Människosmuggling förekommer i nästan alla länder
Enligt en ny rapport från den Wienbaserade FN-organisationen UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime) är knappast ett enda land i världen fritt från handel med människor, som utnyttjas sexuellt eller förs in i tvångsarbete.
Rapporten ’Trafficking in Persons: Global Patterns’, som publicerades idag, identifierar 127 ursprungsländer (dvs länder varifrån människor smugglas), 98 transitländer och 137 ’mottagarländer’.
Rapporten talar klartext och konstaterar att arbetet för att komma tillrätta med människosmuggling försvåras på grund av bristfällig information, vilket i sin tur beror på vissa länders ovilja att erkänna att problemet förekommer i länderna. Avsaknaden av pålitliga globala data, av det slag som UNODC varje år sammanställer beträffande den illegala narkotikahandeln, gör det svårare för såväl regeringar som internationella organisationer att bekämpa människohandeln på ett effektivt sätt.
Chefen för UNODC, Antonio Maria Costa är inte nådig i sin kritik. Han konstaterar att ”Ansträngningar att motarbeta människohandel hittills saknat samordning och effektivitet. Bristen på systematisk rapportering från myndigheterna är ett verkligt problem. Regeringarna måste anstränga sig mer.”
Antonio Marica Costa pekar på tre områden där regeringar måste anstränga sig mer.
Av rapporten framgår att det ofta är organiserade multinationella, kriminella organisationer som ligger bakom människosmugglingen.
Det är viktigt att du läser hela rapporten, ’Trafficking in Persons: Global Patterns’, som du hittar här.
Bilagor till rapporten hittar du här.
Torgny Peterson
Rapporten ’Trafficking in Persons: Global Patterns’, som publicerades idag, identifierar 127 ursprungsländer (dvs länder varifrån människor smugglas), 98 transitländer och 137 ’mottagarländer’.
Rapporten talar klartext och konstaterar att arbetet för att komma tillrätta med människosmuggling försvåras på grund av bristfällig information, vilket i sin tur beror på vissa länders ovilja att erkänna att problemet förekommer i länderna. Avsaknaden av pålitliga globala data, av det slag som UNODC varje år sammanställer beträffande den illegala narkotikahandeln, gör det svårare för såväl regeringar som internationella organisationer att bekämpa människohandeln på ett effektivt sätt.
Chefen för UNODC, Antonio Maria Costa är inte nådig i sin kritik. Han konstaterar att ”Ansträngningar att motarbeta människohandel hittills saknat samordning och effektivitet. Bristen på systematisk rapportering från myndigheterna är ett verkligt problem. Regeringarna måste anstränga sig mer.”
Antonio Marica Costa pekar på tre områden där regeringar måste anstränga sig mer.
- Att minska efterfrågan, oavsett om det handlar om billiga varor tillverkade på dåliga arbetsplatser, billiga artiklar tillverkade av människor på lantgårdar eller i gruvor eller tjänster som erbjuds av sexslavar.
- Att rikta in arbetet mot kriminella individer som utnyttjar sårbarheten hos människor som försöker fly från fattigdom, arbetslöshet, hunger och förtryck.
- Att skydda offren för människohandel, speciellt kvinnor och barn.
Av rapporten framgår att det ofta är organiserade multinationella, kriminella organisationer som ligger bakom människosmugglingen.
Det är viktigt att du läser hela rapporten, ’Trafficking in Persons: Global Patterns’, som du hittar här.
Bilagor till rapporten hittar du här.
Torgny Peterson
Kommentarer
Trackback