ReageraMera

Retorikexperten Christer Hanefalk 

Talanalys politikertal Almedalen 
Talare: Nyanko Sabuni
Datum: 14 juli 2007  

Invandring är ingen kostnad. Invandring är rikedom 
Nyanko Sabunis tal varade i knappt 26 minuter. Och temat passade för en integrations-och jämställdhetsminister-det handlade om utanförskap, kvinnors rättigheter och invandring. Vilket innebar att Sabuni, liksom Hägglund, satte seriositeten främst. Det var en minister som talade, lågmält och med äkta engagemang. För mig som retoriker skulle det vara intressant att veta i hur hög grad Nyanko Sabuni själv medverkat i framtagningen av talet. Självklart har hon varit med och påverkat den slutliga utformningen, men vem fick jobbet att skriva grundtalet när det stod klart att det var Sabuni som skulle tala för Folkpartiet i Almedalen? För talet är bra. Konsekvent. Det håller hela vägen. Precis som Leijonborgs tal gjorde i Almedalen 2006.  

Sabuni talade förvånansvärt lite om såväl Alliansen som Folkpartiet (två gånger) utan mer om liberalismen och det som präglar liberalismens syn på människor och det mänskliga. För min del var det ännu en markering av att det var ministern som talade. En värderingsdriven minister.   

Vad gäller sakinnehållet så talade Nyanko Sabuni cirka 40 procent av tiden om utanförskap i olika former. Utanförskapet dominerade såväl inledning som avslutning. Därutöver fick invandringen, kvinnors rätt och rättigheter och arbetsmarknad (med invandrarperspektvi) ungefär lika stort utrymme.   

Inledning
Sabuni inledde med välja tekniken viktigt. Efter en Gotlands-vinkling enligt ungefär samma mönster som alla talare i Almedalen använt sig av, skapade hon en stark kontrast mellan bilder av välstånd och fattigdom. Både internationellt och i Sverige. Samtidigt som arbetsgivare har svårt att hitta arbetskraft finns det barn som aldrig sett sina föräldrar gå till jobbet. Den här uttrycksformen, att säga barn som aldrig sett sina föräldrar gå till jobbet i stället för många arbetslösa kallas på grekiska för periphrasis). Och hon definierade utanförskapsområden som områden som präglas av låg sysselsättning, låg andel unga som lämnar grundskolan med godkända betyg samt lågt valdeltagande. Alltså en klassisk trikolon (tretal) och en anaphora (hon börjar med låg tre gånger). Och hon hittade och utnyttjade ett inte helt lyckat Nuder-uttalande när han på frågan hur det var att jobba som finansminister svarade som att sitta vid ratten i en Ferrari med hela svenska folket i baksätet. Här öppnar Nuder för hur många ironier som helst-det är för en retorisk skicklig opponent som att hitta en skattkista att ösa ur. För att ta några exempel: Det är bara en som styr, Ferrari är en extrem lyxbil, den går fruktansvärt fort, folket får sitta i baksätet, Ferrari är inte en svensk bil, Ferrari är en pojkdröm, och så vidare. Sabuni nöjde sig med att konstatera att uttalandet utgjorde en god beskrivning av den socialdemokratiska synen. Med försörjningsbidrag och professionell medmänsklighet under öppettider på socialkontoren. Och med en välmenande välfärd som förpassat människor i passivitet-i baksätet. Utan tvekan en mycket elegant formulering.   

Bakgrundsbeskrivning
I sin bakgrundsbeskrivning fortsatte Sabuni med att tala om vad människor egentligen vill ha-det vill säga inte hjälp och bidrag som håller dem utanför det aktiva livets arenor. Det aktiva livets arenor-en bra metaphora. Och sedan fortsatte hon med att vara människa är att vilja sätta avtryck. Och då måste vi få sitta vid förarsätet, vid ratten i vårt eget liv. Vi vill inte sitta i baksätet på Nuders Ferrari. Och lite senare konstaterar Sabuni att vad det handlar om är att vi vill bli behandlade som vuxna. Något hon understryker ytterligare lite senare med vuxna människor ska inte ha veckopeng. Även här använder Sabuni ordfiguren periphrasis där veckopeng görs till en symbol för omyndigförklarande, litenhet och beroende. Härefter kommer en spännande mening: Det var det svenska folket sa ja till valdagen 2006. En slutsats ganska långt från den Sahlin drog på måndagen. Det skulle vara intressant om SVT gjorde ett undersökande program om vad det svenska folket egentligen sa ja till i riksdagsvalet 2006. Var det kanske mera så att svenska folket sa nej till något-mer än ja till något annat??  

Efter detta går Sabuni in på invandringen. Med en skicklig parallell till Gotland och Visby-och att Gotland var en plats i världen redan på järnåldern. Och en mycket skicklig snabbgenomgång av vad tidigare invandrare betytt för Sveriges och svenska platsers utveckling. Varpå hon konstaterar: Invandring är ingen kostnad. Invandring är rikedom. En ordfigur som är en kombination av finitiones (definition), antithesis (motsats) och alter (nivåförändring).    

Bakgrunden fortsätter med tal om diskriminering och kvinnors rättigheter. Och även här uttrycker Sabuni sin besvikelse över den socialdemokratiska hållningen. Men när det gällde Sahlins hållning i frågan om könsneutrala äktenskap så var Sabuni hel överens. Och här kom talets enda egentliga skämt, kunnat gifta sig på samma sätt som Mona och jag har gjort. Dock inte med varandra.   

Budskap (tes)
Det jag uppfattar som Sabunis huvudbudskap kommer därefter: Vi måste som nation lyckas ta till vara på mångfalden. Göra mångfalden till en styrka i globaliseringen. Språk till en kompetens. Kulturen till en tillgång. Personligen tror jag att Sabunis treklang här hade vunnit på en annan ordning-prova själv och börja med kulturen, fortsätt med språket och sluta med globaliseringen. Då får man en ordning som bygger på klimax (stegring) ? det Sabuni gjorde (gick från det största till det minsta) kallas för katakosmesis på grekiska.   

Argumentation
I sin argumentation började Sabuni med att blanda exempel och jämförelser på ett bra sätt. Olika kommuner i olika delar av landet fick tjäna som symboler för den blandade svenska attityden till invandrare. Här rekommenderar jag att du som läsare går in på Folkpartiets hemsida där du själv kan läsa Sabunis tal. Notera då att tekniken fungerar. Varje namngiven kommun blir symbol för en viss attitydvinkling till invandringen och som åhörare/läsare drar man sina egna slutsatser. Exemplen bär på detta sättet hela Sabunis argumentation. Och i slutet av detta avsnitt trycker Sabuni till med att klargöra att det inte är partinålen på kommunalrådens kavajer som avgör vem som inbjuds att delta i regeringens arbete för att skapa en förbättrad flyktingpolitik och-mottagning.   

Avslutning
I avslutningen återvänder Sabuni till utanförskapet-som hon också inledde med. Denna teknik kallas på latin för inclusio. Avslutningen inleds dessutom starkt med orden: Vi måste komma ihåg att det inte är invandringen som är problemet. Problemet är utanförskapet. Och här, i avslutningen, kommer också åtgärderna och programmen. Nystartsjobben. Instegsjobben. Och hon hämtar inspiration från andra sidan Atlanten när hon citerar Franklin D Roosevelt: För att det här ska bli en bra plats att leva i för några måste det bli en bra plats att leva i för alla. Efter detta kommer Sabuni med en ny definition: Politikens roll är att skapa förutsättningar för allas delaktighet.   

Och som en knorr kommer orden där hon leker med de tre musketörernas valspråk: Och vi gör det tillsammans-en för alla, alla mot utanförskapet! Det här sättet att smycka språket kallas för noema (sentensanspelning) på grekiska-att man förvanskar ett uttryck eller citat som är känt av de allra flesta.    

En skicklig avslutning på ett mycket bra tal.  

Språket
Sabunis språk dominerades inte av någon speciell ordfigur-spridningen är jämn vilket antyder att man jobbat med talet i flera dagar, kanske i veckor. Utmärkande är att Sabuni använder sig av fler bildfigurer än sina medtalare- och just dessa tar mer tid än andra figurer att ta fram. Jämfört med Göran Perssons språk och jämför med mitt eget Persson-index, så låg Nyanko Sabuni på 0,53. Alltså-Sabuni kom upp i 53% av Perssons nivå vad gäller bruket av konstfulla ordfigurer. Men, när det gäller bildfigurer så vill jag påstå att Sabuni med sitt tal nästan matchar GP fullt ut.   

Bra jobbat Nyanko Sabuni!  

Övrigt värt att nämna
Jag hade önskat mig ett mer kraftfullt framträdande. Men avsaknaden av kraften kompenseras i viss mån av ärligheten i framställningen. Noterbart är att Nyanko Sabuni hade ganska få negativa referenser till motståndarna i oppositionen-bara fem stycken och alla fem riktade mot (s). Det är bara 1/5-del av den nivå som (s), (v) och (mp) valde att lägga sig på med 28, 26 resp 24 st påhopp. Här överlåter jag till dig som läsare att dra dina egna slutsatser vad gäller valet av taktik.   

Sammanfattning/retoriskt betyg (10-skala): 
Inledning/intresseväckare  8  

Bakgrund   8 

Budskap (tydlighet)  9 Mycket tydlig! 

Argumentation   9 Bra-exemplen bar! 

Avslutning/uppmaning  8 

Bevisstyrka   9  

Språkliga hjälpmedel  8  

Engagemang   6 

Relativt sett svagast i ett bra tal   

Sammanvägt betyg:  8,25 (Lika högt betyg som LL fick 2006)