Fler än väntat får ersättning från sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna
De allmänna försäkringarna är verkligen allmänna. På tolv år har knappt hälften av befolkningen som i slutet av 2005 var 20-64 år någon gång haft sjukpenning (och därmed i allmänhet varit sjuka längre än 14 dagar). Drygt hälften har någon gång varit hos arbetsförmedlingen. Drygt en fjärdedel har varit både sjukskrivna och arbetslösa. Bara en fjärdedel av befolkningen har varken varit sjuk eller arbetslös.
"Det här visar att socialförsäkringarna är en gemensam angelägenhet. Vi löper alla risken att drabbas av sjukdom eller arbetslöshet," kommenterar utredaren Anna Hedborg.
Hittills har bilden av hur försäkringarna används varit ganska suddig, men genom ett samarbete med Försäkringskassan har Socialförsäkringsutredningen nu tillgång till en databas där såväl sjukförsäkringens som arbetsmarknadspolitikens samtliga händelser under en tolvårsperiod finns med. I skriften Nya siffror om socialförsäkringarna presenteras de första uppgifterna och analyserna med databasen som grund.
I förhållande till hur många som får ersättning från försäkringarna är det ändå relativt få som har obrutna långa tider av vandringar mellan systemen. Av de sjukersatta hade knappt 30 000 personer minst fyra års sammanhängande period av sjukskrivning/arbetslöshet/sjukskrivning eller arbetslöshet/sjukskrivning/arbetslöshet (eller längre kedjor) bakom sig. Allt som allt är det drygt en procent av befolkningen som under tolvårsperioden har vandrat mellan systemen så länge som fyra år sammanhängande.
"Flödena mellan systemen är inte så stora som ibland misstänkts. Sjukdom och arbetslöshet är olika händelser och den som drabbas hårt drabbas oftast i huvudsak av det ena eller det andra," konstaterar Anna Hedborg.
I Sverige är sjukfrånvaron hög när arbetslösheten är låg och lägre när arbetslösheten går upp. En vanlig hypotes har varit att det skulle kunna förklaras av att sjukligare personer får arbete bara i högkonjunktur och då alltså ökar sjuktalen. I den nya databasen kan historien för dem som blev sjuka undersökas - och hypotesen vederläggas. Det visar sig att ökningen av sjukskrivningarna framför allt kom från de etablerade anställda, särskilt om man ser till de långa sjukfallen.
Den kraftiga ökningen mellan 1997 och 2002 drevs framför allt av kraftigt ökade sjukskrivningstider, framför allt för anställda innan de återgick i arbete, men också för arbetslösa och för dem som väntade på sjukersättning.
Bara ungefär 18 procent av ökningen kom 1997-02 från ökat inflöde. Däremot kan den kraftiga nedgången av sjukfrånvaron som skett sedan 2002 nästan uteslutande härledas till att allt färre blir sjukskrivna. Inflödet 2005 understeg 1996 års inflöde med 80 000 personer, men tiderna fortsätter att vara långa.
"För att kostnaderna ska fortsätta att sjunka är det viktigt att tiderna går ned. Om så inte sker riskerar kostnaderna att åter börja skena om inflödet skulle öka från den ovanligt låga nivån just nu," avslutar Anna Hedborg.
Besök också:
Socialförsäkringsutredningen
"Det här visar att socialförsäkringarna är en gemensam angelägenhet. Vi löper alla risken att drabbas av sjukdom eller arbetslöshet," kommenterar utredaren Anna Hedborg.
Hittills har bilden av hur försäkringarna används varit ganska suddig, men genom ett samarbete med Försäkringskassan har Socialförsäkringsutredningen nu tillgång till en databas där såväl sjukförsäkringens som arbetsmarknadspolitikens samtliga händelser under en tolvårsperiod finns med. I skriften Nya siffror om socialförsäkringarna presenteras de första uppgifterna och analyserna med databasen som grund.
I förhållande till hur många som får ersättning från försäkringarna är det ändå relativt få som har obrutna långa tider av vandringar mellan systemen. Av de sjukersatta hade knappt 30 000 personer minst fyra års sammanhängande period av sjukskrivning/arbetslöshet/sjukskrivning eller arbetslöshet/sjukskrivning/arbetslöshet (eller längre kedjor) bakom sig. Allt som allt är det drygt en procent av befolkningen som under tolvårsperioden har vandrat mellan systemen så länge som fyra år sammanhängande.
"Flödena mellan systemen är inte så stora som ibland misstänkts. Sjukdom och arbetslöshet är olika händelser och den som drabbas hårt drabbas oftast i huvudsak av det ena eller det andra," konstaterar Anna Hedborg.
I Sverige är sjukfrånvaron hög när arbetslösheten är låg och lägre när arbetslösheten går upp. En vanlig hypotes har varit att det skulle kunna förklaras av att sjukligare personer får arbete bara i högkonjunktur och då alltså ökar sjuktalen. I den nya databasen kan historien för dem som blev sjuka undersökas - och hypotesen vederläggas. Det visar sig att ökningen av sjukskrivningarna framför allt kom från de etablerade anställda, särskilt om man ser till de långa sjukfallen.
Den kraftiga ökningen mellan 1997 och 2002 drevs framför allt av kraftigt ökade sjukskrivningstider, framför allt för anställda innan de återgick i arbete, men också för arbetslösa och för dem som väntade på sjukersättning.
Bara ungefär 18 procent av ökningen kom 1997-02 från ökat inflöde. Däremot kan den kraftiga nedgången av sjukfrånvaron som skett sedan 2002 nästan uteslutande härledas till att allt färre blir sjukskrivna. Inflödet 2005 understeg 1996 års inflöde med 80 000 personer, men tiderna fortsätter att vara långa.
"För att kostnaderna ska fortsätta att sjunka är det viktigt att tiderna går ned. Om så inte sker riskerar kostnaderna att åter börja skena om inflödet skulle öka från den ovanligt låga nivån just nu," avslutar Anna Hedborg.
Besök också:
Socialförsäkringsutredningen
Kommentarer
Trackback
