Lag införs om utbyte av sprutor och kanyler
Riksdagen debatterade och beslutade idag om narkotikapolitiken. Riksdagen slog åter fast att målet för narkotikapolitiken är ett narkotikafritt samhälle. Riksdagen ställde sig också bakom regeringens lagförslag om utbyte av sprutor och kanyler. Därmed är diskussionerna om sprututbytets vara eller inte vara avgjorda – i vart fall för tillfället. Huruvida verksamheten blir permanent för all framtid återstår att se. Riksdagen tycker nämligen att det är viktigt att sprututbytena utvärderas vetenskapligt och vill därför att regeringen ser till att sådana utvärderingar görs.
Målet för den svenska narkotikapolitiken är ett narkotikafritt samhälle och det kan, med all rätt, ifrågasättas om det faktum att man på legal väg förser missbrukarna med verktyg för en handling som enligt lag är straffbar är uttryck för en konsekvent logik.
De som förespråkar sprututbyte menar att det är en hälsopolitisk fråga, som inte bör falla inom juridikens revir, medan motståndarna till sprututbyte pekar på bristande logik i resonemanget och uttalar oro för att en permanent sprututbytesverksamhet ska tolkas som ett OK att använda narkotika.
Jag är personligen inte någon förespråkare för sprututbytesverksamhet. Ofta nämns från Malmö- Lund-området, där sprututbytesprojekt pågått i vad som förmodligen är Sveriges i tid längsta projekt (omkring 18 år), att det har varit ett sätt att nå missbrukarna. Om detta skulle vara ett primärt argument är det ett fattigdomsbevis, ett tecken på bristande kreativ förmåga att hitta alternativ till missbruket, att hitta alternativ som gör det möjligt för missbrukaren att komma från sitt missbruk istället för att fortsätta det med hjälp av 'verktygsleverans' från sjukvårdshuvudmannen.
Även om fortsatt missbruk inte är något som ens de som stöder sprututbytesprojekt förespråkar, så kvarstår det faktum att fortsatt missbruk underlättas, eller i vart fall inte försvåras, genom utdelning av sprutor.
Det finns idag inga uppgifter om hur många missbrukare som upphört med sitt missbruk som ett resultat av kontakterna med projekten i Malmö och Lund av det enkla skälet att avbryta missbruket inte var den främsta anledningen till att projektet startade en gång i tiden.
Enligt den narkotikapolitiska handlingsplanen för 2006-2010 ska de narkotikapolitiska insatserna riktas mot tillgången och efterfrågan på narkotika i syfte att minska nyrekryteringen till missbruk, få personer med missbruksproblem att upphöra med sitt missbruk och minska tillgången på narkotika. Det är därför inte konstigt att många undrar när beslut fattas om att införa en lag som gör det möjligt att byta sprutor och kanyler.
Lagen innebär att Socialstyrelsen kan ge landsting, som ansöker om det, tillstånd att bedriva en verksamhet som innebär att injektionsmissbrukare under vissa villkor får byta begagnade sprutor mot rena sprutor. Verksamheten ska bedrivas så att injektionsmissbrukare kan motiveras till vård och behandling.
Riksdagen anser också att det är viktigt att avgiftningsplatser utformas utifrån de olika behov som vuxna och barn kan ha. Riksdagen lyfter särskilt fram att särskilda avgiftningsplatser för kvinnor ska finnas. Det är enligt riksdagen regeringens ansvar att se till att sådana skapas.
Läs också:
Sprututbytets framtid avgörs 26 april
Björn Fries ställningstagande till sprututbytesverksamhet
Handlingsplan för narkotikapolitiken 2006-2010
Torgny Peterson
Målet för den svenska narkotikapolitiken är ett narkotikafritt samhälle och det kan, med all rätt, ifrågasättas om det faktum att man på legal väg förser missbrukarna med verktyg för en handling som enligt lag är straffbar är uttryck för en konsekvent logik.
De som förespråkar sprututbyte menar att det är en hälsopolitisk fråga, som inte bör falla inom juridikens revir, medan motståndarna till sprututbyte pekar på bristande logik i resonemanget och uttalar oro för att en permanent sprututbytesverksamhet ska tolkas som ett OK att använda narkotika.
Jag är personligen inte någon förespråkare för sprututbytesverksamhet. Ofta nämns från Malmö- Lund-området, där sprututbytesprojekt pågått i vad som förmodligen är Sveriges i tid längsta projekt (omkring 18 år), att det har varit ett sätt att nå missbrukarna. Om detta skulle vara ett primärt argument är det ett fattigdomsbevis, ett tecken på bristande kreativ förmåga att hitta alternativ till missbruket, att hitta alternativ som gör det möjligt för missbrukaren att komma från sitt missbruk istället för att fortsätta det med hjälp av 'verktygsleverans' från sjukvårdshuvudmannen.
Även om fortsatt missbruk inte är något som ens de som stöder sprututbytesprojekt förespråkar, så kvarstår det faktum att fortsatt missbruk underlättas, eller i vart fall inte försvåras, genom utdelning av sprutor.
Det finns idag inga uppgifter om hur många missbrukare som upphört med sitt missbruk som ett resultat av kontakterna med projekten i Malmö och Lund av det enkla skälet att avbryta missbruket inte var den främsta anledningen till att projektet startade en gång i tiden.
Enligt den narkotikapolitiska handlingsplanen för 2006-2010 ska de narkotikapolitiska insatserna riktas mot tillgången och efterfrågan på narkotika i syfte att minska nyrekryteringen till missbruk, få personer med missbruksproblem att upphöra med sitt missbruk och minska tillgången på narkotika. Det är därför inte konstigt att många undrar när beslut fattas om att införa en lag som gör det möjligt att byta sprutor och kanyler.
Lagen innebär att Socialstyrelsen kan ge landsting, som ansöker om det, tillstånd att bedriva en verksamhet som innebär att injektionsmissbrukare under vissa villkor får byta begagnade sprutor mot rena sprutor. Verksamheten ska bedrivas så att injektionsmissbrukare kan motiveras till vård och behandling.
Riksdagen anser också att det är viktigt att avgiftningsplatser utformas utifrån de olika behov som vuxna och barn kan ha. Riksdagen lyfter särskilt fram att särskilda avgiftningsplatser för kvinnor ska finnas. Det är enligt riksdagen regeringens ansvar att se till att sådana skapas.
Läs också:
Sprututbytets framtid avgörs 26 april
Björn Fries ställningstagande till sprututbytesverksamhet
Handlingsplan för narkotikapolitiken 2006-2010
Torgny Peterson
Kommentarer
Postat av: Håkan Fransson
Som drogförebyggare och fritidsledare är 26 april en sorgens dag då Sverige tagit ett stort steg bort från den restriktiva narkotikapolitik som varit och är så framgångsrik. Många svenska ungdomar kommer framöver att gå under i missbruk bara för att majoriteten av riksdagen med stöd av legaliseringslobbyn fattar ett oklokt beslut.
Trackback
