Guilty or not guilty?
Turerna kring det största narkotikabeslaget någonsin på Gotland den 6 maj 2000, då cirka 1,5 kilo heroin beslagtogs och två personer greps på Visby hotell, blir mer och mer besynnerliga och kräver utan tvekan fortsatt utredning.
Då jag kom till ön 2000 hade jag hört talas om 'händelsen' på Visby Hotell och ställde en del frågor till diverse personer som eventuellt kunde ha något att tillföra till mitt kunskapsläge, men redan då var det svårt att få något grepp om vad som egentligen hänt. Att 1,5 kilo heroin fanns på Gotland var i sig intressant eftersom efterfrågan på heroin såväl då som senare varit i det närmaste obefintlig. Var Gotland en transitort? Var kom narkotikan från? Skulle den vidare till fastlandet eller skulle den österut eller handlade det om något helt annat?
Med det pussel som nu läggs genom information från olika sagesmän/kvinnor finns det anledning att dra slutsatsen att hela upplägget var konstruerat även om Carin Götblad, som då var länspolismästare på Gotland, hade svårt att minnas detaljer när hon i veckan som gick förhördes av Högsta domstolen om polisens så kallade 'okonventionella arbetsmetoder'.
Hur mycket Götblad egentligen visste före och/eller efter 'operationen' på Visby Hotell kan man fråga sig efter Dagens Nyheters redovisning den 18 februari. Där framgår det hur som helst av ett mail daterat den 9 maj 2000 att hon den dagen fick reda på att personal från länskrim i Stockholm, bland annat Olle Liljegren,och personal från länskrim i Malmö medverkat i samband med 'operationen'.
En av de som greps på Visby Hotell dömdes så småningom till nio års fängelse och utvisning medan hans yngre kollega frikändes. 31-åringens advokat, Eric Dufvenmark i Visby, har i skenet av den information som nu tillkommit begärt att riksåklagaren ska ta upp förundersökningen på nytt. "Vi fördes bakom ljuset, alla inblandade, vid rättegången", säger Dufvenmark till TT.
Åklagaren i fallet, Mats Wihlborg i Visby, säger till DN att han inte hade någon information om att en informatör använts för att provocera fram bevis.
Chefsåklagare Pär G Lindell i Umeå ska nu utreda de närmare omständigheterna kring tillslaget på Gotland i maj 2000. Enligt TT har Lindell nu fått dokument från Liljegren där det framgår att 30,000 kronor betalats ut i ersättning till infiltratören, en grovt kriminell person som, återigen enligt TT, skulle agera köpare av heroinet. Kostnaden för ersättningen på 30,000 kronor ska, enligt TT, ha betalats med hälften var av Stockholms- respektive Gotlandspolisen.
Till Aftonbladet säger Olle Liljegren, "Vi flög ner en känd kriminell man som infiltratör. Han agerade köpare av ett stort parti narkotika som vi fått tips om. Insatsen var lyckad och infiltratören fick en rejäl belöning efteråt." Liljegren säger i artikeln 'Mina chefer kände till allt' i Aftonbladet att han utfört över 40 liknande operationer under sin tid vid länskriminalen i Stockholm och han påpekar att alla operationerna godkänts av hans chefer.
Att bekämpa grov organiserad brottslighet är absolut nödvändigt och det finns också behov av så kallade 'okonventionella' arbetsmetoder, men om civila personer används som infiltratörer, vilket inte är tillåtet, om dokumentation förändras eller förstörs, om poliser i ledande positioner drabbas av glömska, om advokater och åklagare undanhålls information - i vilket perspektiv hamnar då rättssäkerheten?
Torgny Peterson
Då jag kom till ön 2000 hade jag hört talas om 'händelsen' på Visby Hotell och ställde en del frågor till diverse personer som eventuellt kunde ha något att tillföra till mitt kunskapsläge, men redan då var det svårt att få något grepp om vad som egentligen hänt. Att 1,5 kilo heroin fanns på Gotland var i sig intressant eftersom efterfrågan på heroin såväl då som senare varit i det närmaste obefintlig. Var Gotland en transitort? Var kom narkotikan från? Skulle den vidare till fastlandet eller skulle den österut eller handlade det om något helt annat?
Med det pussel som nu läggs genom information från olika sagesmän/kvinnor finns det anledning att dra slutsatsen att hela upplägget var konstruerat även om Carin Götblad, som då var länspolismästare på Gotland, hade svårt att minnas detaljer när hon i veckan som gick förhördes av Högsta domstolen om polisens så kallade 'okonventionella arbetsmetoder'.
Hur mycket Götblad egentligen visste före och/eller efter 'operationen' på Visby Hotell kan man fråga sig efter Dagens Nyheters redovisning den 18 februari. Där framgår det hur som helst av ett mail daterat den 9 maj 2000 att hon den dagen fick reda på att personal från länskrim i Stockholm, bland annat Olle Liljegren,och personal från länskrim i Malmö medverkat i samband med 'operationen'.
En av de som greps på Visby Hotell dömdes så småningom till nio års fängelse och utvisning medan hans yngre kollega frikändes. 31-åringens advokat, Eric Dufvenmark i Visby, har i skenet av den information som nu tillkommit begärt att riksåklagaren ska ta upp förundersökningen på nytt. "Vi fördes bakom ljuset, alla inblandade, vid rättegången", säger Dufvenmark till TT.
Åklagaren i fallet, Mats Wihlborg i Visby, säger till DN att han inte hade någon information om att en informatör använts för att provocera fram bevis.
Chefsåklagare Pär G Lindell i Umeå ska nu utreda de närmare omständigheterna kring tillslaget på Gotland i maj 2000. Enligt TT har Lindell nu fått dokument från Liljegren där det framgår att 30,000 kronor betalats ut i ersättning till infiltratören, en grovt kriminell person som, återigen enligt TT, skulle agera köpare av heroinet. Kostnaden för ersättningen på 30,000 kronor ska, enligt TT, ha betalats med hälften var av Stockholms- respektive Gotlandspolisen.
Till Aftonbladet säger Olle Liljegren, "Vi flög ner en känd kriminell man som infiltratör. Han agerade köpare av ett stort parti narkotika som vi fått tips om. Insatsen var lyckad och infiltratören fick en rejäl belöning efteråt." Liljegren säger i artikeln 'Mina chefer kände till allt' i Aftonbladet att han utfört över 40 liknande operationer under sin tid vid länskriminalen i Stockholm och han påpekar att alla operationerna godkänts av hans chefer.
Att bekämpa grov organiserad brottslighet är absolut nödvändigt och det finns också behov av så kallade 'okonventionella' arbetsmetoder, men om civila personer används som infiltratörer, vilket inte är tillåtet, om dokumentation förändras eller förstörs, om poliser i ledande positioner drabbas av glömska, om advokater och åklagare undanhålls information - i vilket perspektiv hamnar då rättssäkerheten?
Torgny Peterson
Kommentarer
Trackback
