Björn Fries – Minskad narkotikaanvändning
Trenden finns, men frågan är hur det kommer att se ut om låga priser i kombination med ökat inflöde av narkotika fortsätter.
Flera länder i Europa håller på att resignera inför narkotikaproblemet och gör sitt bästa för att förklara bristen på kraftfulla åtgärder. I det klimatet frodas också liberaliserings- och legaliseringsförespråkarna som hävdar att det är det faktum att narkotikan är illegal som är det verkliga problemet. Skulle det vara legalt att använda t ex cannabis skulle narkotikaproblemet vara på väg mot en lösning. Kvalificerat nonsens! Det är inte förbudet mot narkotika som är problemet. Det är narkotikan som är problemet. Utan narkotika inget narkotikaproblem.
Idag konstaterar, som sagt, Björn Fries att konsumtionen av narkotika i Sverige minskar. Bland unga i årskurs nio har andelen som någon gång det senaste året använt narkotika minskat från 10 procent 2001 till 7 procent 2005. Beräkningar som Mobilisering mot narkotika har tagit del av visar också att det tunga missbruket har planat ut och gått ned något sedan 2003.
”Även om narkotikaanvändningen i Sverige fortfarande är ett stort problem, är det glädjande att trenden med ökande konsumtion har brutits och ersatts av en liten minskning, säger regeringens narkotikapolitiske samordnare”, Björn Fries.
Den relativt låga konsumtionen av narkotika avspeglar också svenska folkets attityder. Även i den mest drogliberala åldersgruppen, 18-25 år, är 85 procent uttalat emot att tillåta rökning av hasch/marijuana.
”Det här tyder på att vi har ett starkt stöd för den restriktiva narkotikapolitiken”, säger Björn Fries.
Staten har satsat flera miljarder de senaste åren på att förebygga och behandla alkohol- och narkotikarelaterade problem, konstaterar Fries och fortsätter, "Bara i genomförandet av handlingsplanen mot narkotika (2002-2005) har regeringen investerat över 400 miljoner i forskning, förebyggande arbete, vård och tillgångsbegränsning. Rättsväsendet har fått 3,4 miljarder i extra resurser sedan 2000. "
”Den minskande konsumtionen av narkotika visar att det går att göra något åt problemet. Nu krävs ytterligare insatser för att få ner tillgången på narkotika och i det arbetet har vi starkt stöd från svenska folket. 94 procent tycker att narkotika är ett viktigt område att arbeta med för att skapa ett bättre samhälle”, säger Björn Fries.
Oförändrat låga narkotikapriser i Sverige under 2005
30 maj presenterade CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning rapporten ’Narkotikaprisutvecklingen i Sverige 1988-2005’.
Poliser runtom i Sverige rapporterar priser på gatunivå, dvs för små doser/förpackningar, som gäller i deras arbetsområde till CAN.
De inrapporterade priserna har för jämförbarhetens skull justerats efter SCBs konsumentprisindex
(KPI) och redovisas i 2005 års penningvärde.
För fyra narkotikasorter, hasch, amfetamin, brunt heroin och kokain, är det möjligt att följa
utvecklingen sedan 1988.
Räknat i KPI-justerade priser visar rapporten att priserna på dessa droger grovt sett halverats från startåret; sedan 1988 har kokainpriset sjunkit med 40%, haschpriset med 50% och priset för brunt heroin respektive amfetamin med cirka 60%.
För kokain och heroin finns ett likvärdigt prisfall belagt även i USA och Västeuropa, vilket visar att narkotikaprisutvecklingen i vårt land inte är oberoende av internationella förhållanden.
Under perioden 2002–2005 har priserna inte förändrats särskilt mycket i Sverige utan varit stabilt låga, konstaterar CAN – de huvudsakliga nedgångarna skedde under 1990-talet.
År 2005 uppgavs det genomsnittliga gatupriset för hasch till ca 80 kronor per gram (svaren låg inom intervallet 60–100 kr). Motsvarande värde för amfetamin var 250 kronor (150–400 kr), för brunt heroin
1 200 kronor (500–2 500 kr) och för kokain 800 kronor (400–1 000 kr).
Samtidigt som prisfallen inträffat har tullens och polisens beslag ökat, räknat såväl i antal beslag som beslagtagna mängder. Även om tullens och polisens effektivitet kan ha ökat så torde inte detta kunna förklara att beslagen två, tre, eller fyrdubblats. Att beslagen stigit kraftigt samtidigt som priserna halverats talar för ett ökat inflöde och en ökad narkotikatillgänglighet under perioden, och då inte enbart i ekonomiska termer. Att prisfallet skulle vara en marknadsreaktion på minskad efterfrågan motsägs av att konsumtionen gått upp under den aktuella tidsperioden.
Slutsatsen är att tillgängligheten av hasch, amfetamin och kokain varit stabilt god de senaste fyra åren. Ett möjligt undantag från detta är brunt heroin. Beslagskurvan för denna drog har minskat sedan 2002, och 2005 års grampris var dessutom 200 kronor högre än vad som rapporterats tidigare under 2000-talet. Dock kan inte betydelsen av prisuppgifter från ett enstaka år tillmätas någon större vikt; om detta är ett trendbrott återstår att se.
Sedan år 2000 insamlas prisuppgifter för ytterligare fyra droger (LSD, ecstasy, kat och GHB).
År 2005 uppgavs LSD kosta runt 60 kronor per tripp och en ecstasytablett cirka 100. Kat, som är den minst spridda drogen som prisbedöms, kostade 250 kronor per knippa och GHB runt 30 kronor per centiliter. Utvecklingen för dessa droger är dock mera svåranalyserad då tidsperioden är kortare och underlaget mera bristfälligt då dessa medel är relativt sällsynta, säger CAN.
Torgny Peterson
Hellre kvalificerat nonsens än rena nonsens... De flesta som förespråkar legaliseringen av cannabis påstår inte, annars än du säger, att detta skulle leda till att narkotikaproblemet är på väg mot en lösning. Säkert är bara att många cannabisrelaterade problem skulle försvinna genom en legalisering av växten hampa och dess produkter.
Förresten, beträffande ordet narkotikaproblem. Årtionden av propaganda har uppenbarligen gett fruktsamma resultat och lämnat tydliga spår i det svenska språket. Nuförtiden används kategorin narkotikaproblem båda för ämnet cannabis och ämnet heroin. Det finns ingen saklig grund för att blanda ihop dessa två saker men av politiska skäl gör man det ändå.
Man begår ett trafikbrott när man ensam mitt på natten på tom gata kör mycket försiktigt mot rött ljus. Man begår också ett trafikbrott när man kör med 100 km/timmen genom en innerstadsgata med lekande barn. Båda brott tillhör kategorin trafikbrottsproblem. Men ingen – varken förespråkare eller motståndare – i debatten om en eventuell ändring av det absoluta förbudet att köra mot rött ljus skulle påstå att denna reform skulle lösa trafikbrottsproblemet… Inte heller skulle man hävda att ju fler bilförare får köra lagligt mot rött ljus ensam mitt på natten på tomma gator desto mer kommer att köra som galna genom barntäta innerstadsgator. I drogdebatten finns det tyvärr sådana korkade slutsatser.
Man blir väldigt glad över att det finns de som orkar och verkligen upplyser om narkotika som ett problem för oss alla.Inlägget som gjordes utav Henrik visar att det behövs upplysning.människor som verkligen är emot legalisering är tack och lov i majoritet i detta land.Det vi behöver är en fortsatt restriktiv narkotika politik och framför allt ännu bättre förebyggande arbete mot narkotika. Enligt inlägget ovan skulle alla cannabisrelaterade problem försvinna genom legalisering, hur kan det komma sig. Om vi alla medborgare började med hash,då kan man undra hur detta skulle lösa alla skador som blir både fysiskt och psykiskt utav drogen.Blir vi mindre förvirrade eller får vi mindre koncentrationsproblem genom att allt är fritt att använda. Jag tror inte kombinationen biltrafik och cannabis sänker antalet olyckor i trafiken eller hjälper oss att nå målet med mindre dödsfall i trafiken. Skulle ett sådant test ske så lär det väl inte ske i detta avlånga land, möjligigen kan det väl ske i Holland där cannabis ännu får användas på väldigt skrämmande sätt. Med tanke på all forskning som finns på området gällande kroppsliga, psykiska och sociala skador borde nog även Holland kunna ha en annorlunda drogpolitik.
