Lokal, regional och nationell samordning krävs för utveckling av omhändertagande av psykiskt störda lagöverträdare
Nationell psykiatrisamordning överlämnade den 2 november till regeringen delbetänkandet Vård och stöd till psykiskt störda lagöverträdare (SOU 2006:91) med förslag som syftar till att förbättra de psykiskt störda lagöverträdarnas hälsa och så långt möjligt minska risken för att de återfaller i brott.
"Det är en nationell angelägenhet att utredning, vård och omhändertagande av psykiskt störda lagöverträdare fungerar bra och på ett över landet likartat," sätt framhåller Gunnar Holmberg, utredare vid Nationell psykiatrisamordning och författare till rapporten.
Psykiatrisamordningen föreslår att landstingens ansvar för psykiatrisk bedömning och behandling av häktade och dömda inom kriminalvården och intagna vid Statens institutionsstyrelses enheter förtydligas. Detsamma gäller kommunernas ansvar för patienter som är på permission från psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård.
Psykiatrisamordningen anser att rättspsykiatrin bör ha ansvar för den psykiatriska vården för kriminalvårdens klienter och svara för behandling av missbruk av alkohol och droger för sina patienter, även under permission och efter utskrivning till dess att en förtroendefull relation har byggts upp med den lokala vården och den kan ta över.
Psykiatrisamordningen betonar behovet av att olika aktörer som möter den psykiskt störde lagöverträdaren samverkar. Samverkan är inget mål i sig utan ett medel att uppnå en förbättrad hälsa och en återanpassning av den enskilde till ett liv i samhället. Rättspsykiatrin bör ta ett ökat ansvar även för tiden efter utskrivning.
"Det är viktigt att den utskrivne inte hamnar mellan stolarna eller förirrar sig bland de organisationer och myndigheter som möter honom eller henne efter utskrivningen," betonar Gunnar Holmberg.
För att öka möjligheterna till en mer likvärdig rättspsykiatri i olika delar av landet föreslår Psykiatrisamordningen att en nationell samordnande myndighet ges i ansvar att följa upp hur verksamheten bedrivs och ge stöd och service till den lokala rättspsykiatrin samt stimulera fortbildnings-, rekryterings-, kvalitetsutvecklings- och forskningsinsatser inom området. Myndigheten bör även ansvara för den rättspsykiatriska undersökningsverksamhet som nu är Rättsmedicinalverkets uppgift. Till myndigheten bör en referensgrupp knytas med företrädare för kommuner och landsting samt brukarorganisationerna m.fl. De närmare formerna för myndighetens ledning, organisation, dimensionering och lokalisering bör enligt förslaget skyndsamt utredas av en organisationskommitté.
Psykiatrisamordningen framhåller att förslagen ställer delvis nya krav på personalen. Förutom nyrekrytering behövs fortbildning och en attitydförändring inom delar av vårdområdet. Ett sådant arbete kommer att ta tid och kosta pengar. Psykiatrisamordningen anser att staten bör svara för en del av kostnaderna för utvecklingsarbetet.
Ett väsentligt förslag är således att staten bör medfinansiera den rättspsykiatriska vården genom att ge bidrag till de landsting och kommuner som uppfyller de villkor som nationellt satts upp för vårdens utveckling.
"Det är viktigt att staten genom en sådan finansiering, som enligt förslaget bör uppgå till 300 miljoner kronor per år, medverkar till en nödvändig utveckling av rättspsykiatrin," säger den Nationella psykiatrisamordnaren, Anders Milton. "De kostnader i form av återfall i sjukdom, lidande och förnyad brottslighet som ett misslyckande innebär är betydande, såväl för gärningsmannen som för dennes brottsoffer, anhöriga, rättsväsendet och samhället i stort."
Kommitténs slutrapport kommer den 27 november.
"Det är en nationell angelägenhet att utredning, vård och omhändertagande av psykiskt störda lagöverträdare fungerar bra och på ett över landet likartat," sätt framhåller Gunnar Holmberg, utredare vid Nationell psykiatrisamordning och författare till rapporten.
Psykiatrisamordningen föreslår att landstingens ansvar för psykiatrisk bedömning och behandling av häktade och dömda inom kriminalvården och intagna vid Statens institutionsstyrelses enheter förtydligas. Detsamma gäller kommunernas ansvar för patienter som är på permission från psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård.
Psykiatrisamordningen anser att rättspsykiatrin bör ha ansvar för den psykiatriska vården för kriminalvårdens klienter och svara för behandling av missbruk av alkohol och droger för sina patienter, även under permission och efter utskrivning till dess att en förtroendefull relation har byggts upp med den lokala vården och den kan ta över.
Psykiatrisamordningen betonar behovet av att olika aktörer som möter den psykiskt störde lagöverträdaren samverkar. Samverkan är inget mål i sig utan ett medel att uppnå en förbättrad hälsa och en återanpassning av den enskilde till ett liv i samhället. Rättspsykiatrin bör ta ett ökat ansvar även för tiden efter utskrivning.
"Det är viktigt att den utskrivne inte hamnar mellan stolarna eller förirrar sig bland de organisationer och myndigheter som möter honom eller henne efter utskrivningen," betonar Gunnar Holmberg.
För att öka möjligheterna till en mer likvärdig rättspsykiatri i olika delar av landet föreslår Psykiatrisamordningen att en nationell samordnande myndighet ges i ansvar att följa upp hur verksamheten bedrivs och ge stöd och service till den lokala rättspsykiatrin samt stimulera fortbildnings-, rekryterings-, kvalitetsutvecklings- och forskningsinsatser inom området. Myndigheten bör även ansvara för den rättspsykiatriska undersökningsverksamhet som nu är Rättsmedicinalverkets uppgift. Till myndigheten bör en referensgrupp knytas med företrädare för kommuner och landsting samt brukarorganisationerna m.fl. De närmare formerna för myndighetens ledning, organisation, dimensionering och lokalisering bör enligt förslaget skyndsamt utredas av en organisationskommitté.
Psykiatrisamordningen framhåller att förslagen ställer delvis nya krav på personalen. Förutom nyrekrytering behövs fortbildning och en attitydförändring inom delar av vårdområdet. Ett sådant arbete kommer att ta tid och kosta pengar. Psykiatrisamordningen anser att staten bör svara för en del av kostnaderna för utvecklingsarbetet.
Ett väsentligt förslag är således att staten bör medfinansiera den rättspsykiatriska vården genom att ge bidrag till de landsting och kommuner som uppfyller de villkor som nationellt satts upp för vårdens utveckling.
"Det är viktigt att staten genom en sådan finansiering, som enligt förslaget bör uppgå till 300 miljoner kronor per år, medverkar till en nödvändig utveckling av rättspsykiatrin," säger den Nationella psykiatrisamordnaren, Anders Milton. "De kostnader i form av återfall i sjukdom, lidande och förnyad brottslighet som ett misslyckande innebär är betydande, såväl för gärningsmannen som för dennes brottsoffer, anhöriga, rättsväsendet och samhället i stort."
Kommitténs slutrapport kommer den 27 november.
Kommentarer
Trackback
