ReageraMera

Det är uppenbart att äldre i Sverige diskrimineras eller särbehandlas negativt i olika avseenden, inte bara i arbetslivet. Denna fördomsfulla syn på äldre drabbar många enskilda men är också skadlig för vårt samhälle genom att våra seniorers kompetens, kunskap och erfarenheter inte tas till vara. Folkpartiet föreslår därför inför sitt landsmöte att regering och riksdag lagstiftar om ett generellt förbud mot diskriminering av äldre också utanför arbetslivet.

Äldre som nekas att ha bensinkort. Pigga och krya äldre som inte får flytta till seniorboende. Framstående forskare som inte längre får forskningsanslag vid en viss ålder. Äldre behandlas annorlunda än andra på många områden. Alldeles för många äldre känner att de inte är delaktiga i samhället på samma villkor som andra, bara för att de uppnått en viss ålder. I många länder är ålder detsamma som vishet och mognad, men inte i vårt land. Här ställs äldres erfarenheter ofta åt sidan.

Det förekommer också ren åldersdiskriminering på arbetsmarknaden. Den som har kommit upp en bit i ålder har ofta svårt att hitta ett nytt jobb. Detta trots att äldre kvinnor och män har lämnat småbarnsåren bakom sig och samlat på sig massor med kunskap och erfarenhet. De borde vara eftertraktade på arbetsmarknaden. Men ändå är intresset svalt hos många arbetsgivare. Många äldre lämnar arbetslivet i förtid utan att själva vilja det.

Det är dags att förändra synen på äldre i Sverige. Ett viktigt verktyg är den nya, tuffare lagen om diskriminering, som Alliansregeringen införde vid årsskiftet. Det är numera förbjudet att diskriminera äldre i arbetslivet. Det är inte längre tillåtet att till exempel vifta bort en jobbansökan med argumentet att "hon är för gammal". Men lagen gäller som sagt, bara i arbetslivet.

Vilket födelseår en vuxen människa har säger lite om vem hon är eller hennes förmåga. Samtidigt kan det ibland finnas berättigade syften att ta hänsyn till en människas ålder. Om till exempel ett försäkringsbolag över huvud taget inte fick beakta en försäkrads ålder skulle det medföra merkostnader som drabbar alla försäkrade. Det skulle i förlängningen leda till högre försäkringspremier eller sämre försäkringsskydd för alla konsumenter.

Så länge bedömningar relaterade till ålder görs på grundval av korrekta risk-analyser och verkliga statistiska uppgifter är det inte en fråga om diskriminering. Problemet i dag är att det finns mängder av godtyckligt satta åldersgränser. Två kriterier bör ställas upp för att åldersgränser ska vara acceptabla. För det första ska åldersgränsen ha ett berättigat syfte. För det andra ska rimliga alternativ till åldersgräns saknas.

Den negativa särbehandlingen av äldre och fyrkantiga åldersgränser förekommer på en rad områden i samhället. Därför anser Folkpartiet att det bör införas ett generellt förbud mot diskriminering av äldre, även utanför arbetslivet. Behovet av detta har återspeglats i en rad uppmärksammade exempel i medier under senare tid.

Ingvar Kamprad, 83 år, hade för ett halvår sedan inte kunnat låna i sin egen Ikanobank (DN 21/8 -08). Över 70 år - inget lån. Hans bank, liksom flera andra, har sedan dess backat från sina övre åldersgränser för lån, efter framgångsrik opinionsbildning från SPF och PRO.

Arvid Carlsson har fått Nobelpriset för sina upptäckter om signalsubstanserna serotonins och dopamins betydelse för sjukdomar som parkinson och schizofreni. När han gick i pension försvann allt stöd från det medicinska forskningsrådet, trots att han avsåg att fortsätta forska (SR:s "Vetenskapsradion" 26/5 -08). Skulle han vara en sämre forskare för att han fyllt 65? Han är inte ensam i forskarvärlden om att bli bedömd utifrån sin ålder. En undersökning av universitetslärarförbundet Sulf visar att av 230 pensionerade professorer hade 45 procent sökt forskningsanslag. Nästan alla hade fått avslag.

Ingemo Brunström, då 80 år, ville i höstas köpa ett mobilabonnemang i telebutiken The Phone House. När hon visade sin legitimation nekades hon att teckna abonnemang (Aftonbladet 10/9 -08). Hon fick svaret att hon var för gammal. Först när det uppmärksammades i medierna erkände företaget att de gjort fel.

Ett annat fall som rönt en del uppmärksamhet är bostadsrättsföreningen Senioren i Luleå som vägrat sälja bostadsrätter till seniorer över 75 år. Bostadsrättsföreningens ordförande sade i P 4 Radio Norrbotten (18/7-07) att "det här ska inte vara någon vårdcentral, utan bostadsrättsföreningen är till för aktiva människor".

Den fördomsfulla synen på äldre är skadlig för vårt samhälle. Den drabbar många enskilda äldre. Den gör att människors kompetens och kunskap inte tas till vara. Och den gör att vi i många sammanhang saknar äldres livserfarenhet, som ger perspektiv som är värdefulla i vårt samhälle.

När det gäller situationen på arbetsmarknaden har regeringen skärpt diskrimineringslagstiftningen. Den som känner sig förbisedd eller orättvist behandlad i arbetslivet på grund av sin ålder kan numera anmäla detta. Sedan den 1 januari har 25 personer vänt sig till diskrimineringsombudsmannen (DO) av detta skäl. Det är förmodligen bara en bråkdel av alla dem som upplever sig kränkta, eftersom de flesta aldrig anmäler. Men förutom att anmälan kan ge den enskilde möjligheten till upprättelse, skickar lagen en stark signal ut i arbetslivet om att det inte längre är tillåtet att diskriminera äldre medarbetare eller arbetssökande.

Regeringen har dessutom gjort det mer lönsamt att anställa äldre människor. Inte minst genom att vi slopade den särskilda löneskatten för personer födda före 1938. Dessutom har äldre fått dubbelt jobbskatteavdrag.

Det är uppenbart att äldre i Sverige diskrimineras eller särbehandlas negativt i olika avseenden. Detta gäller inte bara i arbetslivet, varför en utvidgning av diskrimineringsgrunden är nödvändig. I en rapport som under sommaren kommer att behandlas av Folkpartiets partistyrelse, och till hösten av Folkpartiets landsmöte, föreslås nu ett förbud mot att diskriminera äldre också utanför arbetslivet. Det är vår uppfattning att regering och riksdag under nästa mandatperiod på detta sätt ska ta ett andra steg i lagstiftningen mot diskriminering av äldre.

Självfallet måste vi ha rader av nedre åldersgränser i Sverige, till exempel myndighetsåldern, körkortsåldern och systembolagsåldern till skydd för barn och ungdomar. Det beror ju på att barn och ungdomar inte kan förväntas ha samma mognad, kunskaper eller omdöme som vi förväntar oss att vuxna har. Men vår uppfattning är att övre åldersgränser i huvudsak är feltänkt.

Vi vet att kronologisk ålder inte säger mycket om hur en människa är eller fun-gerar - i varje fall inte sedan hon uppnått vuxen ålder. En del åldras tidigt, andra är i full aktivitet högt upp i åren. Det borde inte vara tillåtet att negativt särbehandla äldre när det gäller till exempel varor och tjänster, bostäder, sjukvård, utbildning och forskning, samt socialt skydd och sociala förmåner.

Jan Björklund, utbildningsminister

Nyamko Sabuni, integrations- och jämställdhetsminister

Tobias Krantz, riksdgsledamot

Barbro Westerholm, riksdagsledamot