10 år för sent börjar försök med effektiv, samordnad och operativ myndighetskamp mot organiserad brottslighet
För tio år sedan, närmare bestämt i oktober 1996 Irland såg Criminal Assets Bureau (CAB) i Irland dagens ljus, en verksamhet startad för att med kraftfulla och effektiva medel försöka krossa den organiserade brottslighetens käraste ägodel – plånboken. Byråns aktiviteter har resulterat i omfattande beslag av illegalt förvärvade medel i form av kontanter, fastigheter, båtar, bilar mm till mycket stora värden. Byrån har vidare genom sitt arbete oskadliggjort ett flertal framträdande kriminella entreprenörer, medverkat vid brottsutredningar, konfiskerat och/eller frusit tillgångar. Sist, men inte minst, CAB har ett omfattande internationellt nätverk.
Jag har i olika sammanhang fört fram att detta är en modell som Sverige borde ha startat för flera år sedan och jag har också förmedlat såväl information som kontakter med CAB till ’de det berör’, bland annat vid en konferens, med flera svenska deltagare, i Cork på Irland i maj 2000. Hittills har dock inga initiativ av omfattande betydelse tagits.
Som framgår av studier som omnämnts tidigare på den här sidan idag ligger Sverige inte i framkant när det gäller att bekämpa den grova, organiserade brottsligheten och detta faktum sammanfattas enklast genom de uttryck som forskare vid Uppsala universitet använder i en debattartikel om kriminella nätverk i Dagens debatt i DN – Svenska insatser karakteriseras alltför ofta av ” uppenbara brister när det gäller både lagstiftning, förebyggande regleringar, teknologiska hjälpmedel, expertkunskap, bemanning och politiskt ledarskap.”
Kanske är något trots allt på gång i Sverige nu då myndigheter i Göteborg ska bygga upp ett lokalt underrättelsecentrum av annorlunda slag. KUT-verksamhet, med större eller mindre effektivitet, finns redan inom polismyndigheterna landet runt – det nya med ’Göteborgskontoret’ är en satsning där polis, tull, ekobrottsmyndighet, kronofogde och skatteverk ska samlokaliseras för operativt arbete med att kartlägga brottslingar och leta efter ’okända’ tillgångar. En styrgrupp bestående av fem myndighetschefer och en åklagare bestämmer vilken kriminell gruppering man ska arbeta mot. Senare i år väntas två liknande centra vara i drift i Malmö respektive Stockholm. Ett liknande arbete i Danmark står som förebild.
Att jaga de kriminellas pengar är utan tvekan en framgångsrik väg, vilket inte minst den irländska verksamheten är ett lysande exempel på. Grovt kriminella är ofta personer med dålig utbildning och en grundläggande dålig självbild. Genom att omge sig med snabba bilar, pengar från brottslig verksamhet, som möjliggör inköp av ännu flottare fordon, exklusiva lägenheter och sommarhus, en och annan segelbåt eller yacht eller någon egen strand i en annan världsdel upplever sig denne ’nobody’ helt plötsligt som en ’somebody’. Men hela bilden denne ’somebody’ har av sig själv och som han (oftast är det en han) ger andra är baserad på köp av ägodelar, levande eller döda, för att markera ’somebody-status’. Att beröva en sådan person hans käraste ägodelar i form av cash i plånboken, medel på bankkonton, båtar, bilar, hus, juveler, vapen, narkotika mm innebär att man återför honom till ruta 0 där den fejkade självbilden rasar sönder och samman.
Irland står, som sagt, utan tvekan i en klass för sig och vill du veta mer om hur ’nobody>somebody>nobody-processen fungerar där kan du med fördel titta på följande:
Criminal Assets Bureau
Criminal Assets Bureau Annual Report 2004
Criminal Assets Bureau Act 1996
Criminal Assets Bureau in Ireland
För övrigt kan noteras att ett liknande samordnat och operativt arbete borde startas för att bekämpa narkotikaproblemet och hjälpa missbrukare på den lokala gatunivån.
Operativt samarbete mellan socialtjänst, polis, skola och frivilligorganisationer skulle med fördel kunna utgöra basen i ett sådant arbete. Det förutsätter dock minskat behov av reviprinkande, översyn av lagstiftning och därefter kunskap, strategi, samordning och ett effektivt ledarskap. Man kan alltid hoppas att det inte ska ta ytterligare tio år innan ett sådant system sjösätts.
Politik är att vilja – folkets vilja. Och hör och häpna, en absolut majoritet av svenska folket vill ha bort såväl grov organiserad brottslighet som narkotikaproblemet på lokal, regional och nationell nivå.
Torgny Peterson
Jag har i olika sammanhang fört fram att detta är en modell som Sverige borde ha startat för flera år sedan och jag har också förmedlat såväl information som kontakter med CAB till ’de det berör’, bland annat vid en konferens, med flera svenska deltagare, i Cork på Irland i maj 2000. Hittills har dock inga initiativ av omfattande betydelse tagits.
Som framgår av studier som omnämnts tidigare på den här sidan idag ligger Sverige inte i framkant när det gäller att bekämpa den grova, organiserade brottsligheten och detta faktum sammanfattas enklast genom de uttryck som forskare vid Uppsala universitet använder i en debattartikel om kriminella nätverk i Dagens debatt i DN – Svenska insatser karakteriseras alltför ofta av ” uppenbara brister när det gäller både lagstiftning, förebyggande regleringar, teknologiska hjälpmedel, expertkunskap, bemanning och politiskt ledarskap.”
Kanske är något trots allt på gång i Sverige nu då myndigheter i Göteborg ska bygga upp ett lokalt underrättelsecentrum av annorlunda slag. KUT-verksamhet, med större eller mindre effektivitet, finns redan inom polismyndigheterna landet runt – det nya med ’Göteborgskontoret’ är en satsning där polis, tull, ekobrottsmyndighet, kronofogde och skatteverk ska samlokaliseras för operativt arbete med att kartlägga brottslingar och leta efter ’okända’ tillgångar. En styrgrupp bestående av fem myndighetschefer och en åklagare bestämmer vilken kriminell gruppering man ska arbeta mot. Senare i år väntas två liknande centra vara i drift i Malmö respektive Stockholm. Ett liknande arbete i Danmark står som förebild.
Att jaga de kriminellas pengar är utan tvekan en framgångsrik väg, vilket inte minst den irländska verksamheten är ett lysande exempel på. Grovt kriminella är ofta personer med dålig utbildning och en grundläggande dålig självbild. Genom att omge sig med snabba bilar, pengar från brottslig verksamhet, som möjliggör inköp av ännu flottare fordon, exklusiva lägenheter och sommarhus, en och annan segelbåt eller yacht eller någon egen strand i en annan världsdel upplever sig denne ’nobody’ helt plötsligt som en ’somebody’. Men hela bilden denne ’somebody’ har av sig själv och som han (oftast är det en han) ger andra är baserad på köp av ägodelar, levande eller döda, för att markera ’somebody-status’. Att beröva en sådan person hans käraste ägodelar i form av cash i plånboken, medel på bankkonton, båtar, bilar, hus, juveler, vapen, narkotika mm innebär att man återför honom till ruta 0 där den fejkade självbilden rasar sönder och samman.
Irland står, som sagt, utan tvekan i en klass för sig och vill du veta mer om hur ’nobody>somebody>nobody-processen fungerar där kan du med fördel titta på följande:
Criminal Assets Bureau
Criminal Assets Bureau Annual Report 2004
Criminal Assets Bureau Act 1996
Criminal Assets Bureau in Ireland
För övrigt kan noteras att ett liknande samordnat och operativt arbete borde startas för att bekämpa narkotikaproblemet och hjälpa missbrukare på den lokala gatunivån.
Operativt samarbete mellan socialtjänst, polis, skola och frivilligorganisationer skulle med fördel kunna utgöra basen i ett sådant arbete. Det förutsätter dock minskat behov av reviprinkande, översyn av lagstiftning och därefter kunskap, strategi, samordning och ett effektivt ledarskap. Man kan alltid hoppas att det inte ska ta ytterligare tio år innan ett sådant system sjösätts.
Politik är att vilja – folkets vilja. Och hör och häpna, en absolut majoritet av svenska folket vill ha bort såväl grov organiserad brottslighet som narkotikaproblemet på lokal, regional och nationell nivå.
Torgny Peterson
Kommentarer
Trackback
