ReageraMera

Den doktorsavhandling som forskarstuderanden Nils Stenström vid Mittuniversitet i Östersund snart lägger fram visar att HIV inte minskar med sprututbyte. Hans forskning visar också att cirka 60 procent av de tunga missbrukarna överhuvudtaget inte besöker sprututbytesmottagningen. Inte heller finns det något som tyder på att sprutprogrammet hejdat hepatitsmittan. Vidare är Stenström kritisk till att man försöker plocka poäng på att sprututbytesprogrammet i Malmö är orsaken till att man har färre hiv-smittade än Stockholm - allt enligt Svenska Dagbladet.

Ytterligare information om innehållet i Stenströms avhandling presenteras av Mittuniversitetet på följande sätt:

Intravenöst narkotikamissbruk - sprututbytesprogram

En studie av deltagare i sprututbytesprogrammet vid infektionskliniken,
Malmö allmänna sjukhus
 
Bakgrund
Intravenöst narkotikamissbruk har fått ny aktualitet genom dess koppling till spridningen av HIV. Injektionsmissbrukare är i regel relativt svåra att nå för vetenskapliga studier och vår kunskap om dessa bygger uteslutande på studier av grupper i behandling eller inom kriminalvården. Genom att utgå från en sprututbytesmottagning som erbjuder smittskydd och förebyggande hälsovård finns goda förutsättningar att nå andra grupper av missbrukare än de som företrädesvis studerats. För att kunna påverka HIV relaterat riskbeteende samt erbjuda adekvata sociala rehabiliteringsprogram behöver vi kunskap om olika former av injektionsmissbruk samt om vilka specifika behov som finns hos olika kategorier injektionsmissbrukare.
 
Syfte  
Avhandlingens syfte är att studera de narkotikamissbrukare som besökt sprututbytesmottagningen på infektionskliniken vid Malmö allmänna sjukhus. Jag är intresserad av att belysa; 1) vilka det är som besöker mottagningen, 2) hur ofta de gör sina besök och vilka tjänster de utnyttjar samt 3) vad kontakten med sprutbytesmottagningen har inneburit för besökarna beträffande hälsa och social situation samt om kontakten påverkat förloppet i intravenöst missbruk.
 
Den första frågan - vilka är besökarna?
Avsikten med denna del av avhandlingen är främst att studera om narkotikamissbrukare som deltar i sprututbytesprogrammet i Malmö avviker från andra grupper tunga missbrukare i Sverige. För att få en uppfattning om hur det förhåller sig med detta kommer sprututbytesmottagningens besökare dels att jämföras med tunga narkotikamissbrukare i Stockholm och Göteborg, dels injektionsmissbrukare i Malmö-området som inte utnyttjar sprututbytesmottagningen. Jämförelsen fokuserar framför allt social situation, missbrukssituation och hälsa.

Men jag avser också att studera i vilken utsträckning populationen sprututbytesklienter låter sig klassificeras i subgrupper. Syftet med detta är att om möjligt nyansera synen på intravenösa narkotikamissbrukare. En av de grupper som förefaller intressanta för fördjupade studier är de "okända" injektionsmissbrukarna. Det vill säga missbrukare som trots långvarigt missbruk över huvud taget aldrig haft några kontakter med myndigheter pga. missbruk. Det finns indikationer som tyder på att en mindre del av sprututbytesmottagningens klienter tillhör denna grupp (Stenström & Öberg, 1998). Grupperingar av populationen efter olika grad av social integration, tid i programmet ("nybörjare" vs. "erfarna"), frekventa besökare i jämförelse med sporadiska är andra exempel på möjliga angreppssätt.  

Kontakter med det omgivande samhället utgör en central frågeställning i den första delen av avhandlingen. Jag har för avsikt att studera vilka olika typer av myndighetskontakter som förekommer (socialtjänst, narkomanvård, kriminalvård, psykvård etc.), omfattningen av dessa kontakter samt när under missbruksförloppet kontakterna initieras. Men jag avser också att studera hur klienternas informella nätverk ser ut. Exempelvis i vilken utsträckning vänner och bekanta finns tillgängliga och i vilken utsträckning dessa missbrukar narkotika.
 
Den andra frågan - hur utnyttjar besökarna sprututbytesmottagningen?
Syftet med den här delen av avhandlingen är att studera hur sprututbytesmottagningens tjänster utnyttjas av besökarna. Jag avser att undersöka detta dels för populationen i sin helhet när det gäller vissa basala data som exempelvis besöksfrekvenser, kontakternas varaktighet och i vilken utsträckning olika slags service utnyttjas. Dels avser jag att med utgångspunkt i en klassifikation av klienterna närmare studera hur olika grupper utnyttjar mottagningens tjänster. 

Många studier kring sprututbytesprograms påverkan på HIV-smitta bland injektionsmissbrukare innehåller bristfällig information kring interaktionen mellan de enskilda klienterna och programmen. Brist på sådan information gör det svårt att bedöma både hur programmen utnyttjas generellt och av olika grupper. I och med detta försvåras möjligheten att bedöma om mottagningarnas interventioner har olika effekt för olika klientgrupper. I en tidigare utvärdering av sprututbytesprogrammet i Malmö framkommer exempelvis att en mycket liten andel (ca 3 %) av det totala antalet klienter vid mottagningen svarade för över 70 % av det totala antalet besök (Rönnberg et al.1992). Vad som karaktäriserar dessa klienter framkommer dock inte.

Särskilt intresse kommer att ägnas sprututbytesklienternas kontakter med socialtjänsten, bland annat mot bakgrund av att regeringen i ett direktiv angående sprututbytesverksamhet meddelat att endast de missbrukare som har eller är beredda att ta kontakt med socialtjänsten för att få behandling för sitt missbruk får delta i sprututbytesprogrammet. Här är jag framför allt intresserad av i vilken utsträckning sprututbytesmottagningen initierat behandlingskontakter visavi socialtjänsten och narkomanvården. 
 
Den tredje frågan - vilken betydelse har deltagande i sprututbytesprogrammet för smittprevention, hälsa, missbruksförlopp och social situation?
I den avslutande delen av avhandlingen avser jag att studera vad kontakten med sprututbytesmottagningen långsiktigt inneburit för missbrukarna när det gäller risk för HIV och hepatit smitta samt vilken långsiktig påverkan mottagningens skadereducerande interventioner haft på hälsoförhållanden, missbruksförlopp samt social situation. Sprututbytesklienternas missbruksförlopp kommer slutligen att jämföras med resultat från förloppsstudier av andra grupper injektionsmissbrukare. Här kommer framför allt utvecklingen beträffande hälsa - främst HIV, hepatit och mortalitet samt missbruksmönster, behandlingskonsumtion och social situation att studeras. 

Sammanfattningsvis syftar avhandlingen till att beskriva olika grupper av sprututbytare, vad som karaktäriserar dem och deras sätt att utnyttja mottagningens tjänster samt studera eventuella samband mellan gruppernas serviceutnyttjande och indikatorer på hälsa (HIV, hepatit, mortalitet) och missbruk (omfattning, förlopp, preparat).

________________________________________________________________________________________

Undertecknad hoppas att avhandlingen då den presenteras, i slutet av december eller början av januari, kommer att undanröja några av de värsta villfarelserna kring sprututbytesprogrammen.

Jag förutsätter vidare att ingen sjukvårdshuvudman startar något nytt sprututbytesprogram i avvaktan på de resultat som Stenström presenterar.

Läs också:

Sprututbyte som metod att minska HIV bland intravenösa missbrukare är överskattad

Du hittar också ett stort antal inlägg om sprutor och sprututbyte om du skriver något av orden i sökrutan på bloggen.

Senare idag kan du också lyssna på en intervju med Nils Stenström på RMR (ReagerameraRadio på adressen www.rmradio.nu)

Torgny Peterson