Förskrivning av heroin till missbrukare i England
I över 50 år har England haft någon sorts program för förskrivning av heroin till missbrukare. Programmet begränsades avsevärt i slutet av 1960-talet efter att man konstaterat omfattande läckage av legalt heroin, som förskrivits till missbrukare, till den illegala marknaden.
Heroinet läckte till den illegala marknaden på två sätt - antingen genom att missbrukare sålde delar av sitt legalförskrivna heroin eller via korrupta eller inkompetenta läkares överförskrivning. Man drog slutsatsen att heroin, om det överhuvudtaget skulle förskrivas, behövde intas under direkt medicinsk övervakning, dvs i närvaro av en läkare eller sjuksköterska.
Det faktum att det fanns en parallell, illegal marknad (ofta kontrollerad av kriminella kinesiska gäng) vid den tidpunkt då heroin fanns tillgängligt till alla registrerade missbrukare, är i sig intressant men ofta bortglömt.
Diamorfin (heroin) är en legal medicin i England för behandling av smärtor, t ex vid cancer i terminalskedet.
Av de läkare som innehar speciella tillstånd att förse missbrukare med heroin visar ett mycket litet antal någon stor entusiasm för det, eller verkar inte tro på det som behandling annat än i ett kortsiktigt perspektiv. Det är väldigt få läkare som någonsin har visat någon entusiasm för att bli engagerade i arbetet med att förse/behandla missbrukare med heroin.
Av forskning utförd för Joseph Rowntree Foundation framgår att det finns omkring 70 läkare som har tillstånd att skriva ut heroin till missbrukare. Av dessa är det cirka 40 läkare som gör det regelbundet till totalt färre än 500 missbrukare.
Kostnaderna för heroinförskrivningen uppskattas till tre gånger kostnaden för förskrivning av metadon, beroende på behovet av strängare övervakning och tillsyn av förskrivningen. The Royal College of General Practitioners har aldrig visat något intresse för att utöka förskrivningen av heroin. Påtryckningar om detta har till stor del kommit från Home Office [inrikesdepartementet] (Criminal Justice & Law and Order), inte från Department of Health [hälsovårdsdepartementet].
Det förekommer omfattande förskrivning av metadon. Räkningen för metadon ökar och fortsatt förskrivning av metadon i form av underhållsbehandling har ifrågasatts av Skottlands ledande drogexpert, som säger att metadon som behandlingsform inte fungerar. Väldigt få missbrukare som får metadon blir fria från sitt missbruk. Det finns inga starka bevis för att förskrivningen av metadon har någon större effekt på brottsligheten och missbrukare som får metadon (eller heroin) kompletterar det ofta med heroin på gatan OCH begår brott, också narkotikabrott.
Initialt kan förskrivning av heroin, enligt vissa, med tvekan rättfärdigas för att stabilisera de mest kaotiska missbrukarna som hjälp för att leda in dom i behandling avsedd att så småningom leda till avhållsamhet från narkotika.
Varför allt detta prat om förskrivning av heroin i England?
En analys, grundad på goda källor, är att vår tidigare premiärminister Tony Blair alltid var mycket oroad över brottsstatistiken. Det hävdas att man 'sålde' nedklassificeringen av cannabis till premiärminister Blair, mot hans bättre vetande, samtidigt som man sa att mer polisresurser då skulle frigöras för arbete mot narkotika, fler missbrukare skulle få heroin och på så sätt hållas borta från kriminalitet.
Ordföranden för en kommitté i parlamentet, Chris Mullen, nu engagerad i Senlis Council, argumenterade med undertecknad för underhållsbehandling med heroin för alla [heroin]missbrukare. Det har funnits ringa stöd för en sådan idé. Experter på drogprevention betraktar det som mer än måttligt vansinnigt.
Förskrivningen av heroin drivs på av legaliserings- och den så kallade ´harm reduction'-lobbyn och presenteras som universalmedlet mot kriminalitet, men man förbiser några praktiska realiteter. Syftet är att få uppmärksamhet i media och det lyckades man också bra med efter ett tal av en biträdande polischef på en poliskonferens förra året. Den biträdande polischefen betonade att det [förskrivning av heroin] var hans personliga åsikt. Det främsta målet var att åstadkomma en minskning av brottslighet. Hans förslag bortser dock från en del politiska och ekonomiska delar; det finns för övrigt inget som säger att förskrivning av heroin skulle minska brottsligheten på något avgörande sätt.
Under det senaste året har det funnits småskaliga experiment med förskrivning av heroin till några av de mest kaotiska missbrukarna som missbrukat under lång tid - i Brighton, i en begränsad del av London och i Darlington i norra England.
Professor John Strang är mycket involverad i projektet. Per dags dato (november 2007) försvarar han det. I officiella sammanhang har han varit mycket noga med att säga att det bara är lämpligt för ett mycket litet antal personer som missbrukat lång tid och att det inte är något argument för allmän legalisering. Professor Strang kan mycket väl vara seriös men han har nyligen olyckligt nog valt att alliera sig med UKDPC (UK Drug Policy Commission).
Chefen för UKDPC heter Roger Howard. Han var tidigare chef för DrugScope. Vid den tidpunkt då Roger Howard var chef för DrugScope har vi klara bevis för att individer i organisationen var involverade i att koordinera idéerna hos europeiska rörelser för legalisering av narkotika och att de också var involverade i globala försök att förändra FN:s narkotikakonventioner.
DrugScope under ledning av Roger Howard tog då emot stora summor från regeringen fastän regeringen klart uttalat att man inte ville ha någon förändring av konventionerna.
Ett varningens ord är förmodligen klokt när det gäller uttalanden om den framtida narkotikapolitiken från någon som har något med UKDPC att göra.
Underhållsbehandling med heroin i någon större skala är inte möjlig i England. Kostnaderna har underskattats enormt, inte minst av den biträdande polischef som talade om det för ett år sedan.
I heroinförskrivningsexperimentet i Brighton deltar 30 särskilt utvalda missbrukare från en population bestående av cirka 2 500 missbrukare. Att föreslå att ett sådant program skulle genomföras i hela England är extremt missvisande. Det skulle innebära massiva överföringar av resurser från den offentligt finansierade hälsovården. Det är politiskt och ekonomiskt ohållbart även om man skulle hitta läkare för att utföra jobbet, vilket i sig är tveksamt.
Kostnaderna handlar inte bara om själva heroinet. Eftersom heroin har kort verkan knyter heroinförskrivningen missbrukaren till en klinik på ett sätt som inte är fallet med metadon. Varje liten stad skulle behöva sin egen klinik med åtminstone ett par läkare, beroende på antalet missbrukare, lokaler, säkerhetsarrangemang, minst ett par sjuksköterskor och dessutom öppet 365 dagar per år. Större städer skulle behöva mer än en sådan klinik - London till exempel skulle behöva flera stycken. Varje klinik skulle behöva vara öppen från tidig morgon till sent på kvällen. Kostnaderna skulle bli enorma och allt detta vid en tidpunkt när det finns dålig tillgång till nya behandlingsformer och nya mediciner för verkliga sjukdomar som t e x cancer.
En expert har uppskattat att heltäckande förskrivning av heroin i England skulle kosta 13 miljarder kronor
Många är blandmissbrukare och många skulle fortfarande begå brott. En storskalig verksamhet skulle också uppmuntra drogturism. Argumenten mot omfattande förskrivning av heroin i England är överväldigande.
David Raynes
Member of The International Task Force on Strategic Drug Policy
Jag skulle vilja veta vad du tycker om denna videon:
http://www.youtube.com/watch?v=MEdzZaXwf8o
Att det finns representanter från rättsväsendet som har gett upp arbetet mot narkotika är inte mer förvånande än att det finns korrupta sådana - i båda fallen är det positivt att dom lämnar respektive får sparken från sitt arbete. Det är inte heller helt ovanligt att en del av dom sedan ägnar sig åt att förvärra problemen för missbrukare eller, som t ex i ett extremfall,där en tidigare chef för en narkotikarotel i Texas nu ägnar sig åt att producera videofilmer med tips om vilka åtgärder knarkkapitalister kan vidta för att minimera risken för upptäckt.
När jag läser dina poster och läser andras poster som t.ex. de som har samma åsikter som den videon som postas.
Så leder deras lösningar till mer harmoni och mindre våld, och dina leder till mer våld och mindre accepans och harmoni.
Vill du inte att folk ska må bra?
Jag börjar bli irriterad på ditt sätt att inte kunna sätta sig in i andras situationer. Han bakom LEAP kämpar dag och natt med att hjälpa människor som inte mår bra. Han vill göra rätt för sig för alla ungdomar han tagit framtiden ifrån, för att dem bara rökte lite cannabis.
Vad har du att säga om detta?
Att "deras lösningar" skulle leda "till mer harmoni och mindre våld" får stå för dig. Att uppnå "harmoni" med droger är ingenting som jag, i likhet med de flesta,förespråkar.
"Vill du inte att folk ska må bra?" Ju fler som mår bra, desto bättre men, återigen - att sanktionera "välmående" med hjälp av narkotika är inget jag kan ge mitt stöd åt.
"Jag börjar bli irriterad på ditt sätt att inte kunna sätta sig in i andras situationer." Att sätta sig in i andra människors situationer är inte det primära problemet. Frågan är snarare vilka lösningar man kan hitta på olika människors problemfyllda situationer och här har vi uppenbarligen olika åsikter. Jag kan inte sanktionera användning av narkotika för att lösa problem oavsett om narkotikan distribueras under förment medicinsk täckmantel eller på annat sätt.
Att kunna sätta sig in i missbrukarens situation är väl ändå A och O för att kunna hjälpa någon bli fri.
Jag anser att drogen är av underordnad betydelse, och det är missbrukaren man måste koncentrera sig på. För målet är väl att missbrukaren ska bli fri från sitt missbruk, inte bara bara en avvänjning från det preparat han för tillfället är beroende av.
Jag menar, tar man bara bort drogen, så kommer han bara ersätta den med någon annan drog. Inte för att han vill, utan för att han inte står ut med sin tillvaro.
Dessutom måste man skilja på missbrukare och brukare.
För mig har den här debatten faktiskt helt slutat handla om droger. Det är känsloargument, moraliseranden och ideologier från båda sidor, och det saknas entydiga vetenskapliga resultat om farligheten i de droger staten klassat som narkotika.
Men det vi MÅSTE göra är att sluta stirra på kemikalierna och börja titta på människorna.
På grund av det, så är jag för en legalisering och nogrann reglering (vilket skapar transparens istället för en svart marknad). Åtminstonde för cannabis.
Om man ska sätta sig in i missbrukarens situation kan man inte bortse från att drogen/droger påverkar situationen, vilket i sin tur medför att drogen inte är av underordnad betydelse.
"För målet är väl att missbrukaren ska bli fri från sitt missbruk, inte bara bara en avvänjning från det preparat han för tillfället är beroende av."
Om målet är att missbrukaren ska bli fri från sitt missbruk är det nödvändigt att både hantera drogproblemet och situationen i sin helhet. Det ena utesluter inte det andra. Målet är självklart att skapa en situation som utgör ett verkligt alternativ till missbruket - att bara avgifta honom/henne duger inte som enda åtgärd även om det oftast är det som kan vara nödvändigt föt att överhuvudtaget göra något åt missbrukarens situation i alla andra avseenden.
"Dessutom måste man skilja på missbrukare och brukare." Kan så vara, men det är faktiskt så att alla de som är missbrukare idag började som det du kallar brukare.
Farlighetsbegreppet kan definieras utifrån olika utgångspunkter och det finns rejält med vetenskapliga bevis för de olika konsekvenser användning av olika preparat kan medföra.
"Men det vi MÅSTE göra är att sluta stirra på kemikalierna och börja titta på människorna." Som sagt - det ena utesluter inte det andra.
God kväll Torgny!
Det verkar som att du har fullt upp med oss cannabisentusiaster? Tack för att du tar dig tid. Nu till saken: Har du undrat varför det finns så många narkotikaliberaler här på internet, och knappt en enda i traditionella medier? Detta kanske kan ge fog för en ny syn på folkviljan/-viljorna. Förbudförespråkare brukar stödja sig på att "folket" är med dem. Sverige står enat mot knarket. Så kan det låta. Kanske det är så att ingen vågar träda fram och ta kampen mot er? Ni har trots allt enorma resurser till ert förfogande, och du kanske kan ge svar på hur mycket liberalerna har sparat i ladorna? Det är helt enkelt en orättvis kamp som förs, och denna orättvisa mynnar ut i en total hegemoni bland alla(!) statsmakter, om att er väg är den rätta! Detta är tyvärr djupt odemokratiskt...och ineffektivt.
En sak till innan jag slutar texta, och nu skall jag dig citera: "/.../att sanktionera "välmående" med hjälp av narkotika är inget jag kan ge mitt stöd åt." Inser du implikationerna av detta citat? Hur många svenskar drogar sig till välmående egentligen?
Jag tar mer än gärna diskussionen öga mot öga, om detta krävs.
Nu får det vara slut på detta ensidiga tramsande från er sida!
Glad för svar
Hälsningar
Daniel
God morgon Daniel!
D:Det verkar som att du har fullt upp med oss cannabisentusiaster? Tack för att du tar dig tid.
T:Med tanke på de potentiella riskerna vid användning av cannabis finns det all anledning att ta sig tid att behandla såväl frågan i allmänhet missbruket i synnerhet så du kan se fram emot fortsatta synpunkter.
D:Nu till saken: Har du undrat varför det finns så många narkotikaliberaler här på internet, och knappt en enda i traditionella medier? Detta kanske kan ge fog för en ny syn på folkviljan/-viljorna.
T: Om nu narkotikaliberalerna har gott fog för sina synpunkter tycker jag också att det är besynnerligt att de inte för fram dom i det du kallar traditionella medier.
D:Förbudförespråkare brukar stödja sig på att "folket" är med dem. Sverige står enat mot knarket. Så kan det låta. Kanske det är så att ingen vågar träda fram och ta kampen mot er? Ni har trots allt enorma resurser till ert förfogande, och du kanske kan ge svar på hur mycket liberalerna har sparat i ladorna? Det är helt enkelt en orättvis kamp som förs, och denna orättvisa mynnar ut i en total hegemoni bland alla(!) statsmakter, om att er väg är den rätta! Detta är tyvärr djupt odemokratiskt...och ineffektivt.
T: Hittills genomförda enkäter visar att förbudet mot narkotika och en fortsatt, restriktiv narkotikapolitik har ett massivt stöd - Like it or not!
En sak till innan jag slutar texta, och nu skall jag dig citera: "/.../att sanktionera "välmående" med hjälp av narkotika är inget jag kan ge mitt stöd åt." Inser du implikationerna av detta citat? Hur många svenskar drogar sig till välmående egentligen?
Jag tar mer än gärna diskussionen öga mot öga, om detta krävs.
Nu får det vara slut på detta ensidiga tramsande från er sida!
Glad för svar
T: Om nu inga svenskar drogar sig till 'välmående' kan man fråga sig varför en del, inklusive dig själv uppenbarligen, är cannabisentusiaster.
