Kokain i Peru - från produktion till konsumtion - pinsp. Lennart Karlsson
Polisinspektör Lennart Karlsson, gruppchef på citypolisens narkotikasektion i Stockholm berättade om intryck och erfarenheter från ett besök i Peru, som är en av världens ledande kokainproducenter, och där missbruket av kokain nu börjar sätta sina spår också i det peruanska samhället.
República del Peru vid stillahavskusten är ett mycket speciellt land och väl värt ett besök. Landet gränsar till Ecuador och Colombia i norr, till Bolivia och Brasilien i öster och Chile i söder. I Peru bor drygt 28 miljoner invånare varav merparten är koncentrerad till kusten och Limaregionen.
Peru har ett mycket speciellt klimat med tre huvudsakliga klimatzoner - öken, berg och djungel. Mellan dessa klimatzoner finns gränszoner med blandat klimat, som gör att man i Peru kan odla i princip alla grödor och växter som finns på hela jordklotet. Bergskedjan Anderna, vars högsta topp är Huascaran (6 768 m.ö.h) skär som en pulsåder genom hela Peru.
Lima, som också kallas kungarnas stad bebos av cirka åtta miljoner invånare och är uppdelad i 43 distrikt. De "finaste" delarna av Lima är Miraflores och Barranco. Ska man besöka Lima får man inte heller missa Pachacamac som är den gamla historiska delen av Lima. Där finns ett av de viktigaste soltemplen i Inkakulturen.
Shantytowns, som kåkstäderna kallas för, är utspridda främst uppe på bergssluttningarna. Det finns dock även Shantytown-liknande områden även mer centralt inne i Lima. Dessa är inte lika tight sammansatta som favelorna i Brasilien. Det finns dock många likheter - bland annat domineras olika delar av olika gäng.
Perus nationella polis
Peru har en relativt nybildad nationell polis. 1985 slogs Guardia Civil, gendarmerna och en separat utredningspolis ihop tillsammans med trafik- och turistpoliser. En styrka om drygt 140 000 poliser. Det är intressant att notera att 90 procent av alla trafikpoliser är kvinnor Varför då? Tidigare fanns det enorma problem med vardagskorruption bland trafikpoliser. Då tog man beslutet att byta ut alla manliga trafikpoliser med kvinnor. Vips så försvann korruptionen!
Hoja de coca - kokabladet - det gröna guldet
Kokabusken växer som ett ogräs på Andernas bergssluttningar. Det finns en mångtusenårig tradition att tugga kokablad och att använda kokablad i medicinskt syfte. Det kulturella bruket av kokablad är ingen stor fråga i Peru. Överallt finns kokabladsprodukter. På vårt hotell serverades kokabladste varje morgon till den som ville ha.
Kokabladen växer som ogräs. När jag var i Peru kunde jag läsa mellan raderna att resonemangen om alternativa grödor är fånigt. Det går inte att utrota kokabladen. Det är ungefär lika troligt som att vi skulle kunna utrota alla maskrosor.
Den mer organiserade kokaodlingen är koncentrerad till vissa regioner, främst Alto Hoallaga, Aporimakk och La Convencion - 51 000 hektar. Man beräknar att cirka 20 000 bönder är involverade i detta. Det finns vissa tecken på att man försöker DNA-manipulera kokablad för att behöva använda mindre i framställningen av kokain.
Dagens marknadspris är cirka två och en halv dollar per kilo kokablad och det krävs allt mellan 150-400 kg kokablad för att framställa ett kilo kokainhydroklorid.
Peruanskt kokain
Att med rätt kontakter försöka ett kilo kokapasta i Peru skulle idag kosta cirka 600 US dollar och ett kilo kokainhydroklorid kostar cirka 850 dollar. Årsproduktionen av kokainhydroklorid i Peru beräknades 2007 till cirka 280 ton varav 95 procent går på export. Utförseln går till 40 procent ut med båt från kusten. 30 procent ut via Ecuador landvägen. Cirka 15 procent går via Chile och cirka 10 procent går in till Brasilien. Nästan inget går in via Colombia och Bolivia, vilket är rätt logiskt. Det finns ju ingen mening i att föra in en produkt som redan finns i landet. Det vore som att smuggla in hasch i Marocko eller amfetamin till Polen.
Man räknar med att man i Peru lyckas ta cirka 5 procent av kokainet i beslag.
Det finns tydliga tecken på aatt framför allt arvtagare från Sendero Luminoso numera är inbegripna i storskalig produktion och smuggling av narkotika. De gamla revolutionskämparna bytte arbetsgivare helt enkelt. Man utnyttjar sitt knowhow i form av gamla gerillabaser, smugglingsrutter etc.
Narkotikasituationen internt i Peru
Man börjar få allt större problem med internt narkotikamissbruk i Peru. De största problemen är marijuana, lugnande mediciner (som säljs receptfritt på apoteken) samt sniffning. När det gäller kokaprodukter är det kokabas som används. Man röker den ofta blandad med marijuana (kallas för bazooka). Användningen av kokainhydroklorid ökar också.
I lIma är den ungefärliga prisbilden på gatan 10 kronor för ett gram "bra" marijuana och 60 kronor för motsvarande mängd "bra" kokain. Det är cok vanligare att man köper paket med 2-3 frdiga linor och det kostar cirka 30 kronor, vilket dock anses vara för dyrt för den vanlige mannen på gatan. En Bazookajoint färdipreppad med kokabas kostar mellan 7-10 kronor.
Detta har uppmärksammats av den peruanska regeringen och landets polis som har börjat satsa hårdare mot gatuhandeln. Man identifierar riskområden och har börjat ingripa tydligare mot såväl smuggling inom landet, som mot mikrolaboratorier i kåkstäderna, gatulangning och även bruk. 2006 gjorde man cirak 8 000 ingripanden och 2007 12 000. Ett problem är dock att lagstiftningen tillåter innehav av narkotika för eget bruk - 2 gram kokain; 20 gram marijuana/kokabas. Praxis gör dock att gränserna är något flytande. Det finns fortfarande mycket kvar att göra. Framför allt är det en fråga om inställning hos polisen och andra myndigheter.
Det finns mycket få sociala skyddsnät och ingen social lagstiftning. Prevention och vård sker inom amen för ideella organisationer och privata vårdgivare. Polisen har vaken lagligt stöd eller mottagare för att till exempel omhänderta barn som är drogpåverkade.
Det är också fortfarande mycket stor korruption i Peru, både i organiserad form och vardagskorruption. En av de största kokainbaronerna som gripits i Peru var Fernando Zevallo. Han stod länge på DEA:s lista över de mest efterspanade. Han pumpade in kokainpengar i sitt flygbolag Aero Continente. Flygbolaget slog ut all intern konkurrens i Peru. Biljettpriserna fick Ryanair att framstå som rånare. Problemet var bara att han passsade på att smuggla kokain i flighterna. När han senare greps så konfiskerades hela flygflottan och vips så stod Peru utan inrikesflyg.
Vardagskorruptionen är högst påtaglig. I Lima finns ovanligt många casinon. Man kan ju fundera på vad syftet med dessa är. Penningtvätt är nog ingen dålig gissning. Polisen i Peru har relativt låga löner. De har heller inte något som heter otillåten bisyssla - snarare uppmuntran till bisyssla. Detta innebär att man kan se uniformerad polis som precis har gått av sitt arbetspass fungera som dörrvakt till casinot iklädd full uniform.
Rättskorruptionen är också påtaglig. En del utomstående men även poliser jag pratade med bekräftade att beslag ibland helt eller delvis försvinner lagom till rättegång.
Det känns som om jag målat en ganska mörk bild av framtiden i Peru. Det finns dock glädjeämnen. Peru ligger långt fram i attitydpåverkan. 90 procent av medborgarna är negativt inställda till droger. Man jobbar aktivt med att bekämpa droganvändande både repressivt och förebyggande. Man satsar mer på olika typer av prevention och polisen börjar använda fler verktyg i sin verktygslåda.
Länktips
