Tal av Maria Larsson vid riksdagsbehandling av propositionen Utveckling av den sociala barn och ungdomsvården
Herr/fru talman
Jag träffade Jennie, hon är 19 år och hade haft ett ganska trassligt liv. Det var problem hemma och Jennie fick ta stort ansvar för sina små syskon trots att hon bara var 11 år. Hon kom till ett jourhem först som inte fungerade bra, och efter många turer blev det ett LVU när hon var 14 år. Jag ställde frågan till Jennie om man kunnat förhindra ett omhändertagande.
Jag tror det hade gått att göra något tidigare, säger Jennie. Jag hade velat vara i en familj, en bra familj. Men jag hamnade i ett jourhem som inte var bra. Jag sa till socialtjänsten att jag inte kunde bo där, men ingen lyssnade.
Ingen frågade vad Jennie själv ville. Idag bor Jennie i egen en lägenhet. Hon pluggar in gymnasiekompetens. Hennes lilla dotter på 2,5 år blev vändpunkten för Jennie till ett annat liv. Det går bra för Jennie.
Det gör det tyvärr inte för alla ungdomar som omhändertas enligt LVU. För många följs en otrygg uppväxt av ett vuxenliv som alltför ofta innehåller missbruk och brottslighet. Det är för Jennies skull och för alla andra barn och ungdomar som far illa, som propositionen om Den sociala barn- och ungdomsvården har lämnats till riksdagen. Syftet är att stärka deras rätt att få information om vad som ska hända, Att de ska ha rätt att få göra sin vilja känd och att få den viljan dokumenterad så den blir en del av beslutsunderlaget. Den här propositionen som nu blivit till betänkande ska stärka barnens rättigheter och möjligheter till en trygg och bra uppväxt.
Låt mig ändå först säga att de flesta barn i Sverige lever under trygga och goda förhållanden tillsammans med sina föräldrar. Föräldrarna är de viktigaste personerna i ett barns liv. Så gott som alla föräldrar älskar sina barn och vill dem väl. Och det är föräldrarna som i första hand har ansvar för barnets uppfostran och utveckling, vilket också framhålls i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Samhällets roll är att stödja och komplettera föräldrarna i deras föräldraskap. Barnavårdscentraler, förskolor och skolor bidrar till att ge föräldrar ett generellt stöd genom den verksamhet de bedriver. Men vi behöver förbättra stödet till föräldrar. Många föräldrar och familjer kan behöva handledning/vägledning i sitt föräldraskap.
Det förebyggande arbetet är eftersatt och regeringen avser att stärka föräldrars möjlighet till stöd i sin viktiga uppgift. Det ska finnas ett föräldrastöd under barnets hela uppväxt, inte bara under de första åren. Till detta avser vi återkomma.
I en del familjer behöver samhället/staten ta ett större ansvar genom insatser från den sociala barn- och ungdomsvården. Behoven kan variera och gäller ibland kortare perioder och ibland under barnets hela uppväxttid. Även i ett utvecklat välfärdsland som Sverige vet vi att det är alltför ofta som barnet, inte ses, inte hörs i socialtjänsten, psykiatrin, missbruksvården, vårdnadstvister mm.
Herr/fru talman
Nu tar vi viktiga steg i att förstärka barnets rätt. I lagen om vård av unga, LVU och i socialtjänstlagen skriver vi in rätten för barn att få relevant information. Att observera är att rätten för barn att få upplysningar i saken som kan ha betydelse för barnet inte idag finns föreskrivet vare sig i SOL eller LVU. Vi skriver också in i LVU att socialnämndens ansökan om vård enl. LVU ska innehålla dokumentation om vilken slags information som lämnats till den unge samt den unges inställning. Det handlar alltså både om en rätt till information och ett tydliggörande av vad den unge själv vill.
Vidare föreslår vi att en genomförandeplan ska upprättas för barn och unga som vårdas i ett hem för vård eller boende, HVB eller i ett familjehem. Detta görs i allmänhet, men alltför ofta görs det inte. Nu slår vi fast att det ska göras. Det ska inte bara vara en placering - det ska vara genomtänkt och formulerat i text vad som avses med vården.
Herr/fru talman
Vi förslår också att samhället ska kunna uppträda med större bestämdhet till skydd för barn och unga som måste flyttas från sin familj. Barn ska inte få placeras i ett jourhem om inte förhållandena i hemmet är utredda av en socialnämnd. Tiden för en jourhemsplacering ska inte överstiga två månader. Det är för att skapa en större trygghet för barnet: att veta att det finns en tidsgräns och sedan ska något hända som blir av mer permanent karaktär. Att gå länge och inte veta vad som händer härnäst är motsatsen till trygghetsskapande. Därför måste den tiden begränsas.
Länsstyrelsen ska utan föregående föreläggande få förbjuda fortsatt verksamhet vid ett HVB-hem om det föreligger fara för barns liv, hälsa eller personliga säkerhet. Vi förbereder också just nu på departementet att tillsätta en utredning som ska pröva en samlad lagstiftning för den sociala barnavården bland annat för att samhällets skydd och stöd till barn i socialt utsatta situationer ska bli tydligare. Den ska också pröva om behov finns att i vissa situationer kunna erbjuda barn och ungdomar stöd utan godkännande från föräldrar utan att för den skulle behöva tillgripa tvångsmedel. Det kan exempelvis handla om föräldrar som missbrukar eller som är psykiskt sjuka.
För att förstärka vårdkedjan och tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som barn och ungdom kan ha efter att ha blivit 18 år, görs ett förtydligande genom ett tillägg i socialtjänstlagen. Alla vi som är föräldrar till större barn vet att vuxenstöd minsann kan behövas också efter att man blivit myndig.
Vi har tidigare berättat att vi vill skapa öppna kvalitetsjämförelser inom äldreomsorgen. Nu tar vi också de första stegen för en socialtjänst som i högre utsträckning baseras på kunskap och beprövad erfarenhet. Socialtjänsten rymmer många eldsjälar. Men ofta har de inte fått de verktyg och den kompetensutveckling de behöver för sitt viktiga arbete.
Socialstyrelsen får därför i uppdrag att samla in mer data som gäller den sociala barn- och ungdomsvården. Statistiken och informationen om socialtjänstens insatser går idag inte att följa över tid och utvecklingen kan därmed inte följas. Jag vet inte som ansvarig minister för socialtjänsten hur många anmälningar som görs per år om barn som far illa, Jag vet inte hur många av de anmälningar som görs som leder till utredning. Och inte heller hur många utredningar som leder till en insats. Jag måste säga att jag har blivit mycket förvånad över att denna statistik inte inhämtats tidigare. Det är verkligen undermåligt att vi så totalt saknar nationell kunskap.
Socialstyrelsen ska också upprätta och driva ett offentligt register över HVB-hem. Kommunerna blir skyldiga att anmäla verksamhet till länsstyrelserna. Vidare ska Socialstyrelsen tillsammans med forskare, sociala barn och ungdomsvården och företrädare för brukarorganisationer utarbeta system för att upprätta nationella kvalitetsregister för den sociala barn- och ungdomsvården. Då kan vi börja mäta och jämföra på samma sätt i alla kommuner och skapa ett system som kan driva kvalitetsutveckling inifrån verksamheten själv. Hur en i högre grad kunskapsbaserad socialtjänst kan utvecklas ska generaldirektör Kerstin Wigzell analysera och lämna förslag på.
Kunskap om sociala insatsers resultat, dvs vad som ger god kvalitet och avsedd effekt, är förstås en förutsättning för en väl fungerande socialtjänst, men också för möjligheten att bedöma om mål och regler i lagstiftningen efterlevs. För klienten/brukaren är det viktigt att känna till inför planering av insatser. För yrkesverksamma är det viktigt för att kunna bedriva och utveckla arbetet. För huvudmän och verksamhetsansvariga är det nödvändigt för uppföljningen av verksamheten och beslut om förändringar och resurser. Utredningen ska även analysera och lämna förslag på åtgärder som främjar att ny kunskap tas fram, sprids och tillämpas i praktiken. Utredaren skall redovisa sitt arbete senast den 1 mars 2008.
Herr /fru talman
Sammantaget är det många olika åtgärder som görs för att stärka barn som far illa och deras möjlighet till en trygg och harmonisk uppväxt. Ett barn har rätt att i en svår situation tas på allvar som en egen person. De ska få relevant information som ju berör deras eget liv och deras egen framtid. De ska lyssnas på och deras vilja ska dokumenteras och vara en del av beslutsunderlaget. För mig är det här en mycket viktig fråga. Mer finns att göra. Detta är steg ett. Regeringen avser återkomma för att stärka rätten för barn som far illa.
Tack för ordet.
