ReageraMera

År 1965 var legal narkotika den nya "framgångsrika narkomanvården" i Sverige. I media kunde man läsa om det lyckade projektet i statlig regi. Hundratals missbrukare i Stockholm blev "behandlade" med bland annat Ritalina. Men det spårade snabbt ur och i slutet av 1966 var det så illa att åklagarmyndigheten förberedde en husrannsakan på dåvarande Medicinalstyrelsen (idag Socialstyrelsen). De inblandade tog sitt förnuft till fånga och projektet lades ner 1967. Det kvarstående resultatet blev spridning av narkotika i samhället och massor av nya missbrukare. Och 1968 drogs Ritalina in från marknaden http://jannel.se/ritalina.indragning68.doc ; det kunde efter det bara skrivas ut med stränga licenskrav.

Samtidigt sålde Ciba-Geigy (numera Novartis) Ritalina till trötta mödrar. Här var det inte fråga om narkotika, i stället var det, "Ritalina ger energi" och utskrivning av pillret till patienter med "tired mother syndrome".

Titta på den här fantastiska Ritalinareklamen från år 1967: http://www.bonkersinstitute.org/medshow/kidritmom.html

Då var Ritalina, som Ciba skrev, ett "milt stimulerande medel som kan bidra till ett ljusare sinne och till att förbättra prestationerna ... skingra tröttheten ... återställa piggheten, entusiasmen, och kraften", för de trötta mödrarna.

Idag, år 2008, är Ritalina placerat i narkotikakategori II, starkt beroendeframkallande medel med hög missbrukspotential.

Men det hindrar inte Ciba-Geigy/Novartis, psykiatrin och Läkemedelsverket.

Man kör en ny runda med Ritalina: Missbrukarna och fångarna ska få pillret igen - den här gången för att lindra sin "ADHD"; de trötta mödrarna ska få en ny chans: 60-talets "tired mother syndrome" har förvandlats till "det neuropsykiatriska funktionshindret ADHD", där kvinnor som har svårt att hålla reda på tider, organisera och få ihop saker, ska bli "utredda" och få hjälp av det magiska pillret.

Allt kan säljas med mördande reklam - speciellt psykiatriska droger.

Janne Larsson

Under 2009 och 2010 satsar regeringen cirka 70 miljoner kronor om året till kommunerna för att stimulera förslag på hur föräldrastödet ska utvecklas och struktureras. Regeringen har därför beslutat att under 2008 ge en särskild utredare i uppdrag att ta fram förslag på en nationell strategi för föräldrastöd. Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson har utsett Inger Davidson till särskild utredare.

Idag erbjuder endast ett fåtal kommuner föräldrastöd eller föräldrautbildning när barnet blivit äldre eller är i tonåren. I de enstaka kommuner där detta prövats är efterfrågan mycket stor. Ett tidigt och brett föräldrastöd kan förebygga framtida problem, både hälsorelaterade och sociala. Goda relationer mellan barn och föräldrar ökar möjligheten till en god hälsa under hela livet. Föräldrastödet ska vara frivilligt och bygga på föräldrarnas behov och intresse och utgå från barnets rätt till goda uppväxtförhållanden. Föräldrastödet ska erbjudas alla föräldrar med barn upp till 18 års ålder.

Ingen kan som föräldrar ge sina barn kärlek och goda vanor för livet. Alla föräldrar bör få stöd och hjälp och möjlighet till utbildning och till nätverksbyggande med andra föräldrar. Föräldrarna är de viktigaste personerna i varje barns liv. Men att vara förälder är också svårt i vår tid. Att få kunskap och möjlighet att tillsammans med andra reflektera över sin roll är angeläget, säger Maria Larsson.

Utredningsuppdraget

En särskild utredare ska ta fram ett förslag på en långsiktig nationell strategi för en kvalitetshöjande kompetensuppbyggnad och utveckling av samhällets erbjudande av stöd och hjälp till kvinnor och män i deras föräldraskap. Utredaren ska i detta sammanhang utreda hur samhällets erbjudande om stöd och hjälp till föräldrar i deras föräldraskap kan förbättras och ytterligare utvecklas. En central aspekt i utredningsarbetet ska vara att på såväl regional som lokal nivå utveckla samarbetet och samverkan mellan verksamheter och organisationer som har föräldrar som målgrupp. Utgångspunkten för utredarens förslag ska vara frivillighet. Strategins övergripande mål ska mot denna bakgrund vara att föräldrastöd ska erbjudas kontinuerligt under barnets hela uppväxttid.

I uppdraget ingår att ge förslag angående:

- definition på begreppet föräldrastöd

- mätbara del- och etappmål

- insatser för att informera, stödja och hjälpa föräldrar i deras föräldraskap

- modell för utbildning av utbildare i evidensbaserade metoder

- berörda aktörer, däribland den ideella sektorn

- roll- och ansvarsfördelning berörda aktörer emellan

- uppföljning och utvärdering av del- och etappmål.

Uppdraget ska redovisas senaste den 1 december 2008.

Inger Davidson, riksdagsledamot (kd) och vice ordförande i Justitieutskottet, har tidigare varit civilminister 1991-1994 och har haft åtskilliga regeringsuppdrag, uppdrag i riksdagen samt ledande förtroendeposter inom Kristdemokraterna.

Tal av äldre- och folkhälsominister Maria Larsson vid konferensen om förebyggande arbete mot dopning (City Conference Center, Stockholm 23 maj 2008).

Jag vill börja med att tacka för inbjudan hit i dag. Missbruket av dopningsmedel har uppmärksammats allt mer under de senaste åren. Det är ett område som kräver såväl konkreta insatser och utvecklingsarbete, som fortsatt forskning. Därför är ert program idag, och den breda ansats som ni tar upp, intressant och angeläget.

Det är angeläget därför att dopning smutskastar idrotten och kan förstöra livet för enskilda idrottsutövare. Det är angeläget därför att dopning används i kombination med andra droger. Och grundlägger eller underhåller ett missbruk. Och det är inte minst angeläget därför att det händer att oskyldiga drabbas av våldsbrott där dopning och missbruk av olika preparat är en utlösande faktor.

Tyvärr är det inte helt lätt att få en korrekt uppfattning av hur utvecklingen ser ut. Ibland beskrivs utvecklingen som alarmerande och att missbruket ökar markant. Den ökade beslagsstatistiken stöder en sån slutsats. Men å andra sidan beskrivs utvecklingen som ganska stabil. Av olika frågeundersökningar, representativa för hela landet, framgår att omkring en procent av manliga ungdomar någon gång har provat androgena steroider (AAS).

Såna här steroider räknas som ett av de vanligaste dopningspreparaten. Den här andelen på en procent har varit i stort sett oförändrad sedan 1993. Idag kan vi i tidningen läsa om nya siffror som tyvärr inte gör oss lugnare.

Det råder en fantastisk hälsotrend just nu. Går man in i vilken tidningskiosk som helst så svämmar hyllorna över av hälsotidskrifter och Må bra-tidningar. Det är väldigt glädjande. För mig som folkhälsominister ger det väldigt gynnsamma förutsättningar att tala om hälsofrämjande arbete. Jag föreställer mig att gymmen upplevt en fantastisk ökning av sin verksamhet mot bakgrund av det här hälsoointresset.

Men hur trist är det inte då att dopning följer i spåren? STAD-projektet genomförde nyligen en kartläggning av gymbesökare. Den visar att cirka 5 procent av de manliga besökarna någon gång hade använt anabola steroider. Hela 9,4 procent av männen hade någon gång använt narkotika. För båda typerna av preparat är det en överrepresentation jämfört med jämförbara grupper i den övriga befolkningen.

Andra studier visar att de allra flesta som använder dopningsmedel också missbrukar andra droger. Till exempel alkohol och narkotika. Det verkar som om den grupp som enbart använder dopningsmedel troligen är relativt begränsad.

Det finns nog många olika slutsatser av det här. Men en slutsats är i alla fall att dopningsmedel och insatserna mot dem, inte går att isolera från insatserna mot andra droger. Det är heller inget problem som enbart kan isoleras till tränings- eller idrottsvärlden. Och inte heller är dopningen enbart en följd av behovet att förbereda sig för träning eller idrottsutövande.

Mot bakgrund av den här bilden av problemet, så är det också logiskt att söka lösningarna inom samma ramar som när det gäller att förebygga alkohol- och narkotikamissbruk. Vi måste utveckla insatser som så långt som möjligt täcker hela området. Detta är skälet till att dopning ingår som en del i den nationella narkotikahandlingsplanen.

Rubriken för mitt inlägg är "Den nationella nivån". Så vad är då vårt ansvar och vad kan vi göra för att motverka dopningsmissbruket? Redan i dag har en rad insatser kommit igång mot dopning inom den nationella narkotika-handlingsplanen. Det är också inom den ramen som jag vill se fortsatta insatser på området. Jag menar att man ska vara försiktig med särlösningar utifrån enskilda preparat. Utan istället ska vi bygga upp ett brett förebyggande arbete.

I grunden finns ett statligt ekonomiskt stöd i det förebyggande arbetet med 260 miljoner per år. Det är en slags bottenplatta av ekonomiska stimulansmedel. Till varaktigheten i regeringens engagemang hör även en effektiv och uthållig organisation. Därför har vi sen första januari i år transformerat om de båda kommittéerna, Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika.

Redan när Riksdagen fattade besluten om alkohol- och narkotikahandlingsplanerna så betecknades kommittéerna som tillfälliga. De uppdrag de haft har getts till den befintliga myndighetsstrukturen. Därför är det nu myndigheterna, främst Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen. som har det operativa ansvaret för att genomföra de nationella alkohol- och narkotikahandlingsplanerna.

Alla de lokala projekt som fortlöper, som fått pengar från Alkoholkommittén eller MOB, rapporteras till Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen. Pågår de ännu så fortsätter de som planerat. Och de ska utvärderas enligt plan. Vi tar alltså vara på de erfarenheter som både Alkoholkommittén och MOB skaffade sig.

Som en spindel i nätet har vi inrättat ett ANT sekretariat. Det kommer inte att ha samma utåtriktade roll som Mobilisering mot narkotika har haft. Utan det ska samordna genomförandet av de alkohol- och narkotikapolitiska handlingsplanerna. Ett arbete att hålla utkik efter här är ett årligt åtgärdsprogram med prioriteringar för det fortsatta arbetet inom vart och ett av de här politikområdena.

Därutöver finns ett nyinrättat råd för alkohol- och narkotikafrågor. Ett råd med, som namnet antyder, en rådgivande funktion till regeringen i alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksfrågor. Det presenterades så sent som i måndags och innehåller 20 prominenta personer. Rådet ska både kunna ge just råd i de här frågorna. Men också informera om forsknings- och utredningsresultat som är relevanta för utformningen av politiken på de här områdena. Där ingår, förutom de mest centrala myndigheterna, forskare, representanter från det civila samhället samt en representant från Sveriges Kommuner och Landsting. Min statssekreterare Ragnwi Marcelind kommer att leda rådet.

Folkhälsoinstitutet har fått i uppdrag att stödja den fortsatta utvecklingen av det förebyggande arbetet. I detta uppdrag ingår bland annat fortsatt stöd till länssamordnarna. Deras antal har ökat och de finansieras nu fullt ut av regeringen. Arbetet i kommuner och landsting ska vara prioriterat. Här behövs kunskapsförmedling och handledning för beslutsfattare, nyckelpersoner och att man inrättar olika samrådsorgan i kommuner och landsting.

Huvudinriktningen är att begränsa både utbud och efterfrågan av dopningsmedel. En mycket viktig väg att gå är att förbättra samarbetet mellan olika myndigheter liksom mellan myndigheter och organisationer. Om vi börjar med de grundläggande regelfrågorna så har regeringen tillsatt en utredare för att göra en översyn av de regelsystem som nu finns för att kontrollera narkotika, dopningsmedel, hälsofarliga varor och lösningsmedel. Utredarens uppgift är att se över hela lagområdet och bedöma om det finns behov av förbättra lagen eller tillämpningen av den. Den utredningen kommer att presenteras i slutet av året.

Ett specifikt problem här rör definitionen av vad som är dopningsmedel. I normalfallet utgör det inget problem. Men ibland kan det vara svårt för polisen eller tullen att avgöra om ett ämne är att betrakta som dopningsmedel. Det som är besvärligt är då att det här en skillnad på lagstiftningen som rör narkotika och den som rör dopningsmedel. Och det innebär att det blir oklarheter eftersom narkotikaämnen beslutas av regeringen. Och det brukar inte finnas nån tvekan om ett ämne är förbjudet eller inte. Men när det gäller dopningsmedel är det domstolarna som fäller avgörandet.

För att ge vägledning åt domstolar och åklagare har Folkhälsoinstitutet samlat en grupp av ledande experter. Deras uppgift är att följa och analysera eventuella nya preparat som kan dyka upp på den illegala marknaden. Den här gruppen kan också ge rekommendationer om ämnens status redan innan eller i anslutning till en domstolsförhandling.

När det gäller att kontrollera införseln och handeln så måste självklart insatserna hanteras inom det ordinarie arbete som polis och tull utför i deras arbete med att bekämpa alla illegala droger. Ett projekt som har direkt konsekvens också för dopningsproblemen är Rikspolisstyrelsens särskilda projekt med att utveckla insatserna mot olaglig handel med droger på Internet.

När det gäller missbruks- och beroendevåden tar vi nu ett viktigt nytt steg i missbruksfrågorna. Den 24 april beslöt regeringen om en strategi för utveckling av missbruks- och beroendevården.

Vi har formulerat tre viktiga mål för den här strategin:

Mål 1 är att förbättra kvaliteten för den enskilde som får vård. Den vård som ges ska ha påvisad effekt. Vårdinsatserna ska vara samordnade, och den enskilde ska själv kunna påverka att få vården när motivationen finns.

Mål 2 handlar om ökad likvärdighet. Att det finns en likvärdig missbruks- och beroendevård med god kvalitet i hela landet.

Mål 3 handlar om att öka tillgången till insatser för grupper som har svårt att få sina vårdbehov tillgodosedda.

Det finns ett stort intresse hos professionen och hos huvudmännen att utveckla missbruks- och beroendevården med evidensbaserade metoder.

En hel del positivt har hänt under de senaste åren bland annat med hjälp av 400 miljoner kronor i utvecklingsmedel. Nu gäller det att gå vidare mot mer av kunskapsgrund och evidens i missbruksvården. Vården för personer med missbruksproblem måste kunna erbjuda adekvata insatser också mot ett dopningsmissbruk. Vi behöver mer kunskap kring frågorna om det behövs specifika insatser för den grupp som enbart använder dopningsmedel. Ett sådant utvecklingsarbete pågår i dag på en del håll i landet.

Vi behöver också genomföra informationsinsatser som når olika målgrupper. På nationell nivå har Dopingjouren en viktig uppgift i stödja missbrukare och deras anhöriga. Men också att föra ut sin samlade kunskap och erfarenhet. Dopingjouren får ju också statligt stöd för sitt arbetet eftersom det finns ett nationellt intresse. Gymägarna är en viktig aktör. Det är därför med glädje jag har noterat det starka intresse som finns från gymkedjornas sida. Målet är att alla gym ska bli dopningsfria.

Vid en snabb kontroll av några av de större gymkedjorna så verkar det finnas en stor uppslutning bakom arbetet för att förhindra dopning. SATS till exempel har en anti-doping policy som förbjuder såna medel hos både medarbetare och medlemmar. I Malmö finns ett Anti-dopningsavtal bland annat, där den enskilde som ska träna eller idrotta går in i ett avtal med träningsanläggningen eller gymmet.

Så, en sammanfattning av det nationella perspektivet på dopningsproblemet, är att vi måste se till att de ordinarie systemen ska ha kunskap och beredskap för att inkludera dopning i det ordinarie arbetet. Det kan då röra sig om kontrollfrågor, vård och behandling, och förebyggande insatser. Det är det här synsättet som återfinns i den nationella narkotikahandlingsplanen.

Därutöver behöver vi utveckla kunskapen också om den grupp som enbart missbrukar dopningsmedel. Det gäller både medlens effekter, men framförallt hur man når den gruppen. Här krävs att både staten och huvudmännen tar ett ansvar att bedriva ett utvecklingsarbete.

Jag tror ni kommer att få en fortsatt spännande konferensdag. Tack för ordet.

Sedan mitten av 90-talet har antalet narkotikarelaterade dödsfall nästan fördubblats. Det tyder på att det tunga narkotikamissbruket ökat i landet. Det visar nya siffror baserade på rättsmedicinska data.

Med narkotikarelaterade menas att illegala droger har påvisats i toxikologiska undersökningar. Under 2007 registrerades 350 dödsfall i landet som narkotikarelaterade medan det år 1995 registrerades 182 dödsfall. Efter en ökning under 90-talets andra hälft stabiliserades antalet dödsfall efter millennieskiftet, men under 2007 har alltså siffran åter stigit.

Samtidigt som det experimentella bruket bland ungdomar har minskat de senaste åren, har tillgängligheten till narkotika ökat under perioden, med sjunkande priser och ökade beslag av tull och polis som följd.

Ökningen i dödlighet ses för samtliga preparatgrupper.

Detta är en klart oroande utveckling säger Gunnar Ågren, generaldirektör på Statens folkhälsoinstitut.  Det är en stark signal att fullfölja och förstärka det förebyggande arbetet mot narkotika. Det är särskilt angeläget att begränsa tillgängligheten.

En rättsmedicinsk och toxikologisk undersökning görs i mer än nio av tio narkotikarelaterade dödsfall i Sverige. Uppgifterna är möjliga att följa sedan 1994 och är ett resultat av ett samarbete mellan Statens folkhälsoinstitut, Rättsmedicinalverket, Karolinska Institutet och Socialstyrelsens Epidemiologiska Centrum.

Syftet med registret är att visa trender i den narkotikarelaterade dödligheten, snarare än att ange exakta tal. Fördelen är att det här registret bygger på data som tas fram rutinmässigt, utan tolkning eller urval, och att uppgifterna är aktuella när de presenteras.

Omfattande, kompletterande information hittar du i materialet Narkotikarelaterad dödlighet baserad på rättsmedicinska data här.

På torsdag den här veckan offentliggörs Skottlands drogstrategi och inför det offentliggörandet har diskussionerna, bland annat om förskrivningen av metadon, varit omfattande.

Omkring 22 000 missbrukare i Skottland får idag metadon och kritiken mot förskrivning och den omfattande användningen har fått flera att reagera, vilket förmodligen kommer att resultera i att den nya drogstrategin kommer att få ökat fokus på drogfri behandling som alternativ till massiv förskrivning av metadon.

En av Skottlands ledande experter på behandling av missbrukare, professor Neil McKeganey, uppmanar nu regeringen att begränsa den tid missbrukare erhåller metadon. Han vill att den övre tidsgränsen för metadonbehandling sätts vid två år.

McKeganey säger till New Scotsman att det är inte tal om att metadon inte spelar roll för att hjälpa missbrukare att bli drogfria, men vi har alltför många missbrukare som använder det [metadon] alltför länge och många av dessa fortsätter att använda illegala droger tillsammans med metadon. Jag menar inte att vi inte ska ha metadon, men jag menar att individer ska få det under måttlig tid för att sedan gå vidare till ett drogfritt behandlingsprogram. Om det inte är tidsbegränsat använder de det [metadon] alltför länge och jag tycker inte att missbrukare ska ha metadon mer än två år.

Ytterligare rapportering om innehållet i Skottlands drogstrategi följer så snart den offentliggjorts.

Torgny Peterson

Nästan 100 narkomaner dör av läkarordinerat metadon

I Danmark dör varje mer än 200 narkomaner. 2006 berodde 92 av de 221 dödsfallen på metadon, rapporterar Avisen.dk.

I Danmark orsakar alltså ett läkemedel mot opiatmissbruk ett stort antal dödsfall men kan trots det fortfarande förskrivas i stor omfattning. Hur många andra läkemedel skulle fortfarande få användas om samma höga antal dödsfall konstaterats?

Läs också:

Missbruket av Subutex ökar

Torgny Peterson

Officiella uppgifter från den brittiska regeringen visar att antalet kokainmissbrukare som tas in på sjukhusens akutavdelningar har mer än fyrdubblats under de senaste åtta åren. 1998/99 togs 161 personer in akut efter användning av kokain. 2006/07 hade antalet intagna personer ökat till 740, varav merparten (629) var män med en genomsnittsålder på 29 år.

Torgny Peterson

Ett av en del svenska knarkares mer kända ´vinteride´ är Goa i Indien - välkänt för omfattande tillgång på och missbruk av narkotika.

Uppgifterna om omfattande missbruk, speciellt i norra Goa (Bardez och Tiswadi), bekräftas nu av den Delhibaserade frivilligorganisationen Sharan, som enligt The Times of India säger att användning av narkotika i norra Goa definitivt ökar då turister i norr hyr privata hus och stannar kvar längre perioder än i södra Goa.

Du kan läsa mer här.

Torgny Peterson

Radioprogrammet ReageraMera - första programmet sänds torsdag 12 juni 14.00-15.00 i WisbyFM 89.2 och därefter varje torsdag samma tid, samma kanal.

Den som väntar på något gott och nyttigt väntar aldrig för länge och för de som väntat och undrat över återkomsten av radioprogrammet ReageraMera via FM-nätet och internet kan jag meddela att det är dags igen i juni.

ReageraMera, med undertecknad som programledare, kommer att ha förlängd sändningstid och blir i sin nya form en timme långt. Programmet sänds live via FM-nätet på Gotland i radiokanalen WisbyFM och för dig som inte bor eller gästar Gotland går det utmärkt att höra direktsändningarna via internet på http://www.wisbyfm.se/

ReageraMera har spännande och intressanta gäster och tar upp toppaktuella frågeställningar i intervjuer och diskussioner - både bandade och live från studion. Dessutom blir det massor av musik.

Programmet sänds varje torsdag mellan 14.00 och 15.00. Har du inte möjlighet att lyssna då kommer programmen, utan musik, att finnas tillgängliga i ett arkiv för avlyssning då det passar dig bäst.

I programmet ReageraMera har jag hittills intervjuat/diskuterat med följande personer (eventuell titel avser titel vid intervjutillfället)

Björn Fries-nationell narkotikasamordnare;

Gustav Fridolin-riksdagsledamot Miljöpartiet;

Fredrik Persson-Polisen Gotland;

Lars Ohly-partiledare Vänsterpartiet;

Morgan Johansson-folkhälso- och socialtjänstminister;

Jan Karlsen-ordförande Polisförbundet;

Johan Pehrson-ordförande Justitieutskottet;

Lennart Wetterholm-fd chef för Försvarsmaktens hundutbildning, nu chef Hundcampus;

Berit Andnor-Socialminister;

Jale Poljarevius-Polisen, Stockholm;

Lars Birkhammar-Polisen, Borås;

Anna Liedbergius-Informatör mobilisering mot narkotika;

Alex Siggelin-Verksamhetsansvarig Bockes tjänstehundar;

Torkild Strandberg-Riksdagsledamot (fp);

Peter Walker-Rådgivare åt brittiska regeringen;

Eva Brännmark-Rikspolisstyrelsen;

Georgi Zazulin - fd Chef narkotikaroteln St Petersburg;

Christer Karlsson-Ordf. KRIS (riks);

Knut Reinås-Förbundet Mot Rusgift, Norge;

Shanti Gustavsson-Ungdomsgruppen Gotland;

Bertil Östman-Ungdomsgruppen Gotland;

Maria Ellgren-Forskare, Karolinska Institutet;

Sven Ahlbin- Länskriminalpolisen, Västra Götaland;

Malin Berggren-Agent 25;

Urban Nordmarker-Polisen, Gotland;

Gunnar Hermansson-Rikskriminalpolisen;

Therese Mattsson-Chef för Rikskriminalpolisen;

Johan Nilsson-Rikskriminalpolisen;

 Krkom Göran Stigson-polisen, Halmstad;

Tomas Pärklo-polisen, Blekinge;

Christian Mårtensson-Form Fitness Visby AB;

Karl Gunnheden-chef för Tullverkets gränskontroll i södra Sverige;

Frank Ranieli-chef för Tullkrim i Göteborg;

Anders Mårtensson-tullinspektör vid tullens brottsbekämpningsgrupp i Malmö;

Anneli Bergholm Söder-polisintendent, trafikansvarig vid Rikspolisstyrelsen;

Linda Källman-Brå (Brottsförebyggande rådet);

Inga-Lena Jonasson-krinsp, polisen Umeå;

Hans Rolandsson-handläggare Jordbruksverket;

Benny Nilsson-Gotlands industrihampa;

Karin Nilsson-enheten för EU-stöd (lantbruk), länsstyrelsen Gotland;

Marianne von Wachenfelt-forensisk biolog, droganalysenheten, SKL (Statens Kriminaltekniska Laboratorium);
Astrid Eklund-vice överåklagare, Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum, Stockholm;

Magnus Lindgren-fil.dr., polisen, Uppsala;

Håkan Eriksson-politisk chefredaktör, Gotlands Allehanda;

Lars Siggelin-föreståndare Hassela Gotland;

Helena Bouveng-riksdagsledamot (m);

Jan Ertsborn- riksdagsledamot (fp);

Håkan Juholt-riksdagsledamot (s)

Bengt-Ola Nilsson-utredare, Krisberedskapsmyndigheten;

Tomas Hallberg-direktör ECAD;

Annie Wärnelid-projektledare Sverige Mot Narkotika;

Peter Walker-Executive Director, NDPA, London;

Jan Westling-krinsp, länskriminalpolisens narkotikarotel, Stockholm;

Björn Hibell-direktör CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning);

Ulrik Lindström-politiskt sakkunnig hos folkhälsominister Maria Larsson;

Howard Craig Brown-Australiens ambassadör i Sverige;

Karin Ehnbom-Palmquist-Sveriges ambassadör i Australien;

Nils René-avd.dir.-Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet, Malmö;

Tor Fredriksen-nordisk tullsambandsman, Madrid;

 Lena Thor-poliskommissarie, hundtjänstenheten, Polismyndigheten Göteborg;

Thomas Ekman- kriminalkommissarie, Polismyndigheten Göteborg;

Gabrielle Bendrik-Socialmedicinska häktesprojektet, Göteborg;

Tommy Moberg-Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet, Göteborg;

Mika Lahti-ansvarig för den förstärkta ungdomsgruppen på Gotland sommaren 2007;

Karin Lindvall-projektledare för Almedalsveckan;

Alice Åström-riksdagsledamot (v);

Åsa Magnusson-Mobilisering mot narkotika;

Christer Hanefalk-retorikexpert;

Lena Nyberg-Barnombudsman (BO);

Tomas Lundqvist-psykolog och fil.dr.; cannabisexpert, Lund;

Nyamko Sabuni-integrations- och jämställdhetsminister;

Beatrice Ask-justitieminister;

Hanna Broberg-Forum för frivilligt socialt arbete;

Ulrika Erksell-Volontärbyrån;

Martin Borgs-pr-konsult och dokumentärfilmare;

 Lena Celion-kommunalråd Gotland;

Tommy Anderberg-polisen Gotland;

Ninna Lindblad-Alternativa Politikerveckan;

Hedvig Alvermark-Alternativa Politikerveckan;

Conny Svensson-riksprojektledare, Skatteverkets restaurangkontroll;

Bo Hemph-alkoholhandläggare, Tillståndsmyndigheten, Gotlands kommun;

Ulf Linnerhed-socialkonsulent, Länsstyrelsen Gotland;

Mari Jungstedt-deckarförfattare, Nacka/Gotland;

Björn Andersson-chef för socialjouren i Uppsala;

Magnus Andersson-KRIS, Uppsala;

Eva Köpman-chef för Ungdomscentrum, Uppsala;

Christer Nordström-presstalesman, polisen Uppsala;

Michaela Strömberg-nattvandringsansvarig, ungdomsföreningen La Softa;

Magnus Hänström-enhetschef för gatulangningsgruppen, polisen Uppsala;

Roger Zetterberg- länshundbefäl, polisen Uppsala;

Lasse Wierup-kriminalreporter Dagens Nyheter, Stockholm

Thord Modin-chef för rikskriminalpolisens underrättelsesektion, Stockholm

Thomas Bergquist-ungdomsutredare på polisens ungdomsgrupp i Eskilstuna

Ann Hellströmer-polismyndigheten, Stockholms län. Verksam vid stödcentrum för unga brottsoffer.
Sofia Wågberg-´Värmdöpolarna  
Mikael Lundquist-vice överåklagare vid utvecklingscentrum i Umeå
Hillevi Engström-riksdagsledamot (m), ledamot i justitieutskottet, kriminalinspektör, Stockholm

Tomas Jonsland-BRIS-ombud (Barnens rätt i samhället)

Ola Lindholm-chefredaktör Kamratposten, programledare Wild Kids

Björn Sellström-kriminalinspektör, Rikskriminalpolisen

Välkommen till ett spännande och innehållsrikt program om drogrelaterade och andra social- och kriminalpolitiska ämnen med information, kommentarer, trender, tendenser, insikter, åsikter, utsikter, intervjuer och massor med musik.

Radioprogrammet ReageraMera - första programmet sänds torsdag 12 juni 14.00-15.00 i WisbyFM 89.2 och därefter varje torsdag samma tid, samma kanal. Programinnehåll och medverkande hittar du här varje onsdag före sändningsdagen.

Torgny Peterson

Storskaliga producenter och direktörer i knarkbranschen, eller med en mer adekvat benämning - knarkkapitalisterna - blir mer och mer desperata i Mexico där man verkligen kan tala om ett krig mot narkotika, som krävt många dödsoffer på båda sidor om lagens råmärken. Bland annat har 450 poliser, soldater och åklagare fått sätta livet till.

Landets president sedan 18 månader, Felipe Calderon, har förklarat totalt krig mot knarkkartellerna och har ingen som helst avsikt att ge upp kampen mot dom. Ingen annat borde heller ge upp kampen. Det finns ingen anledning att stå åt sidan för hänsynslösa och giriga kriminella som vill söndra och härska med hjälp av knark och våld.

Knarkkapitalisterna måste och ska bekämpas med all kraft oavsett var de visar sig!

Torgny Peterson

Hur vanligt är det med dopning?

Finns det samband mellan dopning och användning av narkotika?

Går det att förebygga problemen?

Det är frågor som behandlas vid en konferens om förebyggande arbete mot dopning, som arrangeras av STAD och Folkhälsoinstitutet idag (23 maj).

Förutom föreläsningar av experter på dopningens medicinska och sociala konsekvenser, lagstiftning och förebyggande arbete presenteras resultaten från en nyligen genomförd befolkningsstudie av dopningens utbredning i Sverige samt en enkätstudie som genomförts på 34 gym i Stockholms län.

I juni kommer en ny bok av Gunnar Hermansson och Tommy Moberg, Anabola Androgena Steroider. Du kan läsa mer om innehållet i den boken och hur man beställer den här.

Program för konferensen hittar du här.

Läs också:

Gym vanlig miljö för narkotika

Mandom, mod och morske män - om anabola androgena steroider

Torgny Peterson

41 procent av svenskarna har mycket stort eller ganska stort förtroende för Säkerhetspolisen, medan endast 14 procent har ganska litet eller mycket litet förtroende för Säkerhetspolisen. Det är resultatet av årets SOM-undersökning för Säkerhetspolisens vidkommande.

Sedan ett par år mäter Säkerhetspolisen sitt förtroende en gång per år. Det är SOM-institutet vid Göteborgs universitet som står för mätningarna, vilket borgar för att de är korrekt genomförda. Frågan har ställts till 3000 slumpvis utvalda personer, med en svarsfrekvens av 61 procent (se undersökningen).

De svarande uppger hur stort förtroende de har för hur ett antal olika samhällsinstitutioner och grupper sköter sitt arbete på en femgradig skala: Mycket stort förtroende, Ganska stort förtroende, Varken litet eller stort förtroende, Ganska litet förtroende och Mycket litet förtroende.

41 procent av de svarande har mycket stort eller ganska stort förtroende för Säkerhetspolisen, endast 14 procent har ganska litet eller mycket litet förtroende för Säkerhetspolisen. Det ger en förtroendebalans på +27. Vid mätningen året innan, 2006 års SOM-undersökning, var förtroendebalansen +16. Förtroendet för Säkerhetspolisen har alltså stärkts relativt kraftigt under det senaste verksamhetsåret.

Förtroendet för Säkerhetspolisen är högre än förtroendet för kungahuset, dagspressen, riksdagen, Svenska kyrkan, storföretagen, regeringen, Försvaret, kommunstyrelserna, de fackliga organisationerna, EU-kommissionen, Europaparlamentet och de politiska partierna.

Säkerhetspolisens generaldirektör Anders Danielsson är mycket nöjd.  Utan ett stort förtroende från allmänheten kan vi inte bedriva vår verksamhet på ett effektivt sätt. Vi är beroende av att få tips, och vi är beroende av att uppfattas som den legitima, demokratiska och rättssäkra organisation vi faktiskt är. Det är mot den bakgrunden Säkerhetspolisen fortsätter sitt arbete med att vara så öppen och tillgänglig som en säkerhetstjänst bara kan vara. Jag tolkar vårt fina resultat i SOM-undersökningen 2007 som att vi absolut är på rätt väg. Samtidigt är jag optimist och tror faktiskt att vi kan öka vårt förtroende ännu mer.

Undersökningen i sin helhet finns publicerad på Säkerhetspolisens webbplats med adress www.sakerhetspolisen.se.

Fakta

Säkerhetspolisen förebygger och avslöjar brott mot rikets säkerhet, bekämpar terrorism och skyddar den centrala statsledningen. Syftet med verksamheten är att skydda det demokratiska systemet, medborgarnas fri- och rättigheter samt den nationella säkerheten. Säkerhetspolisens verksamhet är indelad i fem områden: kontraspionage, kontraterrorism, författningsskydd, säkerhetsskydd och personskydd.

Det är en betydelsefull dag när riksdagen i dag behandlar regeringens förslag till ny sammanhållen diskrimineringslag, säger integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Jag uppskattar den i grunden breda politiska uppslutningen bakom de steg vi nu gemensamt tar mot ett starkare skydd mot diskriminering. All diskriminering är en kränkning av den enskilda människans frihet och värdighet och därmed ett brott mot den folkrättsligt grundade respekten för de mänskliga rättigheterna.

Med den nya diskrimineringslagen och en sammanhållen Diskrimineringsombudsman stärks nu skyddet mot diskriminering i en rad avseenden:

Vi inför en diskrimineringsersättning skild från skadeståndslagen, så att kännbara ersättningar kan utdömas vid diskriminering. På det sättet får domstolarna möjlighet att beakta den förebyggande och avskräckande betydelse nivån på ersättningen kan få. Det ska kosta att diskriminera!

Vi inför skydd mot diskriminering för två nya diskrimineringsrunder. I enlighet med EU:s arbetslivsdirektiv införs förbud mot diskriminering på grund av ålder i arbetslivet. Vi inför också ett skydd mot diskriminering på grund av könsöverskridande identitet eller uttryck.

Vi vidgar skyddet mot diskriminering till att gälla fler samhällsområden och fler diskrimineringsgrunder. Till exempel blir det nu också förbjudet att diskriminera på grund av kön, funktionshinder och sexuell läggning inom hälso- och sjukvården samt inom socialtjänsten.

Regeringen har idag beslutat att ge Konsumentverket och Konkurrensverket i uppdrag att följa utvecklingen på apoteksmarknaden under omregleringsperioden. Myndigheterna ska bland annat säkerställa goda förutsättningar för konkurrens samt bevaka konsumenternas intressen.

Syftet med omregleringen är att det ska bli enklare för den enskilde att få tag på sin medicin. Vi vill därför få in fler apotek som kan bidra med längre öppettider och prispress. Avgörande för den här målsättningen är att vi uppnår en väl fungerande konkurrens på apoteksmarknaden, säger socialminister Göran Hägglund.

Uppdragen till Konsumentverket och Konkurrensverket syftar till att följa utvecklingen och att därigenom minimera riskerna för att det skapas inträdeshinder för nya aktörer. Det handlar också om att löpande fånga upp sådant som kan tyda på konsumentrelaterade problem, såsom brister i konsumentskydd, information och tillgänglighet.

Vietnamesiska cannabisdirektörer är i farten igen - den här gången i Prag i Tjeckien där ett icke specificerat antal vietnameser i åldrarna 21-40 år gripits efter att tjeckisk polis avslöjat en cannabisodling med 550 plantor, 15 kilo torkad cannabis och odlingsutrustning.

Torgny Peterson

Cecilia Wigström (fp): Äntligen får Sverige lagstiftning som stoppar möjligheten för yrkeskriminella att leva gott på kriminella pengar efter avtjänat straff. Ledare för organiserade brottssyndikat kommer inte heller kunna fortsätta att finansiera och styra narkotikasmuggling medan de sitter i fängelse.

Det sade Cecilia Wigström, taleskvinna i rättsfrågor (fp) i onsdagens debatt i riksdagen med anledning av regeringens proposition om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet.

Detta är lagstiftning som Danmark haft sedan 1997, Norge sedan 1999 och Finland sedan 2001. Sverige är sent ute, och det beror på att den förra regeringen inte agerade på den utredning som presenterades redan 1999. Om Thomas Bodström hade varit närvarande i debatten, istället för att ägna sig åt sin advokatverksamhet eller lansering av sin nya bok, hade jag frågat honom varför han som justitieminister stoppade utredningen i byrålådan.

Fakta

Utvidgat förverkande innebär om en person döms för ett brott med minst sex års fängelse i straffskalan så sänks beviskravet för åklagaren när det gäller att bevisa att den dömdes tillgångar är kriminellt intjänade och därmed bör förverkas av staten. Istället för "ställt bortom rimligt tvivel" sänks beviskravet till "klart mera sannolikt".  

Cecilia Wigström, riksdagsledamot (fp)

0702-14 90 24, [email protected]

Vad har genus med folkhälsa att göra? Påverkar skapade föreställningar om män och kvinnor våra livsvillkor och vår hälsa? Statens folkhälsoinstitut reder ut begreppen i en ny kunskapsöversikt.

Mäns våld mot kvinnor är ett folkhälsoproblem som kräver mer forskning, förebyggande insatser och attitydförändringar hos hela befolkningen för att motverkas. Det finns idag stora kunskapsbrister om varför, i huvudsak, män slår, hur utbrett problemet är på samhällsnivå och hur man ska bemöta samt fråga om våld. Olika svenska studier redovisar förekomst av våld i nära relationer på mellan en och tolv procent, under det senaste året. Siffrorna varierar med studiernas upplägg.

Våld leder ofta till en rad negativa hälsokonsekvenser. Utöver fysiska skador (till exempel benbrott, tandskador och hjärnskakning) ökar risken för depression, ångest, somatiska symtom och besvär, samt nedsatt sexuell hälsa inklusive gynekologiska besvär med flera hälsoproblem.

Forskning visar också att levnadsvanorna hos dem som utsätts för våld utvecklas negativt, med försämrade kost- och motionsvanor, rökning samt riskabel alkoholkonsumtion.

Män står för en majoritet av våldet som utspelar sig både ute i samhället och innanför hemmets väggar. De som drabbas i högst utsträckning av genusrelaterat våld är kvinnor och barn. Våld förekommer även i samkönade relationer, enligt forskningen. En förebyggande insats kan vara att studera skapandet av maskuliniteter, att se hur killar och män formar sina identiteter utifrån stereotypa ideal om hur man "bör" vara.

Åtgärder som stärker kvinnors makt, inflytande och ekonomiska ställning tillsammans med insatser för att påverka negativa stereotypa maskulina ideal skulle definitivt främja folkhälsan.

Skriften Folkhälsofrågor ur ett genusperspektiv belyser fyra viktiga folkhälsoområden utifrån genusaspekter. Det handlar om arbetsliv, maskuliniteter, medikalisering och mäns våld mot kvinnor.

Genusperspektivet visar på maktstrukturer i samhället, till exempel betydelsen av en könssegregerad arbetsmarknad. Även andra maktstrukturer och perspektiv som etnicitet, klass, sexualitet och funktionsnedsättning tydliggörs och analyseras gemensamt i genusanalysen. Det är också viktigt att våga se skillnader inom gruppen kvinnor och inom gruppen män.

I dag fattar regeringen beslut om att personer som beviljats permanent förtidspension ska kunna arbeta i valfri utsträckning. Gruppen omfattar 435 000 personer.

Förslaget gäller även personer som beviljats förtidspension på deltid och föreslås börja gälla den 1 januari 2009.

Enligt en ny rapport, publicerad i senaste numret av Medical Journal of Australia, finns det en koppling mellan användning av cannabis och höga självmordsnivåer och depressioner bland aboriginer i Northern Territory i Australien.

Enligt rapporten är användningen av cannabis dubbelt så stor bland aboriginerna som bland befolkningen i övrigt.

Du kan läsa mer om rapporten här.

Torgny Peterson

Regeringen har fattat beslut om att en särskild utredare ska göra en översyn av de myndigheter som bedriver verksamhet inom smittskyddsområdet, främst Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet. Till särskild utredare har äldre- och folkhälsominister Maria Larsson utnämnt Carl-Anders Ifvarsson.

Ett flertal händelser har under senare år visat på betydelsen av en stark beredskap och utvecklad nationell samordning inom smittskyddet. Allvarliga hälsohot påverkar många samhällssektorer, varför en effektiv beredskapsplanering är nödvändig. Både EU-samarbetet och det internationella samarbetet ökar i omfattning. Berörda myndigheter behöver kunna hantera dels nyupptäckta sjukdomar som sars eller kommande pandemisk influensa, dels långsiktiga hälsohot som att bakterier utvecklar resistens mot antibiotika. I ljuset av nya infektionshot och en mer innovativ vaccinindustri har dessutom frågor som rör vaccinationer åter blivit högaktuella. Kraven på verksamhet inom svenskt smittskydd fortsätter att växa.

I uppdraget ingår bland annat att kartlägga de omvärldsförändringar som skett inom smittskyddsområdet och hur de påverkar uppgifterna för myndigheterna inom smittskyddsområdet. En analys ska göras vilka förutsättningar som finns för ett effektivare samarbete mellan nationella myndigheter och aktörer på lokal och regional nivå. Vidare ingår det i uppdraget att analysera de krav som ställs på det nationella smittskyddet ur beredskapshänseende. Utredningen ska också pröva vilken forskning och kunskapsuppbyggnad som behövs på nationell nivå för att smittskyddet i landet ska kunna bedrivas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. I uppdraget ingår även att lämna förslag till hur uppgifter ska fördelas mellan de berörda myndigheterna, hur ansvarfördelningen mellan myndigheterna ska se ut samt hur myndigheterna ska vara dimensionerade.

Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 1 juni 2009.

Carl-Anders Ifvarsson har utnämnts till särskild utredare.

Carl-Anders Ifvarsson är jur.kand. Sedan 2002 ledamot (fp) av Stockholms läns landsting.  Tidigare överdirektör i Socialstyrelsen (1982 - 91) och statssekreterare i Socialdepartementet (1978-82 och 1991-94). Generaldirektör i Patent- och registreringsverket (1995-2001). Flera tidigare utredningsuppdrag inom social- och näringsdepartementen, bland annat ordförande i Organisationskommittén för Socialstyrelsen (1979-80), ordförande i Familjeekonomiska utredningen (1981-82), ordförande i Socialtjänstkommittén (1991-95) och Tystnadspliktsutredningen (2005-07). Ordförande i styrelsen för EU:s varumärkesmyndighet OHIM (2000-04).