ReageraMera

Det är inget fel på en restriktiv hållning till narkotika, men däremot är det fel när tafatta och räddhågsna politiker inte vågar stå upp mot krav som i själva verket innebär resignation mer än något annat.

Det är i ett debattinlägg i Expressen som författarna kräver att narkomaner ska erhålla sjuk vård. Det är möjligt att det är ett 'typo' eller också håller rubriksättaren på Expressen inte med Berne Stålenkrantz och Gerry Stimson, som författat inlägget.

Stålenkrantz är enligt Expressen i Genève för att klaga på det svenska samhällets otrevliga bemötande av missbrukare. Stålenkrantz & Co hänvisar till FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Visst ska missbrukare ha rätt till adekvat sjukvård. Jag har inga problem med det, men däremot ska inte missbrukare ha rätt till fortsatt missbruk vilket alltför många missbrukare alltför ofta betraktar som någon självklar rättighet i den mänskliga frihetens namn.

Hjälp på vägen får den svenske klaganden av Gerry Stimson och, i kulisserna, andra inom IHRA (International Harm Reduction Association), där för övrigt ett stort antal legaliseringsförespråkare är mycket aktiva.

Det är ingen tillfällighet att IHRA vänder sig till Svenska Brukarföreningen på samma sätt som det inte var någon tillfällighet att man vid den första Harm Reduction-konferensen av större format i Rotterdam i mitten av 1990-talet på podiet släpade fram en svårt sjuk AIDS-patient som hade mått bättre av att ha varit på sjukhus. Jag och ytterligare några svenskar, bland annat professorn Henrik Tham var närvarande, och kunde observera vad som hände då de första trevande sk. harm reduction-aktiviteterna såg dagens ljus.

Det är ingen tillfällighet att 'angreppen' mot den svenska narkotikapolitiken återkommer med jämna mellanrum eftersom talföra svenska politiker och behandlare inte anser att kommunala sprutstugor, massförskrivning av metadon, distribution av heroin är något speciellt konstruktivt sätt att lösa narkotikaproblemet på. Det råder i Europa någon slags idé om att eftersom nu så många använder narkotika så måste det betyda att den nuvarande politiken är felaktig. Men så är inte fallet - felet är snarare att den nuvarande politiken inte är tillräcklig. Det är inget fel på en restriktiv hållning till narkotika, men däremot är det fel när tafatta och räddhågsna politiker inte vågar stå upp mot krav som i själva verket innebär resignation inför narkotikaproblemet mer än något annat.

Om knarkkapitalister och missbrukare blir förbannade för att samhället med all kraft försöker sabotera deras destruktiva verksamhet - so what! Det är ingen mänsklig rättighet att på det allmännas bekostnad, vilket ofta är fallet, ägna sig åt självdestruktiv verksamhet samtidigt som man föder knarkkapitalet - något som IHRA-folket och deras kollegor i  t ex Drug Policy Alliance, Senlis Council  med flera tydligen har svårt att förstå.

Deras taktik är inte ny. För många år sedan menade legaliseringsvännen från det Soros-understödda Drug Policy Foundation (numera tillsammans med Lindesmith Centre omdöpt till  Drug Policy Alliance), Ethan Nadelman, att det var lämpligt att tala om narkotika som medicin, för vem skulle väl ha något emot att missbrukare försågs med 'medicin' - låt vara att medicinen i det här fallet var marijuana. Nadelman menade att om man lyckades få folk att 'köpa' den idén skulle sedan vägen till allmän legalisering öppna sig.

Stålenkrantz och Stimson går i det uppgjorda IHRA-spåret och försöker i det här fallet använda konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter för att få Sverige att rätta in sig i harm production-ledet (eller harm reduction som dom föredrar att kalla det.)

Men i det långa loppet är det ytterst tveksamt om det bara handlar om utbyggd substitutionsbehandling eller provtagning för att fastställa hepatit.

Jag har vid ett mycket stort antal tillfällen deltagit på flera av de konferenser som arrangerats av legaliseringsförespråkarna både i Europa och Nordamerika och träffat flera deras 'främsta' företrädare, vilket har gett mig omfattande möjligheter att ta del av deras agenda.

I vilken grad Stålenkrantz kommer att utnyttjas i fortsättningen återstår att se. Nästa resa för honom, om inte programmet ändras, för honom över Atlanten till New Orleans där liberaliserings- och legaliseringsförespråkare under årets International Drug Policy Reform Conference nu i december samlas för att gemensamt konstatera att nuvarande åtgärder mot narkotika gör mer skada än nytta, något som Ethan Nadelman och hans kamrater också försökte intala folk då de publicerade en dubbelsidig annons i New York Times inför UNGASS (United Nations General Assembly Special Session on Drugs) 1998. Annonsen, i form av ett brev till den dåvarande generalsekreteraren Kofi Annan, där man sa att åtgärderna mot narkotika gör mer skada än narkotikan (sic!) undertecknades för övrigt av ett antal svenskar, nämligen Anders Bergmark, Peter Curman, Ted Goldberg, Olof Lagercrantz, Leif Lenke, dåvarande chefen för Socialstyrelsen Claes Örtendahl, (som förresten till Expressen först ljög om att han skrivit under det), Ingemar Rexed, Jerzy Sarnecki, Sune Sunesson, Henrik Tham, Per Ole Träskman och Hanns von Hofer.

Hoppas att ni fältarbetare och andra socialarbetare, poliser, tullare, skolor, föräldrar, föräldraföreningar och politiker förstår hur galna ni är som, enligt 'reformisterna', orsakar så stor skada genom era insatser. Man tar sig för pannan mer än en gång när man inser vad IHRA-sällskapet sysslar med.

Frågan är hur alla sjuka patienter som är i behov av 'medicinsk marijuana' ska kunna åka till konferensen i New Orleans och hur ska det gå för dom som är vana vid en joint, fix eller lite uppåttjack med jämna mellanrum. Det är väl kanske lite väl sent att ta upp problemet med folket i Genève.

Arrangörerna för konferensen i New Orleans har därför utfärdat följande rekommendationer till användare av så kallad ´medicinsk marijuana´ och annan narkotika.

MEDICAL MARIJUANA

With apologies to our attendees authorized to use medical marijuana in their home state, please note that use is NOT LEGAL in Louisiana. We are sorry that our facility selection does not support medical marijuana and hope you understand why it was important for us to have a presence in the gulf area.

Och vad beträffar övriga missbrukande konferensgäster försöker man så lindrigt som möjligt förklara det olämpliga i att knarka på konferens I Louisiana.

Övriga missbrukare som deltar i konferensen får därför följande råd:

SUBSTANCE USE

We recognize that everyone at the conference is working to change drug-related laws and might have differing philosophies regarding drug use than the current administration.  However, please remember that drug use is illegal and we must respect the laws of the community we are in. The French quarter has a liberal open container law regarding alcoholic beverages, allowing patrons to drink openly on the streets. The New Orleans Police Department maintains a strong presence in the French Quarter to ensure the safety of visitors.

Vem vet - vi kanske ses i Louisiana.

Torgny Peterson