ReageraMera

I dag beräknas antalet smittade i regionen uppgå till 1,6 miljoner människor, varav de flesta är under 30 år. En snabbt ökande andel av de som smittas är unga kvinnor. Antalet årliga dödsfall har nästan fördubblats mellan 2003 och 2005.

Sprutnarkomanerna är fortfarande den hårdast drabbade gruppen i regionen men andelen sexuellt överförd smitta ökar kraftigt. Andelen hivpositiva barn ökar dramatiskt i området.

Moskvakonferensen var en viktig vändpunkt då hiv/aids-frågan hittills varit tabubelagd i regionen och makthavare har undvikit att ta upp den. För första gången någonsin samlades regionens makthavare, forskare, människor som lever med hiv och frivilligorganisationer för att utbyta kunskap och gemensamt trappa upp kampen mot epidemin. Konferensen är viktig eftersom den kommer att lyfta fram betydelsen av att arbeta mer med förebyggande insatser.

Konferensen hölls i en förhållandevis öppen anda. Många i regionen kontroversiella ämnen togs upp. Ryska makthavares okunskap, ignorans och otydlighet i frågan kom fram ganska tydligt då Putins rådgivare möttes av frågor. Budskapet från honom var dock att internationella givare tas emot med öppna armar i Ryssland och att NGO:s ses som en självklar aktör i kampen mot epidemin i området.

Myndigheter i många av områdets republiker fick kritik för sin oegentliga statistikföring av flera talare. Chefen för UNAIDS, Peter Piot, framhöll konferensens nödvändighet och sade att den borde ha ägt rum för längesen. Sexualundervisning för ungdomar är en kontroversiell fråga i regionen där den ortodoxa kyrkan blivit allt starkare de senaste åren. Företrädare för olika kyrkor har gjort skarpa utspel och fördömt sexualundervisningen, en verksamhet som är helt avgörande för att minska smittspridningen. Frågan kom upp på dagordningen flera gånger, inte minst på ett av Sida organiserat satellitmöte med rubriken "Morals and Politics - forces in the prevention agenda". Där fick en ortodox fader många frågor i ämnet. Han visade inte på någon som helst förståelse för vikten av exempelvis sexualundervisning.

De allra flesta som jobbar med hiv/aids i området har dock en helt annan syn än den ortodoxa kyrkan. Detta kom fram under hela konferensen. Substitutionsbehandling, till exempel metadon till heroinister, diskuterades också öppet. I Ryssland är det förbjudet och kontroversiellt medan man i andra länder i regionen nått positiva resultat med substitutionsterapi. Frågor som fick liten eller ingen uppmärksamhet var framför allt män som har sex med män samt hårt drabbade etniska
minoriteter såsom romer. Även gruppen invandrare och illegala invandrare fick liten eller ingen uppmärksamhet.

Första konferensdagen handlade om partnerskap. Vikten av ett multisektoriellt samarbete var som ett mantra första dagen. Samverkan mellan olika aktörer var det som alla talare framhöll som
avgörande i kampen mot hivepidemin. The ”three ones” (en nationell hivmyndighet med bred bas och ett nationellt övervaknings- och utvärderingssystem) togs upp som den bästa modellen för hivarbetet och vikten av ett starkt ledarskap betonades av de flesta. Den gamla slagdängan att gå från ord till handling var också något som nämndes av många. Sidas generaldirektör, Maria Norrfalk, var en av öppningstalarna. I sitt tal tog hon bland annat upp att man reagerat för sent, vikten av prevention bland unga, stärkande av kvinnans ställning, ifrågasättandet av kondomer samt betonade att SRHR och MR ska gälla alla.

Andra dagen handlade om prevention. En av talarna var Lars O. Kallings som i sitt tal uttryckte att man i regionen varit arrogant och likgiltig till epidemin och att det gjort att arbetet fördröjts. Under dagen betonades vikten av information och tillgång till kondomer. Att preventionsarbete måste göras speciellt bland sprutnarkomaner, män som har sex med män samt att förhindra mor till barnsmitta nämndes.

Något som för en del känns som självklart men som under konferensen betonades var vikten av att inte skuldbelägga någon grupp och att man bör utbilda poliser, sjukvårdspersonal osv. Stigmatisering och diskriminering är fortfarande ett stort problem i regionen. Polis arresterar ibland människor för att de har en kvot att fylla och det är något som man snabbt måste komma ifrån för att harmreduction- arbetet, såsom sprututbytesprogram för narkomaner, ska få mera utrymme. Robin Montgomery från AFEW hade ett intressant framförande om hur de sociala normerna i regionen påverkar preventionsarbetet. Akram A. Eltom från WHO betonade vikten av fördelning av resurser i ett relativt rikt land som Ryssland samt vikten av att NGO:s med sina program når ut till de grupper man vill nå, ”targeting”. Han pratade också om att testning och stöd är mycket viktigt samt att det är oerhört viktigt att hivpositiva involveras och får höras.

Den tredje och sista konferensdagen handlade om behandling. Ett samarbete mellan flera olika aktörer betonades. Sjukvård, sociala myndigheter och andra involverade måste samarbeta för att behandlingen skall fungera framgångsrikt. Vikten av information för att förebygga stigmatisering och diskriminering är fortfarande mycket aktuellt i området. Vaccinforskning nämndes denna dag i flera av talen men fick förvånansvärt lite uppmärksamhet under konferensen i stort. Det samma gäller för microbicider, kemiska medel som kan appliceras i vagina i avsikt att skydda mot infektion. Substitutionsbehandling samt ett bättre följsamhetsarbete ansågs av många som något man måste utveckla för att kunna vända trenden i regionen. Likaså finns det mycket kvar att göra inom sjukvården och stödarbetet och framför allt i samarbetet mellan aktörerna.

Svenska organisationer som fanns på plats var bland annat Sida, RFSU, Lafa och Convictus. Noaks Ark – Röda Korset representerades av Jan-Olof Morfeldt och Katja Berglund.