ReageraMera

Retorikexperten Christer Hanefalk lyssnar på Göran Hägglund      

Talanalys politikertal Almedalen 
Talare: Göran Hägglund
Datum: 10 juli 2007  

Psykvården och familjepolitiken dominerade 
Göran Hägglunds tal varade i 36 minuter. Och temat passade för en socialminister, det handlade om psykiatrin, åldringsvården och familjepolitiken. Därmed övergav Hägglund alla möjligheter att låta humorn dominera, annars något som han vanligtvis är bra på. Roliga passager förekom visserligen, men de var lätt räknade. Från en del äldre åhörare hördes dock kommentarer som skönt att någon vågar vara seriös och tala om allvarliga frågor.  

Hägglund talade förvånansvärt lite om Alliansen och desto mer om Kristdemokraterna. Det skulle vara intressant att veta vilka strategiska överväganden som låg bakom den taktiken. En gissning kan vara behovet att profilera sig i en tid av vikande opinionssiffror.   

Vad gäller sakinnehållet så talade Göran Hägglund cirka 85 procent av tiden om psykiatrin (dominerade talet), familjepolitiken och åldringsvården. Kommunikationer berördes inte alls och miljön, globaliseringen, tillväxten och entreprenörskap berördes endast ytligt och kortfattat.   

Hägglunds tal kändes dock mindre som ett valtal utan mer som en programförklaring av en socialminister som kavlat upp ärmarna för att jobba med områden han brinner för.   

Inledning
Hägglund inledde med välja tekniken annorlunda. Han gjorde det genom att berätta om ett tillfälle då han glömt kläderna hemma i Bankeryd. Och han lyckades i samband med detta ge den samlade journalistkåren en vänskaplig känga. Han sade sig ha fått en fråga från en journalist om han hade kommit ihåg att ta kläder med sig och kommenterade: frågan från en oförskämd journalist-det kunde vara vem som helst. Sedan han berättat historien om klädincidenten fick han också in en poäng om vädret eftersom det för första gången under politikerveckan var bra väder: Det fina vädret är inte oväntat. Jag har nämligen ansvaret för vädret inom Alliansen, så vi kan ju se att det går åt rätt håll! Därefter följde en programförklaring. Hägglund berättade att han hade för avsikt att tala om något viktigt som tyvärr inte engagerade i den utsträckning som det borde-psykiatrin. Ett modigt grepp av Hägglund för det är säkert riktigt att psykiatrin inte skapar det intresse hos väljarkåren som det borde. Därav följer att det var socialministern som talade, inte partiledaren.   

Bakgrundsbeskrivning
I sin bakgrundsbeskrivning uppehöll sig Hägglund helt och hållet kring psykiatrin. Varför tar jag upp den här frågan, sade Hägglund. Passar den i soliga Almedalen? Ja, det gör den! Det här sättet att uttrycka sig kallas apostrof. Och han blev känslomässig och talade om en oro och tårar utan ände. Hägglund stödde genomgående sitt tal om psykiatrin med exempel för konkretiseringens skull.   

Budskap (tes)
Hägglunds budskap handlade om etik och behovet av etik. Utan en grundläggande etik går vi åt fel håll. Utan grundläggande etik får vi fler svarta rubriker. Budskapet handlade med andra ord helt om behovet av grundläggande värderingar.   

Argumentation
I sin argumentation gick Hägglund bl a till motattack mot Mona Sahlin och hennes tal om att återställa rättvisan i Sverige. Först med att säga somliga tror att rättvisa är att alla har det likadant och genom att fortsätta med som om rättvisa rådde i Sverige den 16 eller 17 september förra året. Och här kom också en elegant vändning: Vi bekämpar inte rikedom. Vi bekämpar fattigdom. En formulering som kallas alter på latin, det vill säga en nivåförändring. Som han fortsatte med vi fokuserar inte på bidragen utan på jobben. Han tog också upp fastighetsskatten som en orättfärdig skatt eftersom den ledde till att overkliga inkomster ledde till skatt, nej verklig skatt ska bygga på verkliga inkomster. Och här kom också talets roligaste formulering så att fastighetsskatten blir ett minne blott, eller ska vi säga rött. En blandning av figurerna noema och paranomasia (dvs ordvits). Han tog också upp (s)-angreppen på Alliansen: I brist på egen politik kastar de sig över vår politik.   

Göran Hägglund hade väldigt få motståndarangrepp i sitt tal, bara fyra gånger (jämfört med Sahlins 28 gånger) kritiserade ha tydligt oppositionen i allmänhet och socialdemokraterna i synnerhet.   

Avslutning
I avslutningen talade Hägglund om behovet av att ha både hjärta och hjärna i politiken. Avslutningen var bra och lagom känslomässig. Och, givet ämnesvalet, stark.   

Språket
Hägglunds språk dominerades, precis som Carlgrens och Sahlins, av s k rytmfigurer, mestadels så kallade treklanger. Inriktningsmässigt använde han behagande figurer (precis som Sahlin) ,faktiskt hela 77 procent. Vilket betyder att Hägglunds tal, precis som Sahlins, vände sig till partisympatisörer. Jämfört med Göran Perssons språk och jämför med mitt eget Persson-index, så låg Göran Hägglund på 0,53. Alltså, Hägglund kom upp i 53% av Perssons nivå vad gäller bruket av konstfulla ordfigurer.   

Övrigt värt att nämna
Hägglund hade några felsägningar som blev ganska roliga. Det blev avskatta i ställer för avskaffa, det blev ålderns häst i stället för ålderns höst och det blev religion i stället för region. Hägglund var också ovanligt manusbunden vilket drar ner totalbetyget något. Det var ett tal som krävde en hel del av åhörarna, vilket ligger bakom min åsikt att ämnesvalet/talinnehållet vittnar om mod hos Hägglund. Och att det säkert ligger ett seriöst personligt intresse hos honom för de frågor som ligger inom hans fögderi.  

Hägglund är så bra som talare att han kan välja att briljera. Denna kväll i Almedalen avstod han från detta.   

Sammanfattning/retoriskt betyg (10-skala): 
Inledning/intresseväckare  6 Bra, men ändå svagaste delen 

Bakgrund   7 

Budskap (tydlighet)  7  

Argumentation   8 

Avslutning/uppmaning  8 

Bevisstyrka   8 Bra, gav ett påläst intryck 

Språkliga hjälpmedel  6 Inte så bra som vanligt 

Engagemang   7   

Sammanvägt betyg:  7,2