”Amfetaminbehandling” – att ersätta ett missbruk med ett annat
Alla de politiker och myndighetspersoner som går runt i den falska föreställningen att de amfetaminprojekt som pågår i Sverige på något sätt handlar om ”medicinsk behandling” bör läsa den finska studien.
Förhoppningsvis får de då klart för sig att amfetaminprojekten (som på Håga- och Norrtäljeanstalten [1]) egentligen handlar om att ersätta ett missbruk med ett annat – en fråga om legal langning av narkotika.
Den legala langningen av amfetamin till narkotikamissbrukare, i dåvarande Läkemedelsverkets regi, ledde till en katastrof på 1960-talet [2]. Alla amfetaminpreparat (som Ritalina) drogs in från marknaden och kunde efter det bara skrivas ut på speciell licens [3]. Nästan inga licenser beviljades.
Amfetaminpreparat (amfetamin och metylfenidat, som Ritalina och Concerta) är narkotikaklassade – de är starkt beroendeframkallande narkotika med hög missbrukspotential [4].
När psykiatriker och läkemedelsbolag i mitten av 90-talet ville skapa en ny marknad för amfetamin i Sverige måste de först lansera en ny ”sjukdom”. Det fick bli ”ADHD”. Efter det kunde man döpa om narkotikan till ”medicin”. Del av marknadsföringen har varit de talrika historierna de sista åren om alla vuxna som inte fått tillgång till ”effektiv behandling” i tid. För att stärka försäljningsargumenten har allt samlat socialt elände – förutom möjligtvis krig och miljöförstöring – av läkemedelsbolagens PR-avdelningar sagts bero på bristande ”medicinsk” behandling av ”ADHD-tillståndet”.
Kriminalitet och narkotikamissbruk är exempel på fenomen som biologiska psykiatriker anser bör förklaras som utslag av en medfödd obehandlad hjärnstörning (som ADHD påstås vara även om det inte finns några som helst objektiva tester för de påstådda defekterna; ADHD är en helt subjektiv diagnos - en fråga om åsikt).
Del av kampanjen har varit lanseringen av begreppet ”dubbeldiagnoser” – ett begrepp som florerat flitigt i media och som ger sken av någon form av högre vetande. Det ”dubbla” skulle exempelvis vara att narkotikamissbrukare också ”har ADHD”. I själva verket är begreppet i denna betydelse bara ett simpelt försök att rättfärdiga utskrivningen av amfetamin till missbrukare och kriminella. Man kan inte – om man ska följa internationella narkotikakonventioner och svensk narkotikalagstiftning – skriva ut starkt beroendeframkallande narkotika direkt till missbrukare. Man måste ta till ett mellanled, säga att man skriver ut det för att behandla personens ADHD (som påståtts leda till missbruk).
När psykiatrisamordnaren Anders Milton tillsammans med kända psykiatriker drog igång projekt för utskrivning av narkotika till missbrukare och kriminella (Håga & Norrtälje) – var det personer ”med ADHD” på dessa anstalter som skulle behandlas med droger, eller som det hette, med mediciner [1].
Men mitt i detta orwellianska överflöd av nyspråk – där saker förvandlas till sin motsats – kommer så en finsk studie om amfetaminbehandling.
Här är det inga omskrivningar, här är det rakt på sak. Det är som Helsingin Sanomat [5] skriver i sin internationella upplaga, en fråga om ”replacing one addiction with another” – att ersätta ett missbruk med ett annat.
Kanske beror det på den mer kärva och fåordiga finska ”nationalkaraktären”, kanske beror det på att läkemedelsbolagens PR-avdelningar är dåligt etablerade i Finland, men hur det än är – den här studien slår sönder hela den anrättning som svenska politiker svalt för att kunna godkänna legal langning av narkotika.
I studien, som för övrigt just publicerats i American Journal of Psychiatry [6], har amfetaminmissbrukare fått metylfenidat (kända preparatnamn Ritalina, Concerta). Inte oväntat fann man att de missbrukare som fick metylfenidat kunde minska sitt amfetaminmissbruk (jfr ”replacing one addiction with another”). Psykiatrikerna tyckte det var ett bra resultat att missbrukarna minskat sitt amfetaminintag med 6-33 %, och så att säga fyllt ut den vunna procentdelen med ett annat amfetaminpreparat, från en annan tillverkare; ett läkemedelsbolag.
När svenska psykiatriker propagerar för ”mediciner” som Ritalina och Concerta för ADHD låter det som i Socialstyrelsens bok ADHD hos barn och vuxna (s.195): det är ”viktigt att känna till att medicineringen med de doser som används inte ger någon euforisk upplevelse” och ”att behandling med centralstimulantia inte ökar risken för framtida missbruk av centralstimulantia” [7]. Eller som drogförespråkaren psykiatriker Johan Franck säger, när han vill försvara sin utskrivning av amfetamin till amfetaminmissbrukare (”med ADHD”): ”Personer som har ADHD blir lugna av amfetaminliknande preparat till skillnad från andra som får ett rus” [8].
Man gör allt för att omdefiniera narkotikan; man vill försöka få människor att tro att centralstimulantian har en annan kvalitativ effekt på personer som fått beteckningen ADHD än på andra. Men det är sedan länge känt att narkotikan har samma effekt på alla som tar den. Som den kända ”ADHD-forskaren” (och amfetaminförespråkaren) Judith Rapoport, vid National Institute of Health i USA säger om korttidseffekten på ”vakenheten”: ”These drugs have the same effect in healthy and ADHD kids. Amphetamines seem to improve anyone’s attention – whether they have a problem or not. Whatever the task is, you do it better. Football players and racehorses have known this for a long time.” [9] Det är med andra ord inte så att Ritalina rättar till någon brist i hjärnan hos dem som fått beteckningen ADHD, medan det ger en narkotisk effekt på ”vanliga personer”.
Mot denna bakgrund är det nästan välgörande att höra de finska psykiatrikerna tala klartext om vad de håller på med (utan stöd av PR-konsulter och utan dubbeldiagnosspråk). De propagerar öppet för att amfetaminmissbrukare behöver ”effektiv farmakologisk underhållsbehandling” – och med det menar de ersättningsdroger (”substitute drugs”). De skriver att man måste ge ”ämnen som åtminstone åstadkommer en del eufori” (”substances that induce at least some euphoria”) – som Ritalina och Concerta.
De finska forskarna beskriver rakt på sak vad man egentligen gör när man ger missbrukare Ritalina och Concerta: man ger ersättningsdroger, man ger ämnen som åstadkommer ett rus, man ersätter ett missbruk med ett annat.
Visst borde man tacka de finska psykiatrikerna. De har visat att utskrivning av amfetamin på 2000-talet handlar om samma sak som på 1960-talet – att ersätta ett missbruk med ett annat.
Och ingen vill väl återupprepa den tidens katastrofala drogexperiment. Eller hur?
Janne Larsson
skribent
[1] För mer data om Håga- och Norrtäljeprojekten, se rapport till International Narcotics Control Board (INCB), Creating an upsurge in amphetamine use in Sweden and Norway, 21 oktober 2006, http://jannel.se/Report.INCB.pdf
[2] Se Åkerman, Legal narkotikadöd, 1978.
[3] Socialstyrelsen, Kungörelse, 2 maj, 1968.
[4] Se amerikanska Drug Enforcement Administration, Methylphenidate, http://www.dea.gov/concern/methylphenidate.html
[5] Helsingin Sanomat, Promising treatment found for amphetamine addiction, 3 januari 2007, http://www.hs.fi/english/article/Promising+treatment+found+for+amphetamine+addiction/1135224054676
[6] Tiihonen, A Comparison of Aripiprazole [Seroquel], Methylphenidate, and Placebo for Amphetamine Dependence, American, Journal of Psychiatry, januari 2007, http://ajp.psychiatryonline.org/cgi/content/abstract/164/1/160
[7] Socialstyrelsen, ADHD hos barn och vuxna, 2002.
[8] Johan Franck, TV4 Nyheterna, Medicin testas på svenska fångar, 16 november 2006, http://tv4.se/504555.html
[9] Judith Rapaport, intervju med författaren Ray Moynihan i boken Selling Sickness (2005) s. 79.
Tjena Janne. Jag fick diagnosen adhd i höstas efter
en barndom och uppväxttid kantad av tillkortakommanden och konflikter, gled in i blandmissbruk i tonåren med cannabis och amfetamin som favoritdrog men "lyckades" genom gott stöd och enveten vilja ta mig ur konsumerandet av illegala substanser. Pluggade och fick arbete som funkat hjälpligt men inte mer...Den subjektiva, och även för utomstående betraktare påtagliga, rastlösheten, som funnits där sålänge jag kan minnas, kvarstod dock och självmedicinerande med alkohol flera ggr i veckan var nödvändig jämte, i efterhand konstaterat, verkningslösa antidepressiva.
Började i höstas med concerta och står för närvarande på 36 mg/dygn.
Eftersom endast ca hälften av dessa 36 mg är metylfenidat= amfetaminderivat så rör det sig om cirkus 18 mg "drog" per dygn -resten är bindemedel och annat jox. Gatutjack som jag gladeligen blåste i mig 500 mg/dygn innehåller oftast sällan mer än en tredjedel amfetamin vilket ger ca 180 mg rent tjack.
Vi pratar alltså, inte som vissa förespråkare inom läkemedelsbolag och läkare, om 1/10-dels missbrukardos. Denna i sig har ALDRIG, som tidigare höga egendosering, givit mig eufori, aldrig skickat mig ner i becksvart dysfori vid abstinens, aldrig
skickat vare sig min puls eller blodtryck till farliga höjder...
DÄREMOT är jag numera lugn och fokuserad, har inga problem att sitta stilla och hjälpa min dotter med läxläsning, har inga större problem med närminnet så penibla situationer på arbetet synes relativt sällsynta, har i princip slutat dricka alkohol mer än högst "socialt", har slutat darra med benet vid stillasittande till kollegornas glädje då inte längre koppar och annat dansar omkring på bordet i personalrummet, kan vara närvarande i samtal och diskussioner i mer än högst 10 minuter, tänker innan jag pratar och hamnar därför inte i onödiga konflikter (undantaget nu möjligtvis:) ), kan numera se körkort och vidareutbildning som realistiskt.
Vad har du för personlig erfarenhet av centralstimulantia i praktiken?
Tycker dina argument mest lïknar dom psykofarmakamotståndare tillhörande en viss religiös amerkansk minoritet sprider.
Mvh Benny
Jag undrar varför de flesta av de som förespråkar riktigt amfetamin istället för ritalin och resten av smörjan skrivs ned och kopplas bort med mera från det aktuella ämnet ADHD.
JAG BLIR SÅÅ HIMLA TRÖTT PÅ ALL PROPAGANDA MOT RITALIN, DET ÄR DET MEST SÅRANDE JAG HAR HÖRT, FICK MIN DIAGNOS NÄR JA VAR 17, OCH FÖR FÖRSTA GG I MITT LIV KÄNNER JAG MIG NORMAL, .. UTAN RITALIN HADE JA VÄL ALDRIG GÅTT KLART SKOLAN HAFT ETT JOBB ELLER NÅGOT, UTAN JA HADE VATT MED ALLA GAMLA PUNDARKOMPISAR OCH SLUTAT SOM DOM NU, SOM NOLLOR!
Visst vore det intressant om Janne Larsson med samma iver gick igenom scientologeranas verktyg e-metern som de bygger mycket av sin humbug utifrån.
Den är förbjuden i en del länder där de inte tillåts att använda sina kriminella metoder för att lura sköra människor på deras pengar.
http://sv.wikipedia.org/wiki/E-meter
Oj, Oj... Det märks att du är en teoretiker och inte har en djävla aning om hur det är att leva med ADHD! Jag har ett mångårigt missbruk utav amfetamin bakom mig och om inte mediciner som concerta och ritalina skulle finnas tillgängligt för mig hade jag nog inte varit vid liv idag.. Tack vare medicinen kan jag idag sköta såväl arbete, studier och mina relationer till familj och vänner, ja en helt ny värld har öppnats för mig... Samma värld som de utan ADHD upplever!!!
