ReageraMera

Den 1 mars gick en av två poliser i Sorsele i förtidspension. Därmed är nu bemanningen i denna stora kommun (72 kvadratmil) nere i en polis. Det är kulmen på en neddragning som inneburit att fyra tjänster 1989 blivit till tre och sedan två tjänster. Dessutom har det fortfarande inte kommit några besked om den tjänst som nu blir vakant blir tillsatt eller om den kvarvarande polismannen ska arbeta vidare ensam.
Redan med den bemanning man haft har uppgiften varit närmast övermänsklig. Det är sju mil till närmaste kollega i Storuman. På nuvarande personer har det varit svårt att få utryckningsverksamhet att fungera med annan polisiär verksamhet, eftersom utryckningar ofta förutsätter att man inte är ensam.

Oavsett var man bor i landet har man rätt att känna trygghet. Den rätten kränks när staten inte förmår att tillgodose behovet av en fungerande polisverksamhet i hela landet.

Problemet är inte nytt, utan har påtalats för justitieministern både genom riksdagsledamöters frågor och genom att uppmärksammas i medierna. Likväl har ministerns svar alltid varit lugnande: En ny polishögskola ska ordna bemanningen, man tillför resurser till polisen och man bereder förslag om att komplettera polisens resurser i glesbygd. Men vaga löften om utredningar och framtida förslag löser inte problemen i dag.

För snart ett år sedan sade ministern i radio: "Det är inte acceptabelt att inte alla delar av Sverige får poliser när det utbildas ett tusen poliser varje år i Sverige." Jag kunde knappast uttrycka det tydligare själv.

Därför lyder min fråga:
Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att snarast garantera en fungerande polisverksamhet i alla landets kommuner?