Hot och våld mot Kriminalvårdens personal kartlagt
Pressmeddelande från Brå
Ny Brå-rapport om kriminalvårdsanställdas utsatthet för hot och våld.En relativt stor del av Kriminalvårdens personal har någon gång utsatts för hot och trakasserier från intagna. För att minska utsattheten behövs ett tydligt regelsystem som tillämpas enhetligt så att alla vet vad som gäller. Det är en av slutsatserna i Brå-rapporten Hot och våld mot Kriminalvårdens personal, som släpps i dag.
Brottsförebyggande rådet (Brå) har i rapporten kartlagt och analyserat förekomsten av det hot och våld som riktas mot Kriminalvårdens personal. Undersökningen gäller år 2005 och bygger främst på enkäter bland en fjärdedel av de anställda.
Hot vanligast
Sammantaget 26 procent av Kriminalvårdens personal utsattes någon gång under förra året för hot, våld eller trakasserier från intagna. 23 procent utsattes för hot, 9 procent för trakasserier och 6 procent för våld. Våld är alltså minst vanligt. Ofta handlar det om slag, knuffar och sparkar som inte ger skador eller leder till någon kvardröjande rädsla. Vanligast är i stället hot, oftast muntligt framförda. Det förekommer också trakasserier, alltså handlingar som är avsedda att väcka kvarstående obehag men som inte behöver vara brottsliga i lagens mening. Det kan till exempel röra sig om kommentarer om privata förhållanden, frågor som ”Mår ungarna bra?” och liknande. En tendens i kartläggningen är att de anställda blir mer rädda av trakasserier än av hot och våld. Trakasserier verkar också ha en mer negativ påverkan på deras yrkesutövning.
Större risk vid negativa besked och tillsägelser
Det är framför allt i samband med negativa besked och tillsägelser som personalen riskerar att råka illa ut. På häktet är inskrivningen av klienter ett risktillfälle. Inom Transporttjänsten är risken som störst i samband med utrikestransporter. På slutna anstalter med låg säkerhetsnivå, så kallade E-anstalter, finns en förhöjd risk i jämförelse med andra typer av anstalter. De anställda som redan utsatts löper också större risk att utsättas igen. Minst utsatta är kvinnor som är äldre än 45 år.
Spontana reaktioner på frustration
Enligt Brå:s undersökning finns det i många fall inte någon djupare orsak till att intagna eller klienter använder sig av hot och våld mot personalen. Typfallet är att en intagen reagerar spontant på något han eller hon upplever som frustrerande. När personalen fått svara på frågor om den allvarligaste incident de utsatts för uppger hälften att de uppfattade den som en spontan reaktion och hälften att det var ett sätt att skrämmas och visa makt. När det senare sker blir konsekvenserna mer långtgående för en del. Det kan röra sig om kvardröjande rädsla, att man tvekat inför vissa arbetsuppgifter eller att man undvikit dem.
Allt behöver komma upp till ytan
Arbetsledningen får reda på mycket av det som personalen utsätts för och tar ofta till olika åtgärder, till exempel att erbjuda stödsamtal, flytta någon intagen eller byta handläggare. Men en stor del bärs också av de anställda själva.
"Brå:s bedömning är att det är viktigt att alla händelser kommer fram och uppmärksammas, så att de anställda inte lämnas ensamma med problemen. Både vår kartläggning och tidigare forskning visar på betydelsen av att det finns ett tydligt regelsystem och att reglerna tillämpas enhetligt både inom och mellan olika delar av kriminalvården, till exempel mellan olika anstalter. Såväl personalen som de intagna behöver veta vad som gäller", säger Jan Andersson, generaldirektör vid Brå.
Viktigt med kartläggningar
Kriminalvårdens generaldirektör Lars Nylén tycker det är viktigt att den här typen av kartläggningar görs med jämna mellanrum. Bland annat för att allt fler döms till långa fängelsestraff för våldsbrott och för att både anstalter och häkten är överbelagda.
"Överbeläggningen påverkar naturligtvis klimatet. E-anstalternas speciella förhållanden med många korttidsdömda gör också att personalen där behöver få extra stöd. Det är väldigt viktigt att negativa ledare bland de intagna inte tillåts ta över på avdelningarna. Hot och trakasserier får inte leda till att de anställda pressas iväg eller blundar och tittar bort. Det får heller inte utvecklas osunda relationer mellan personal och intagna. Därför finns det ett stort behov av en fortlöpande etikdiskussion och samtal om säkerhet, värderingar och attityder. Brå:s rapport blir en del i de samtalen", säger Lars Nylén.
Läs rapporten, 'Hot och våld mot Kriminalvårdens personal', här.
Ny Brå-rapport om kriminalvårdsanställdas utsatthet för hot och våld.En relativt stor del av Kriminalvårdens personal har någon gång utsatts för hot och trakasserier från intagna. För att minska utsattheten behövs ett tydligt regelsystem som tillämpas enhetligt så att alla vet vad som gäller. Det är en av slutsatserna i Brå-rapporten Hot och våld mot Kriminalvårdens personal, som släpps i dag.
Brottsförebyggande rådet (Brå) har i rapporten kartlagt och analyserat förekomsten av det hot och våld som riktas mot Kriminalvårdens personal. Undersökningen gäller år 2005 och bygger främst på enkäter bland en fjärdedel av de anställda.
Hot vanligast
Sammantaget 26 procent av Kriminalvårdens personal utsattes någon gång under förra året för hot, våld eller trakasserier från intagna. 23 procent utsattes för hot, 9 procent för trakasserier och 6 procent för våld. Våld är alltså minst vanligt. Ofta handlar det om slag, knuffar och sparkar som inte ger skador eller leder till någon kvardröjande rädsla. Vanligast är i stället hot, oftast muntligt framförda. Det förekommer också trakasserier, alltså handlingar som är avsedda att väcka kvarstående obehag men som inte behöver vara brottsliga i lagens mening. Det kan till exempel röra sig om kommentarer om privata förhållanden, frågor som ”Mår ungarna bra?” och liknande. En tendens i kartläggningen är att de anställda blir mer rädda av trakasserier än av hot och våld. Trakasserier verkar också ha en mer negativ påverkan på deras yrkesutövning.
Större risk vid negativa besked och tillsägelser
Det är framför allt i samband med negativa besked och tillsägelser som personalen riskerar att råka illa ut. På häktet är inskrivningen av klienter ett risktillfälle. Inom Transporttjänsten är risken som störst i samband med utrikestransporter. På slutna anstalter med låg säkerhetsnivå, så kallade E-anstalter, finns en förhöjd risk i jämförelse med andra typer av anstalter. De anställda som redan utsatts löper också större risk att utsättas igen. Minst utsatta är kvinnor som är äldre än 45 år.
Spontana reaktioner på frustration
Enligt Brå:s undersökning finns det i många fall inte någon djupare orsak till att intagna eller klienter använder sig av hot och våld mot personalen. Typfallet är att en intagen reagerar spontant på något han eller hon upplever som frustrerande. När personalen fått svara på frågor om den allvarligaste incident de utsatts för uppger hälften att de uppfattade den som en spontan reaktion och hälften att det var ett sätt att skrämmas och visa makt. När det senare sker blir konsekvenserna mer långtgående för en del. Det kan röra sig om kvardröjande rädsla, att man tvekat inför vissa arbetsuppgifter eller att man undvikit dem.
Allt behöver komma upp till ytan
Arbetsledningen får reda på mycket av det som personalen utsätts för och tar ofta till olika åtgärder, till exempel att erbjuda stödsamtal, flytta någon intagen eller byta handläggare. Men en stor del bärs också av de anställda själva.
"Brå:s bedömning är att det är viktigt att alla händelser kommer fram och uppmärksammas, så att de anställda inte lämnas ensamma med problemen. Både vår kartläggning och tidigare forskning visar på betydelsen av att det finns ett tydligt regelsystem och att reglerna tillämpas enhetligt både inom och mellan olika delar av kriminalvården, till exempel mellan olika anstalter. Såväl personalen som de intagna behöver veta vad som gäller", säger Jan Andersson, generaldirektör vid Brå.
Viktigt med kartläggningar
Kriminalvårdens generaldirektör Lars Nylén tycker det är viktigt att den här typen av kartläggningar görs med jämna mellanrum. Bland annat för att allt fler döms till långa fängelsestraff för våldsbrott och för att både anstalter och häkten är överbelagda.
"Överbeläggningen påverkar naturligtvis klimatet. E-anstalternas speciella förhållanden med många korttidsdömda gör också att personalen där behöver få extra stöd. Det är väldigt viktigt att negativa ledare bland de intagna inte tillåts ta över på avdelningarna. Hot och trakasserier får inte leda till att de anställda pressas iväg eller blundar och tittar bort. Det får heller inte utvecklas osunda relationer mellan personal och intagna. Därför finns det ett stort behov av en fortlöpande etikdiskussion och samtal om säkerhet, värderingar och attityder. Brå:s rapport blir en del i de samtalen", säger Lars Nylén.
Läs rapporten, 'Hot och våld mot Kriminalvårdens personal', här.
Kommentarer
Trackback
