nere (anm.: Federlay menar Irak): Nej, Fredrik Federlay. I mitt sovrum är det lite rörigt. I Irak är det krig. Den här formuleringen är en blandning av eironia (dvs ironi), antithesis (sovrummet-Irak), finitiones (dvs en definition av vad rörigt är) och även en definition av vilket tillstånd som egentligen råder i Irak. Han gör också en s k alter, dvs en nivåförskjutning. Från det harmlösa, rörigt, till det ytterst allvarliga-krig.
Som nr 2 finner vi 2006 års segrare i formuleringskonst-Göran Hägglund. Här handlar det om en formulering om den snart avskaffade fastighetsskatten-ett av KDs vallöften: Bort från en orimlig och oförutsägbar skatt. Bort från skenande taxeringsvärden som gjorde att vanligt folk fick allt svårare att bo kvar i sina egna hem. Det är den stora skillnaden. Det är den viktiga skillnaden. Nu blir fastighetsskatten ett minne blott. Eller ska jag säga rött. Orimlig och oförutsägbar är en assonans (upprepning av vokaler). Bort x 2 är en anaphora. Det är den stora skillnaden. Det är den viktiga skillnaden. Denna formulering kallas correctio (han rättar sig själv) och det är en alter (nivåförskjutning, stora-viktiga) samt en symploke (båda satserna inleds och avslutas på samma sätt). Avslutningen (blott-rött) är en ordlek som kallas paranomasia och att leka med ett känt uttryck är också en noema.
Mona Sahlin tar plats nr 3 med följande: VDN-märk gärna varor och korvar, men inte mänsklig kärlek. Låt äktenskapet vara öppet för alla! Detta är i all sin enkelhet en bra jämförelse vilket heter comparatio på latin. Sista satsen är också en exclamatio (utrop). Formuleringen hade blivit ännu bättre om Sahlin valt något annat ord än varor eftersom VDN betyder just varudeklaration. Något annat på k, kanske kastruller, hade förbättrat rytmen.
Peter Eriksson hade många bra formuleringar. Följande tar plats nr 4: Varför just hushållsnära tjänster förresten? Vore det inte bättre med kroppsnära tjänster?? Jag tänkte på massage och friskvård. Fler borde ha råd med tjänster som hjälper människor att må bra och klara av ett hektiskt arbetsliv utan att få skador för livet. Här ligger finessen i att gå från hushållsnära till kroppsnära, det vill säga från det logiska till det känslomässiga. Det Eriksson gör är att utnyttja en kombination av gradatio (stegring), correctio (rättelse), alter (nivåförskjutning) och epiphora (båda satserna slutar med ?nära tjänster). Och att gå från hektiskt arbetsliv till skador för livet kallas polyptoton på grekiska. Och för er som läst er retorik så använder Peter också interrogatio-tekniken att formulera sig i form av frågor.
Även nr 5 plockar vi från Peter Eriksson: Det är inte den moral de flesta i de äldre generationerna brukar ha i andra sammanhang. Hur kommer det sig att när det gäller klimatförändringarna så gäller inte längre regeln att man ska göra rätt för sig? Hur kommer det sig att helt plötsligt så anses det OK att gå ifrån bordet och lämna krogen utan att betala? Det är orimligt och omoraliskt att lämna över notan och kostnaderna till barnen och barnbarnen. Här hämtar Peter Eriksson kraften i en metafor-att den äldre generationen försöker sig på en så kallad springnota. Metaforen kombineras med interrogatio (frågor), finitiones (definition) samt anaphora (Hur kommer det sig att x 2). Dessutom ser vi en assonans (vokalupprepning) i orimligt och omoraliskt. Här kunde Peter Eriksson gärna ha lagt till oansvarigt så hade det blivit ännu lite bättre.
På plats nr 6 hittar vi Nyamko Sabuni med följande: Samtidigt som arbetsgivare har svårt att hitta arbetskraft finns det barn som aldrig sett sina föräldrar gå till jobbet. Den enklare formuleringen skulle ha låtit så här: Samtidigt som arbetsgivare har svårt att hitta arbetskraft finns det människor som aldrig har haft ett jobb. Men genom att göra en metaforisk periphrasis, en omskrivning med hjälp av en bild, så blir det istället barn som aldrig sett sina föräldrar gå till jobbet. På det här sättet ökar man känslan. Vi kan nästan se de stackars barnen se sina olyckliga föräldrar sittande passiva vid köksbordet.
Göran Hägglund kommer igen på plats nr 7: Vår lösning är inte att klämma åt de rika. Det fungerar inte. Vi har ett annat perspektiv. Vi bekämpar inte rikedom. Vi bekämpar fattigdom. Vi vill ge människor möjlighet att växa. Att utvecklas och förverkliga drömmar. Här ligger det centrala i formuleringen Vi bekämpar inte rikedom. Vi bekämpar fattigdom. Det är självklart en alter (nivåförskjutning), en antitheses (motsats rikedom-fattigdom) och delvis en paradox (bekämpa fattigdom). Självklart är det också en anaphora (Vi bekämpar x 2 eller, om man vill, Vi x 4). Att säga att växa och sedan fortsätta med utvecklas och förverkliga drömmar kallas också inutilis repelicio eiusdem eller på svenska helt enkelt upprepning-innebörden i orden är ungefär densamma. Det är dessutom en trikolon och klimax (stegring).
Nyamko Sabuni tar plats nr 8 med följande: Projekt som saknade långsiktighet och åtgärder som inte ledde till annat än att människor fastnade i systemet, att människor bara bytte åtgärdskolumn. Här gör hon en periphrasis (omskrivning) i antithesisk (motsats) form. Där hennes egen hållning (det mänskliga) blir underförstått medan det tidigare (det socialdemokratiska) beskrivs som omänskligt och känslokallt. Och där hennes mål, långsiktighet, ställs mot den tidigare rådande kortsiktigheten uttryckt i ordet projekt. Tankarna går till Kafka och hans skildring i boken Processen. Finns det något omänskligare än att bara flyttas till en ny kolumn?
På plats nr 9 ännu en formulering av Nyamko Sabuni: vuxna människor ska inte ha veckopeng. Sabuni utnyttjar här figurerna periphrasis och metonymi där veckopeng görs till en symbol för omyndigförklarande, litenhet och beroende.
Plats nr 10 delas-där vi först har Nyamko Sabunis: Vi går från politik för invandrare till politik mot utanförskap. Från politik för projekt till politik för att förändra strukturerna. Från bidragspolitik till arbetslinjen. Dels är det en trikolon-treklang. Dels är det tre satser som bygger på antiteser, motsatser. Dessutom ligger det en exformativ (underförstådd) motsats i alla tre satserna: Politik för invandrare, för projekt och bidragspolitik är alla kortsiktiga till sin karaktär, medan politik mot utanförskap, förändra strukturerna och arbetslinjen alla är långsiktiga. Så det (fp) och Sabuni vill att vi (själva!!) ska inse är att (s) under sina 12 år bara skapat kortsiktiga lösningar medan (fp) och Alliansen vill bygga samhället långsiktigt.
Plats nr 10 delar Sabuni med Anders Borg och följande formulering: Det är i goda tider man ska spara inför dåliga tider. Det är i goda tider vi lägger grunden för att vi ska kunna agera och hindra att arbetslösheten stiger när hösten kommer. Vi har sommar nu men det kommer alltid en höst och en vinter, även i ekonomin. Då ska vi ha sett om vårt hus och lagt undan i ladorna så att vi är säkra på att vi klarar det utan några större svårigheter. Här har vi en metaphora (bildlig liknelse) där ekonomin jämförs med årstiderna. Och dessutom finns här en biblisk jämförelse som går tillbaka till Moses och den egyptiske farao som sparade under sju goda år för att klara de därefter kommande sju dåliga åren, alltså en noema (hänvisning till känd sentens eller känt uttryck). Hösten blir i Borgs framställning en metonymi för sämre tider och vintern en metonymi för lågkonjunktur. Därtill är inledningen (spara i goda tider) en finitiones-en definition. Borg talar här om hur det är.
Anmärkning: För dig som tycker att det är lite intressant och spännande med språket och figurerna och hur dessa kan användas är mitt tips att ta kontakt med närmaste högskola eller universitet. Där finner du experterna på språk, retoriska figurer och hur man bäst utnyttjar retorikens hjälpmedel för att övertyga.
Avslutningsvis-några hedersomnämnanden
Andreas Carlgrens formulering om att det i framtiden handlar om att bruka utan att förbruka hamnar här.
Liksom Mona Sahlins ironi över Mats Odells boende: Men det stod i någon tidning häromdagen att Mats Odell själv flyttade hemifrån först när han var 49 år. Först var det särbo, så mambo och sambo, och nu har vi väl fått Oddbo. Men, ska det vara normen? Att bo hemma som Odell tills man är 49 år? Oddbo eller ett eget boende och ett eget liv? Dubbelt träffande om man betänker den engelska betydelsen av odd det vill säga udda eller annorlunda, därmed får den smak av figuren paranomasia.
Mona Sahlin får också ett omnämnande för sin kommentar till Reinfeldts uttalande om jungfrulig mark: Men, det är få som anser att mark är jungfrulig bara för att den inte beträtts av Fredrik Reinfeldt personligen. Många andra har plöjt den marken medan moderaterna legat i sitt långvariga miljöpolitiska ide.
Vidare ska Göran Hägglund ha beröm för följande: Vi behöver en grundläggande etik, vi behöver mänsklig tillit. Vi behöver en stark känsla för rätt och fel. I hela samhället. Den här figuren kallas på latin för inutilis repelicio eiusdem eller på svenska helt enkelt upprepning. Notera att han egentligen säger samma sak i alla tre satserna. Han använder bara olika ord. Men rytmiskt fungerar det bra. Vidare ger vi pluspoäng till Hägglund för denna formulering: Jag vill höja golvet i samhället, lyfta dem som har det sämst. Men jag sänker inte taket. Inte för någon. Två motsatser, så kallat antithesis på grekiska (höja-sänka, golvet-taket) skapar styrka i formuleringen.
Peter Eriksson ska ha mycket beröm för sin vackra formulering i inledningen: Med en större kunskap om naturens mångfald så blir skogen inte bara träd utan alar, tallar, oxel och björk. Det är viktigt att vi ger barnen de redskap och nycklar som krävs för att kunna stiga in i naturen. Så att den inte bara uppfattas som något odefinierbart grönt, en rest som ännu inte hunnit bli asfalterad eller bebyggd. Det här beskrivande sättet brukar kallas evidentia, och ni ser säkert trerytmen-igen! Strax därefter kan han inte avhålla sig från en hederlig Göteborgs-vits (paranomasia på grekiska): Barnen nuförtiden kallar tallar alar. Lite senare får Alliansregeringen ta del av Erikssons ironiska förmåga: Men regeringen har det svårt i den här frågan. Miljöministern vill höja bensinskatten, lite, lite grann. Det sade han här i Almedalen. Men Göran Hägglund och kristdemokraterna kräver fortfarande sänkta skatter på bensin och diesel. Det var ju en profilfråga i valet. Kanske ännu ett bevis på att religion och politik passar dåligt ihop. Naturvetenskapliga bevis biter liksom inte.
Avslutningsvis får Nyamko Sabuni ett omnämnande för sin avslutning på talet: Och vi gör det tillsammans-en för alla, alla mot utanförskapet! Här använder hon en figur som kallas noema-sentensanspelning. Nyamko gör ju en omskrivning av de tre musketörernas valspråk en för alla-alla för en.
Christer Hanefalk