Kartläggning om mäns våld - barns upplevelser
7 augusti presenterade forskaren och sociologen Maria Eriksson rapporten Mäns våld - barns upplevelser. En kartläggning av interventioner, kunskap och utvecklingsbehov.
Bakgrund
Jämställdhetsminister Jens Orback gav, efter överenskommelse med samarbetspartierna Vänsterpartiet och Miljöpartiet, våren 2006 Maria Eriksson i uppdrag att bland annat kartlägga och beskriva verksamheter som riktar sig till barn och unga som lever med mäns våld mot kvinnor.
I uppdraget ingick också kartlägga och beskriva verksamheter som arbetar för att få män som utövar våld att upphöra med sin våldsutövning mot kvinnor och barn.
Kartläggningen
I stora delar av Sverige pågår såväl arbete för att förmå våldsutövande män att upphöra med sitt våld mot kvinnor och barn som insatser till stöd för de barn som upplever detta våld. Bara under de senaste åren har en rad nya verksamheter vuxit fram och metoder och arbetssätt utvecklas hela tiden.
Det finns ett stort intresse för interventioner för att motverka mäns våld mot kvinnor och barn och de som möter enskilda barn och män uttrycker att det är ett visserligen utmanande men mycket meningsfullt arbete de utför.
Genom kartläggningen framträder en på många sätt positiv bild. Samtidigt står det klart att vissa områden är eftersatta och att det finns problem som kräver åtgärder både på kort och på lång sikt.
Förslag
Mot bakgrund av de brister och utvecklingsbehov som redovisas i rapporten föreslås
1. Ett på nationell nivå koordinerat fyraårigt utvärderings- och utvecklingsprogram med syfte att närmare beskriva de interventioner som utförs samt utveckla modeller för dokumentation, uppföljning och utvärdering som på sikt kan implementeras nationellt.
När det gäller verksamheter riktade till barn ingår även att bidra till modeller för samordning av stödinsatser till barn som upplever mäns våld mot kvinnor i sin familj med utredningsmodellen Barns Behov i Centrum (BBIC).
När det gäller verksamheter riktade till män ingår även att bidra till mer säkerhetsfokuserade interventioner och då i synnerhet av modeller för så kallad kvinno-/partnerkontakt samt former för stöd till barn i männens närhet.
2. Vidare föreslår utredaren att länsstyrelsernas uppdrag att stödja kunskapsutveckling och initiera samverkan mellan myndigheter och organisationer på det sociala området förtydligas samt att uppbyggnaden av en hållbar och regionalt anpassad struktur för erfarenhetsutbyte och fortbildning på området interventioner mot mäns våld mot kvinnor och barn ges stöd från en nationell koordinator.
3. För att stödja det regionala och lokala utvecklingsarbetet föreslås också att Riksorganisationen Sveriges Professionella Kriscentra för Män får fortsätta det samordningsarbete som påbörjats under 2006.
4. Slutligen finns vissa förslag om stöd till utveckling av insatser riktade till särskilda grupper barn respektive män. Det ombildade Nationella Kunskapscentret i Uppsala NKC föreslås få i uppdrag att koordinera utvecklingsarbetet.
Bakgrund
Jämställdhetsminister Jens Orback gav, efter överenskommelse med samarbetspartierna Vänsterpartiet och Miljöpartiet, våren 2006 Maria Eriksson i uppdrag att bland annat kartlägga och beskriva verksamheter som riktar sig till barn och unga som lever med mäns våld mot kvinnor.
I uppdraget ingick också kartlägga och beskriva verksamheter som arbetar för att få män som utövar våld att upphöra med sin våldsutövning mot kvinnor och barn.
Kartläggningen
I stora delar av Sverige pågår såväl arbete för att förmå våldsutövande män att upphöra med sitt våld mot kvinnor och barn som insatser till stöd för de barn som upplever detta våld. Bara under de senaste åren har en rad nya verksamheter vuxit fram och metoder och arbetssätt utvecklas hela tiden.
Det finns ett stort intresse för interventioner för att motverka mäns våld mot kvinnor och barn och de som möter enskilda barn och män uttrycker att det är ett visserligen utmanande men mycket meningsfullt arbete de utför.
Genom kartläggningen framträder en på många sätt positiv bild. Samtidigt står det klart att vissa områden är eftersatta och att det finns problem som kräver åtgärder både på kort och på lång sikt.
Förslag
Mot bakgrund av de brister och utvecklingsbehov som redovisas i rapporten föreslås
1. Ett på nationell nivå koordinerat fyraårigt utvärderings- och utvecklingsprogram med syfte att närmare beskriva de interventioner som utförs samt utveckla modeller för dokumentation, uppföljning och utvärdering som på sikt kan implementeras nationellt.
När det gäller verksamheter riktade till barn ingår även att bidra till modeller för samordning av stödinsatser till barn som upplever mäns våld mot kvinnor i sin familj med utredningsmodellen Barns Behov i Centrum (BBIC).
När det gäller verksamheter riktade till män ingår även att bidra till mer säkerhetsfokuserade interventioner och då i synnerhet av modeller för så kallad kvinno-/partnerkontakt samt former för stöd till barn i männens närhet.
2. Vidare föreslår utredaren att länsstyrelsernas uppdrag att stödja kunskapsutveckling och initiera samverkan mellan myndigheter och organisationer på det sociala området förtydligas samt att uppbyggnaden av en hållbar och regionalt anpassad struktur för erfarenhetsutbyte och fortbildning på området interventioner mot mäns våld mot kvinnor och barn ges stöd från en nationell koordinator.
3. För att stödja det regionala och lokala utvecklingsarbetet föreslås också att Riksorganisationen Sveriges Professionella Kriscentra för Män får fortsätta det samordningsarbete som påbörjats under 2006.
4. Slutligen finns vissa förslag om stöd till utveckling av insatser riktade till särskilda grupper barn respektive män. Det ombildade Nationella Kunskapscentret i Uppsala NKC föreslås få i uppdrag att koordinera utvecklingsarbetet.
Kommentarer
Trackback
