ReageraMera

I början av 90-talet började man i Schweiz lansera den något besynnerliga idén om att heroinister skulle få hjälp med sitt missbruk genom att få - just det – heroin. Tämligen omgående, och efter kritik, från andra länder insåg de schweiziska initiativtagarna, under ledning av professor A. Uchtenhagen och läkaren A. Seidenberg, att idén kanske var för vansinnig för att få allmän acceptans. Inte ens en professorstitel duger till att försöka slå i allmänheten att ett bra botemedel mot heroin missbruk skulle vara heroin.

Så vad hände? Jo, efter en kort period ändrade man den ursprungliga målsättningen och meddelade istället att projektet avsåg att utveckla ”pragmatiska och innovativa” metoder för behandling av heroinmissbruk. Uttrycket ”pragmatiska och innovativa” är till intet förpliktigande och det är kanske just därför som de två orden tillsammans fortfarande används för att rättfärdiga diverse drogpolitiska galenskaper.

Nåväl – det schweiziska projektet - med legal utdelning av heroin till heroinister, startade officiellt 1992 och avslutades formellt 1995, men då projektet avslutades tyckte den dåvarande ansvarige ministern, Ruth Dreifuss, att det skulle vara oetiskt att upphöra med distributionen av heroin till de som ingått i det treåriga projektet så även om projektet formellt avslutats så fortsatte distributionen av heroin.

Schweiziska tjänstemän tillsammans med Uchtenhagen, Seidenberg och Ueli Locher från Zürich for land och rike runt för att propagera för den schweiziska ’heroinmodellen’ och galenskapen med att dela ut heroin till heroinister spred sig så småningom till Holland och också till Tyskland.

I ett antal artiklar kommer jag så småningom att ge en kort repetitionskurs i schweizisk narkotikapolitik, dels för att fräscha upp minnet hos läsarna, dels för att peka på de metoder som användes då och som används på annat håll idag, för att försöka övertyga medborgare om att distribution av narkotika är ”pragmatiskt och innovativt”.

Tillbaka till Tyskland. I förra veckan samlades läkare och psykologer från Tyskland, Kanada, Schweiz och Belgien i Köln för att informeras om det tyska heroinprogrammet. I Köln deltar 42 ’patienter’, som får sina doser av sin statliga langare tre gånger dagligen för egenhändig injektion under medicinsk uppsikt.

Köln utgör, tillsammans med Bonn, Hamburg, Hannover, Karlsruhe, Frankfurt och München de städer i Tyskland vars heroinprogram varit föremål för utvärdering av heroinprogrammet, som pågått i Tyskland under de senaste fyra åren. Utvärderingen, som presenterades förra helgen, ska sedan ligga till grund för fortsatta beslut om heroin till heroinister ska betraktas som medicin.

Inom ramen för den tyska heroinstudien får deltagarna alltså heroin. En kontrollgrupp får parallellt metadon. Båda grupperna får medicinskt och psykologiskt stöd. I de sju städerna nämnda ovan får totalt 1.120 heroinister statligt heroin. Ansvarig för planeringen och genomförandet av studien är Das Hamburger Zentrum für Interdisziplinäre Suchtforschung (ZIS).

Vid kongressen i Köln sa ledaren för studien, Dr Christian Haasen att ”Studien bekräftar entydigt heroinets effektivitet vid behandling av grava missbrukare.” Inte så konstigt. Patienternas deltagande är näst intill 100%-igt och vem skulle förvänta sig något annat då vilken heroinist som helst skulle vara tacksam över att få statskontrollerat heroin tre gånger dagligen.

Haasen avvaktar nu myndigheternas beslut om tillstånd för fortsatt distribution av heroin, men han oroas av det som han betecknar som det största hindret, nämligen finansieringen eftersom heroinverksamheten är dyrare än andra ”terapier” (Haasens benämning).

Den tyska regeringens ’drogtsar’, den tyska varianten på Björn Fries, socialdemokraten Sabine Bätzing, som hälsade välkommen till konferensen i Köln, yttrade sig positivt om studien men gjorde samtidigt klart att ”behandling med heroin kan aldrig vara förstahandsval och kan bara komma ifråga för de som man inte lyckats nå genom andra terapier.”

Frågan om heroin ska tillåtas som medicin ska nu i första hand avgöras av det tyska läkemedelsverket, Bundesinstitut für Arzneimittel und Medizinprodukte (BfArM). Även om heroindistribution tillstyrks är det inte säkert att det blir något av med en fortsättning av verksamheten. Innan en sådan mer permanent verksamhet sjösätts måste lagar ändras, beslut om finansiering måste fattas mellan de olika delstaterna, kommunerna och sjukkassorna. Beslut kan förväntas tidigast under senhösten i år.

Mer detaljerad information (på tyska) om heroinstudien hittar du här.