Bodström har förstått vad det handlar om
Justitieminister Thomas Bodström har insett att den nationella och internationella organiserade brottsligheten är en faktor att räkna med på allvar. Ett resultat av insikten är ett mycket stort antal, högst relevanta, förslag om hur man ska möta hotet från den organiserade brottsligheten. Samtidigt som detta sker försöker elfenbensteoretikerna slå i sina böcker för att försöka hitta åtminstone något litet belägg för att ”detta kan väl ändå inte vara riktigt.”
De som hörs mest i den teoretiska hönsgården av motståndare för de omfattande åtgärder som krävs om det ska finnas en rimlig möjlighet ”att göra livet till ett helvete för de som ställer till ett helvete för andra” (för att tala med Tony Blair) är oftast de som aldrig varit i närheten av operativt arbete och har minimal kunskap om läget på det organiserade ’brottsgolvet’.
Den ’vanliga’ kriminaliteten håller sig i Sverige relativt konstant över tid, men den organiserade brottsligheten med internationella kopplingar är en brottslighet som svenska polisiära strategier och insatser inte dimensionerats för. Istället för konstant skäll från elfenbensteoretikerna borde Bodström förses med en rejäl dos uppskattning för att han faktiskt vågar utmana, inte bara den organiserade brottsligheten utan också de kriminalpolitiska betongfundamentalister som lever i sin egen lilla värld och som fortfarande tror att Sverige är något litet mysigt, obefläckat paradis i världens utkant.
Det nya förslaget om en ny verksamhet för att kartlägga och bekämpa den organiserade brottsligheten som presenterades av Bodström, rikspolischefen Strömberg och riksåklagaren Wersäll igår ska ses som en god början i jakten på de kriminella storparasiterna.
De som inte gillar det kan ju alltid ställa sig i kö till någon av TV:s morgonsoffor där det alltid finns möjlighet att ge uttryck för en dos indignation blandat med allmänt gnäll och fasansfulla profetior om vilken framtid vi stackars svenskar går till mötes, inte om den organiserade brottsligheten får härja fritt – nej då – i de teoretiska gnällspikarnas något slutna värld finns det bara ett riktigt stort hot och en stor fiende – Thomas Bodström.
Torgny Peterson
De som hörs mest i den teoretiska hönsgården av motståndare för de omfattande åtgärder som krävs om det ska finnas en rimlig möjlighet ”att göra livet till ett helvete för de som ställer till ett helvete för andra” (för att tala med Tony Blair) är oftast de som aldrig varit i närheten av operativt arbete och har minimal kunskap om läget på det organiserade ’brottsgolvet’.
Den ’vanliga’ kriminaliteten håller sig i Sverige relativt konstant över tid, men den organiserade brottsligheten med internationella kopplingar är en brottslighet som svenska polisiära strategier och insatser inte dimensionerats för. Istället för konstant skäll från elfenbensteoretikerna borde Bodström förses med en rejäl dos uppskattning för att han faktiskt vågar utmana, inte bara den organiserade brottsligheten utan också de kriminalpolitiska betongfundamentalister som lever i sin egen lilla värld och som fortfarande tror att Sverige är något litet mysigt, obefläckat paradis i världens utkant.
Det nya förslaget om en ny verksamhet för att kartlägga och bekämpa den organiserade brottsligheten som presenterades av Bodström, rikspolischefen Strömberg och riksåklagaren Wersäll igår ska ses som en god början i jakten på de kriminella storparasiterna.
De som inte gillar det kan ju alltid ställa sig i kö till någon av TV:s morgonsoffor där det alltid finns möjlighet att ge uttryck för en dos indignation blandat med allmänt gnäll och fasansfulla profetior om vilken framtid vi stackars svenskar går till mötes, inte om den organiserade brottsligheten får härja fritt – nej då – i de teoretiska gnällspikarnas något slutna värld finns det bara ett riktigt stort hot och en stor fiende – Thomas Bodström.
Torgny Peterson
Kommentarer
Trackback
