ReageraMera

Knarkfundamentalisterna på Expressens ledarredaktion är vid det här laget tämligen välkända. Vad många däremot kanske inte har den blekaste aning om är att ledarredaktionen försöker upprätthålla den linje som några drogpolitiska dilettanter gjorde sitt yttersta för att genomföra i mitten av 1960-talet då ett litet antal individer lyckades förvrida många huvuden på politiker, okunniga journalister och en oförberedd allmänhet i syfte att göra det enklare för den tidens missbrukare att använda narkotika.

Det som Expressen och en del andra ägnar sig åt idag för att underlätta användning av narkotika är sålunda inget nytt.

16 februari 1965 publicerade Expressen ett alster av Frank Hirscheldt med rubriken Rädda narkomanen FRÅN POLISEN. Inledningen på artikeln från 1965 kanske Expressen snart kör i repris. Den lyder: Det finns ett narkotikaproblem men ännu knappast någon narkotikadebatt utanför de s.k. fackkretsarna. Pressen har hittills visat större intresse för de stora rubrikerna om inbrott, stölder och prostitution i samband med narkotika än för själva problemet  bakom dessa rubriker. Oftast sväljer man kritiklöst små upplysande artiklar som sprids i PR-syfte av poliser och åklagare, kryddade med en och annan siffra för att göra ett vederhäftigt intryck. 

22 februari 1965 kommer nästa kampanjartikel i Expressen, den här gången författad av läkaren John Takman och med rubriken Förbjuden sjukdom: NARKOMANI

25 februari 1965 återkommer Hirschfeldt med ytterligare en artikel och 15 mars samma år kom dåvarande hovrättsfiskalen Ingemar Rexed med sitt bidrag i kampanjen under rubriken Om läkarna fick ansvaret.

26 mars 1965 basunerade Expressens förstasida ut att en 17-åring dött-Pojkgäng till sjukhus efter fest på narkotika. MYSTISKT DÖDSFALL.

Kampanjen fortsätter och resulterar bland annat i en verksamhet där över en halv miljon doser opiater och närmare tre och en halv miljon doser centralstimulerande preparat skrevs ut legalt av läkare till 156 patienter, som fick sådana mängder att de enkelt kunde sälja eller ge bort den ´statliga´narkotikan till sina ´behövande´kamrater eller intresserade kunder.

Läkaren S.E. Åhström skrev under perioden maj 1965-april 1967 ut recept på narkotika till 156 patienter. I början till ett mindre antal (35 personer i oktober 1965), senare till 68 patienter (januari 1966) för att i september 1966 uppgå 100 patienter. 1967 upphörde detta kvalificerade elände i Stockholm. I Göteborg, som hade ett  liknande projekt , avbröts det efter att ha pågått under fyra månader (januari-april 1966).

Det finns en hel uppsjö av litteratur om denna den stora oredans tid om någon på Expressen är intresserad. Ganska mycket att läsa i och för sig för de som bara är intresserade av soundbites. Kanske det då är enklare att tillgodogöra sig innehållet i filmen Låt dom knarka, som enligt Jörgen Blom i Aftonbladet ( 7 juni 1996) är en makalös studie i sociologiskt och medicinskt vansinne. Som ett inlägg till alla pratglada drogliberaler är filmen varmt välkommen.

Ser du filmen får du på köpet intressant information om Schweiz. I filmen berättar också dr Åhström att trycket som bland annat media utövade medverkade till att den förskrivning av narkotika, som fick förödande konsekvenser, överhuvudtaget kom till. 

Filmen, i färg, från 1997 (52 minuter) kan du beställa här.

Låt inte Expressen lura dig en gång till!

Torgny Peterson