Expressen - forum för ideologiskt omtöcknad narkotikapolitisk fundamentalist
Så var det dags för en ny skröna i Expressen, den här gången ihopknåpad av en Jan Söderkvist. Under rubriken Dumt att förfölja partyknarkarna blandar och ger Söderkvist friskt i förhoppning om att någon ska ta hans inlägg på fullt allvar och kräva förändringar i den svenska narkotikapolitiken. Utgångspunktgen för skrönan handlar om Svea Hovrätts dom som innebär att Fredrik Strage fick fängelse.
S. förfasar sig över det krig som de svenska myndigheterna nu bedriver mot droger, uppenbarligen i tron att merparten av Sveriges befolkning tycker det vore bra med ökad tillgång och användning av narkotika.
Rättsmaskineriet..ägnar sig åt att producera ständigt nya brottslingar och att förvandla skitsaker till förbrytelser som man sedan angriper med frenesi, tycker Söderkvist. Det är kanske dags för honom att läsa på om vilka som fattar besluten och hur de hamnat i riksdag och regering. Vidare är det föga troligt att en majoritet av Sveriges befolkning betraktar innehav av 0.73 gram kokain som en skitsak.
Med utgångspunkt i att det är lagstiftarna som skapar brotten gör Söderkvist sedan en kullerbytta, inte helt ovanlig bland de narkotikapolitiska fundamentaliserna, nämligen att man jagar hjärnspöken istället för mördare och våldtäktsmän. Jag tror att Söderkvist skulle ha nytta av att läsa den elementära 'Thinking with Concepts' för att sedan gå vidare med 'Critical thinking' för att undvika de mest förrädiska fallen av så kallade 'red herrings'. Är det bråttom finns alltid The Miniature Guide to Critical Thinking Concepts and Tools.
Vidare i den Söderkvistska skrönan: Efter att vara övertygad om att åklagarmyndigheten i Stockholm firade domen med champagne, konstaterar Söderkvist att polis och åklagare nu kan ägna tid åt alla dessa nya brottslingar - jämförelsevis obetydliga och för nationen tämligen ofarliga helgbrukare av partydroger. Söderkvist måste läsa på igen. Kokainmissbruket sprider ut sig och blir allt mer vanligt och missbruk börjar alltid med ett bruk, som inte alltför sällan utvecklas till missbruk - "från prövare till rövare". I arbetet med att minimera antalet rövare är det oerhört viktigt att minimera antalet prövare genom preventiva insatser, erbjudande om vård men också påföljder. Parallellt med detta naturligtvis också omfattande insatser mot de som producerar och distribuerar kokainet - oavsett var dessa befinner sig.
Söderkvist förefaller ha minimala, om ens det, kunskaper om resultatet av det arbete som myndigheter, frivilligorganisationer, föräldrar och andra anhöriga utför då han påstår att Detta är det enda påtagliga resultatet av kriget mot drogerna: uppenbart groteska fängelsedomar för obetydliga eller obefintliga förseelser.
Apropå hjärnspöken, Söderkvist. Om du nu tror att några får groteska fängelsedomar för obefintliga förseelser kan man fråga sig vem som lider av hjärnspöken.
Söderkvist fräser på i full fart och konstaterar att efterfrågan på droger är inget nytt. Helt korrekt. Därefter kommer en ny blandning av omtöcknad fundamentalism då han påstår att vad vi har gjort är att avhända oss all kontroll över drogerna- ingen kan ju till exempel bedriva seriös forskning om hur de verkar. Sorry igen, Söderkvist, som försöker åstadkomma förlust av kontrollen. Dessutom - den nämnda forskningen pågår redan, främst i USA.
Söderkvist försöker sedan filosofera över medicin och droger. Människor som mår dåligt får, efter en sträng prövning, ta till kemisk hjälp för att må lite bättre. Det kallas sjukvård. Människor som inte anses må tillräckligt dåligt men som ändå vill må lite bättre, de begår däremot en allvarlig förbrytelse om de tar till kemisk hjälp. Det kallas narkotikabrott. Söderkvist vill tydligen göra gällande att den som mår halvtaskigt ska kunna självmedicinera med knark, medan den som mår mer än halvtaskigt går till farbror doktorn. Uttalandet säger mer om Söderkvist än om den medicinska verkligheten.
Vi börjar närma oss slutet på skrönan och där klämmer Söderkvist i ordentligt mot den svenska narkotikapolitiken och säger att svenska myndigheters huvudlösa krig mot droger får George W Bush äventyr i Irak att framstå som en välplanerad ökenhajk. Jag undrar vad t ex irakier i landsflykt anser om det.
Partyknarkandet på Stureplan är ett allvarligt samhällsproblem och Söderkvist har i sin skröna inte bidragit med något förslag till lösning.
Torgny Peterson
