Socialdemokratiska Studentförbundet: Avkriminalisera narkotika!
I fredagens utgåva av Gotlands Allehanda påstår tre representanter för Socialdemokratiska Studentförbundet att "Narkotikapolitikens mål omöjliggör nya lösningar och en förutsättningslös diskussion om en effektiv och human narkotikapolitik".
För det första kan man tycka att det är lite besynnerligt att Studentförbundet inte har kommit på det lite tidigare och kommit med något positivt bidrag som ett exempel på nya lösningar baserade på en förutsättningslös diskussion. Det hade varit lämpligt, inte minst med tanke på att deras kamrater i regeringen den 10 november 2005 beslutade proposition Nationella alkohol- och narkotikahandlingsplaner (prop 2005/06:30). I propositionen redovisar regeringen sin syn på den samlade narkotikapolitiken samt lägger fast grundvalarna för hur insatserna för perioden 2006-2010 bör genomföras, och för hur insatserna ska följas upp.
Planen slår fast att det långsiktiga förebyggande arbetet för att få ett samhälle fritt från narkotika måste fortsätta. Vidare slår planen fast att arbetet på lokal nivå är avgörande för framgångsrika resultat. Barn, ungdomar och föräldrar är särskilt prioriterade målgrupper de kommande åren, enligt planen.
Ett narkotikafritt samhälle där narkotikapolitiken är en del av regeringens politik för folkhälsan. Den nationella folkhälsopolitiken skall bidra till att förebygga användningen av narkotika genom ett samordnat arbetet på alla nivåer i samhället. För att få ett narkotikafritt samhälle föreslår regeringen tre delmål, nämligen
För det första kan man tycka att det är lite besynnerligt att Studentförbundet inte har kommit på det lite tidigare och kommit med något positivt bidrag som ett exempel på nya lösningar baserade på en förutsättningslös diskussion. Det hade varit lämpligt, inte minst med tanke på att deras kamrater i regeringen den 10 november 2005 beslutade proposition Nationella alkohol- och narkotikahandlingsplaner (prop 2005/06:30). I propositionen redovisar regeringen sin syn på den samlade narkotikapolitiken samt lägger fast grundvalarna för hur insatserna för perioden 2006-2010 bör genomföras, och för hur insatserna ska följas upp.
Planen slår fast att det långsiktiga förebyggande arbetet för att få ett samhälle fritt från narkotika måste fortsätta. Vidare slår planen fast att arbetet på lokal nivå är avgörande för framgångsrika resultat. Barn, ungdomar och föräldrar är särskilt prioriterade målgrupper de kommande åren, enligt planen.
Den svenska narkotikapolitiken bygger på att människor ska ha rätt till ett värdigt liv i ett samhälle som slår vakt om enskildas behov av trygghet och säkerhet. Narkotikan får aldrig tillåtas hota individers hälsa, livskvalitet och trygghet eller den allmänna välfärden och demokratins utveckling.
Det övergripande målet för Sveriges narkotikapolitik är sålunda:
Ett narkotikafritt samhälle där narkotikapolitiken är en del av regeringens politik för folkhälsan. Den nationella folkhälsopolitiken skall bidra till att förebygga användningen av narkotika genom ett samordnat arbetet på alla nivåer i samhället. För att få ett narkotikafritt samhälle föreslår regeringen tre delmål, nämligen
- minska rekryteringen till missbruk
- förmå personer med missbruksproblem att upphöra med sitt missbruk
- minska tillgången på narkotika
De tre författarna menar att en sådan politik "har betalats med ett högt pris genom att vi dödar de människor vi själva säger oss vilja värna, nämligen missbrukarna själva." Politiskt snömos i toppform!
För det första är narkotika orsak till dödsfallen. För det andra är det som sedan kommer, nämligen påståendet att narkotikarelaterade dödsfall i Europa sjunker medan de i Sverige ökar radikalt, en sanning, om ens det, med modifikation. De tre hänvisar till siffror från EU:s drogobservatorium i Lissabon, och om de nu ansträngt sig att göra det kunde ansträngningen tagit ett steg till och redovisat att samma drogobservatorium konstaterar, när det gäller drogrelaterade dödsfall, att "Försiktighet måste iakttas vid direkta jämförelser mellan länder när det gäller antalet drogrelaterade dödsfall". Varför? Jo, vare sig kriterier eller rapporteringssystem är desamma i samtliga medlemsstater inom EU. (Den intresserade kan läsa mer om de nationella definitionerna av drogrelaterade dödsfall på adressen http://stats05.emcdda.eu.int/en/page045-en.html#NationalDefinitions#NationalDefinitions)
Härifrån vandrar skribenterna sedan vidare och konstaterar att "När andra länder fokuserar på att erbjuda vård till sina missbrukare är det i princip omöjligt att få metadon-eller subutexbehandling i Sverige." Skälet är, enligt de tre, att "landstingen bygger sina behandlingar på en politisk moralistisk ideologi där all behandling ska vara drogfri oavsett om den fungerar eller inte för den enskilde personen." Återigen snömos. Om de tre hade gjort sig omaket att kontrollera förskrivning av metadon och subutex i riket så hade de kunnat konstatera att såväl metadon som subutex förskrivs och att möjligheterna till sådan förskrivning har ökat efter den 1 januari 2005 då det tidigare 'taket' för förskrivning av metadon togs bort. Den som är intresserad av de regler som gäller kan med fördel läsa informationen på adressen
http://www.sos.se/sosfs/2004_8/2004_8.htm
I nästa avsnitt om "narkotikamoralism som dödar" får vi reda på att Ronald Reagan är medskyldig till den svenska narkotikapolitikens inriktning. Argumentet är vanligt förekommande bland flera, både amerikanska och europeiska åsiktsoperatörer. Huruvida Joel Malmqvist, tidigare idépolitiskt ansvarig i Socialdemokratiska Studentförbundet, numera studerande i USA, har kommit på det själv eller inte, framgår inte av artikeln.
Strax härefter får vi i artikeln reda på att "resurser som används mot internationella brottssyndikat som profiterar sig på narkotikamissbruket sätts i stället mot missbrukarna själva."
Tack och godnatt! Om inte förr så visar ett sådant påstående att författarna har enorma brister i sina kunskaper om narkotikahanteringens villkor och konsekvenser.
Glädjande nog har författarna dock insett att "narkotikamissbruket....måste ses i en större samhällspolitisk kontext, där arbetslöshet och sociala klyftor oftast är grunden för ett narkotikamissbruk."
Vilka slutsatser borde då detta resulterat i? Förslagsvis kraftfulla insatser för att förbättra den "samhällspolitiska kontexten".
På vilket sätt tycker då skribenterna Mgdalena Streijffert,ordförande; Erik Gutiérrez-Aranda, idépolitisk ansvarig; och Joel Malmqvist, idépolitisk ansvarig 2002-2004, att det Socialdemokratiska Studentförbundet kan göra skillnad? Jo, "genom att ställa krav på regeringen att fortsätta med sprututbytesprogram, (vilket upplysningsvis regeringen redan sagt ja till ), men också på att bruket av narkotika ska avkriminaliseras. En skillnad på liv och död för de flesta missbrukarna."
Här kan man verkligen tala om åsikter utan insikter och utsikter och bristande kunskaper.
Frågan är om inte det Socialdemokratiska Studentförbundets drogpolitiska idépolitik, som det tar sig uttryck i artikeln i Gotlands Allehanda, snarare skulle resultera i ett ökat antal dödsfall istället för tvärtom.
Torgny Peterson
För det första är narkotika orsak till dödsfallen. För det andra är det som sedan kommer, nämligen påståendet att narkotikarelaterade dödsfall i Europa sjunker medan de i Sverige ökar radikalt, en sanning, om ens det, med modifikation. De tre hänvisar till siffror från EU:s drogobservatorium i Lissabon, och om de nu ansträngt sig att göra det kunde ansträngningen tagit ett steg till och redovisat att samma drogobservatorium konstaterar, när det gäller drogrelaterade dödsfall, att "Försiktighet måste iakttas vid direkta jämförelser mellan länder när det gäller antalet drogrelaterade dödsfall". Varför? Jo, vare sig kriterier eller rapporteringssystem är desamma i samtliga medlemsstater inom EU. (Den intresserade kan läsa mer om de nationella definitionerna av drogrelaterade dödsfall på adressen http://stats05.emcdda.eu.int/en/page045-en.html#NationalDefinitions#NationalDefinitions)
Härifrån vandrar skribenterna sedan vidare och konstaterar att "När andra länder fokuserar på att erbjuda vård till sina missbrukare är det i princip omöjligt att få metadon-eller subutexbehandling i Sverige." Skälet är, enligt de tre, att "landstingen bygger sina behandlingar på en politisk moralistisk ideologi där all behandling ska vara drogfri oavsett om den fungerar eller inte för den enskilde personen." Återigen snömos. Om de tre hade gjort sig omaket att kontrollera förskrivning av metadon och subutex i riket så hade de kunnat konstatera att såväl metadon som subutex förskrivs och att möjligheterna till sådan förskrivning har ökat efter den 1 januari 2005 då det tidigare 'taket' för förskrivning av metadon togs bort. Den som är intresserad av de regler som gäller kan med fördel läsa informationen på adressen
http://www.sos.se/sosfs/2004_8/2004_8.htm
I nästa avsnitt om "narkotikamoralism som dödar" får vi reda på att Ronald Reagan är medskyldig till den svenska narkotikapolitikens inriktning. Argumentet är vanligt förekommande bland flera, både amerikanska och europeiska åsiktsoperatörer. Huruvida Joel Malmqvist, tidigare idépolitiskt ansvarig i Socialdemokratiska Studentförbundet, numera studerande i USA, har kommit på det själv eller inte, framgår inte av artikeln.
Strax härefter får vi i artikeln reda på att "resurser som används mot internationella brottssyndikat som profiterar sig på narkotikamissbruket sätts i stället mot missbrukarna själva."
Tack och godnatt! Om inte förr så visar ett sådant påstående att författarna har enorma brister i sina kunskaper om narkotikahanteringens villkor och konsekvenser.
Glädjande nog har författarna dock insett att "narkotikamissbruket....måste ses i en större samhällspolitisk kontext, där arbetslöshet och sociala klyftor oftast är grunden för ett narkotikamissbruk."
Vilka slutsatser borde då detta resulterat i? Förslagsvis kraftfulla insatser för att förbättra den "samhällspolitiska kontexten".
På vilket sätt tycker då skribenterna Mgdalena Streijffert,ordförande; Erik Gutiérrez-Aranda, idépolitisk ansvarig; och Joel Malmqvist, idépolitisk ansvarig 2002-2004, att det Socialdemokratiska Studentförbundet kan göra skillnad? Jo, "genom att ställa krav på regeringen att fortsätta med sprututbytesprogram, (vilket upplysningsvis regeringen redan sagt ja till ), men också på att bruket av narkotika ska avkriminaliseras. En skillnad på liv och död för de flesta missbrukarna."
Här kan man verkligen tala om åsikter utan insikter och utsikter och bristande kunskaper.
Frågan är om inte det Socialdemokratiska Studentförbundets drogpolitiska idépolitik, som det tar sig uttryck i artikeln i Gotlands Allehanda, snarare skulle resultera i ett ökat antal dödsfall istället för tvärtom.
Torgny Peterson
Kommentarer
Trackback
