Legaliseringsivrarnas strategi
Ibland dyker det upp dokument, som innehåller en mängd intressant information. För några år sedan gällde det Mike Trace och hans verksamhet som ’femtekolonnare’ (hans eget uttryck) i FN. Nu gäller det andra personer och organisationer i framskjutna positioner, vars identiteter av naturliga skäl inte avslöjas i nuläget, men det kan vara lärorikt för den intresserade att ta del av några av legaliseringsivrarnas strategiska synpunkter och uttalanden.
I citaten nedan har namn på personer, organisationer, orter och land bytts ut mot NN eftersom ett offentliggörande nu med intill visshet gränsande sannolikhet skulle täppa till kanalerna för informationsdistributionen mellan de olika NN:en, vilket i sin tur skulle göra det svårt för dig, bäste läsare, att ta del av det som pågår bakom de välpolerade fasaderna.
Med detta citerar jag ur en del information som kommit i min väg.
”Den offentliga hearingen i NN var en framgång men vi har a) missat ett antal möjligheter på grund av usel taktik och dåliga förberedelser och b) inte uttryckt oss klart nog om det övergripande syftet med hearingen som en del av en större strategi.”
”Vårt övergripande mål, för att uttrycka sig klart, är en reformering av drogkontrollregimen. För att uppnå detta vill vi 1) få till stånd en revidering av FN-konventionerna [om narkotika] och 2) uppmuntra olika länder, och speciellt EU:s medlemsländer att omformulera sina narkotikalagar. För att uppnå dessa reformer bedriver vi kampanj- och lobbyarbete….men samtidigt som vi har varit upptagna med ballonger och marscher och ställt frågor i våra nationella parlament har vi inte några klara punkter för kampanjen i sig….Våra krav på en reformering av FN-konventionerna och försvaret av harm reduction är för vaga för att kunna används vid förhandlingsbordet.
Vår koalition, NN, och de olika kollegor som deltog i mötet i NN kom alla dit med olika erfarenheter, idéer och förväntningar. Vår styrka är att vi kombinerar intellektuell och politisk excellens med populism(sic!). Faran är dock att populisterna fyller överläggningarna vilket resulterar i bristande effektivitet. Vi måste införa en struktur som gör det möjligt för oss att maximera intellektuell och politisk excellens och populism och flerdubbla vår effektivitet.
Vi får vår trovärdighet från den tydliga profileringen av missbrukare som framträder officiellt…”
”Samtidigt som vi hävdar våra rättigheter löper vi också risken att äventyra goodwill från våra politiska allierade. Av det skälet behöver vi regler för våra deltagares uppträdande vid möten på hög nivå. Jag föreslår att
”Den finansiella osäkerheten har gjort oss beroende av välvilliga donatorer vars stöd vi inte har någon garanti för efter NN. Avsaknaden av garanterad ekonomi bör inte hindra oss från att förbereda våra aktiviteter eftersom de flesta av oss är hängivna ’reformeringsprinciperna’ och kommer att arbeta vidare hur som helst.
Det finns en intressant kontrast mellan oss och den andra organiserade gruppen, NN, som arbetar för förändringar. Även om den imponerande grupperingen NN har en högre profil, bättre ingångsmöjligheter och en del mycket kända medlemmar, så kommer dom antagligen inte att överleva om deras sponsorer drar sig ur. Deras upplägg och namn är en sponsorsprodukt medan vi är mycket mer oberoende.”
”Då vårt långsiktiga handlande syftar till a) reformering av FN [läs FN:s narkotikakonventioner] och
b) försvar av harm reduction [skademinskning] bör vi utveckla följande redskap:
a) Reformering av FN:s narkotikakonventioner: Börja med att kräva en utvärdering av UNGASS-programmet. Som NN observerat kan en sådan utvärdering resultera i en ’rentvättning’ om den utförs av intressenter som samarbetar med programmet; så vi måste insistera på att utvärderingen sköts av en extern grupp; bäst av allt skulle vara en frivilligorganisation som använder de instrument som utvecklats av EMCDDA. Det vore idealiskt om ett team utvärderare kunde komma från olika organisationer under noggrann samordning. Jag skulle föreslå organisationen NN, som både är en frivilligorganisation och en nationell NN. Organisationen NN är medlem av NN och samarbetar nära med regeringen i NN och i andra länder. I väntan på detta bör vi samla in bevis för att demonstrera att den negativa inverkan av icke avsedda konsekvenser överstiger den positiva inverkan av drogkontrollen. Det här betyder att vi bör samla in data om fängelsevistelser, ekologiska skador, korruption inom de rättsvårdande myndigheterna, slöseri med resurser och sedan presentera materialet för politiker och allmänhet med jämna mellanrum.
b) Harm Reduction (skademinskning). Olika organisationer arbetar med harm reduction på olika nivåer i sina respektive länder. Men vi kan flytta fram positionerna på den internationella fronten genom att angripa INCB (International Narcotics Control Board [FN:s Wienbaserade narkotikakontrollorgan]). Vi bör börja med att påverka våra delegationer att utmana INCB för att de regelbundet överträder sitt ansvarsområde. Det finns också rikliga tillfällen att informera pressen om den här icke-valda samlingen av byråkrater med ytterst tveksamma meriter (Philip Emafo är trots allt bara kemist), och hur dessa ensidiga karriärtjänstemän predikar emot harm reduction-politiken som bevisligen dramatiskt har begränsat drogrelaterade dödsfall och spridningen av epidemier….”
”Narkotikamissbrukarnas rättigheter är reella och viktiga men de kommer inte att åstadkomma något stöd från allmänheten, dom har ingen stor dragningskraft och bär med sig den sköra moraliska rätten att använda narkotika. För en utomstående är en rödögd marijuanarökare som kräver sin rätt att röka marijuana inget annat än en överviktig nolla som hävdar sin rätt att äta hamburgare. Det kommer inte att ge någon sympati från någon och lämnar istället fältet fritt för förbudsivrarna som välansade och nyktra inte kommer att tala om sig själva och sina arbeten utan om ’unga människor’.
Vårt hopp är inte ställt till minoriteten aktiva droganvändare utan till majoriteten medborgare som inser att det inte är en bra idé att låsa in tusentals människor och göra dom till kriminella. Att erbjuda sprututbyte och injektionsrum skyddar samhället från AIDS; att förse kroniska missbrukare med behandling är en välgärning och billigare än att låsa in dom. Att lämna knarkmarknaden till de kriminella är den största faran för våra barn. Och att våra poliskårer pressas av kraven att bekämpa knarket istället för att skydda oss från tjuvar och våldtäktsmän.”
Fortsättning följer - garanterat.
P.S. Den dag aktiva narkotikamissbrukare inser att de utnyttjas som brickor i den självutnämnda elitens drogpolitiska pokerspel kan en hel del av intresse hända, till skillnad från det som nu sker inom pseudoverksamheten med massförskrivning av metadon, kommunala knarkarstugor, statligt heroin till heroinister och andra ’innovativa och pragmatiska’ grepp. D.S.
Torgny Peterson
I citaten nedan har namn på personer, organisationer, orter och land bytts ut mot NN eftersom ett offentliggörande nu med intill visshet gränsande sannolikhet skulle täppa till kanalerna för informationsdistributionen mellan de olika NN:en, vilket i sin tur skulle göra det svårt för dig, bäste läsare, att ta del av det som pågår bakom de välpolerade fasaderna.
Med detta citerar jag ur en del information som kommit i min väg.
”Den offentliga hearingen i NN var en framgång men vi har a) missat ett antal möjligheter på grund av usel taktik och dåliga förberedelser och b) inte uttryckt oss klart nog om det övergripande syftet med hearingen som en del av en större strategi.”
”Vårt övergripande mål, för att uttrycka sig klart, är en reformering av drogkontrollregimen. För att uppnå detta vill vi 1) få till stånd en revidering av FN-konventionerna [om narkotika] och 2) uppmuntra olika länder, och speciellt EU:s medlemsländer att omformulera sina narkotikalagar. För att uppnå dessa reformer bedriver vi kampanj- och lobbyarbete….men samtidigt som vi har varit upptagna med ballonger och marscher och ställt frågor i våra nationella parlament har vi inte några klara punkter för kampanjen i sig….Våra krav på en reformering av FN-konventionerna och försvaret av harm reduction är för vaga för att kunna används vid förhandlingsbordet.
Vår koalition, NN, och de olika kollegor som deltog i mötet i NN kom alla dit med olika erfarenheter, idéer och förväntningar. Vår styrka är att vi kombinerar intellektuell och politisk excellens med populism(sic!). Faran är dock att populisterna fyller överläggningarna vilket resulterar i bristande effektivitet. Vi måste införa en struktur som gör det möjligt för oss att maximera intellektuell och politisk excellens och populism och flerdubbla vår effektivitet.
Vi får vår trovärdighet från den tydliga profileringen av missbrukare som framträder officiellt…”
”Samtidigt som vi hävdar våra rättigheter löper vi också risken att äventyra goodwill från våra politiska allierade. Av det skälet behöver vi regler för våra deltagares uppträdande vid möten på hög nivå. Jag föreslår att
- medlemmar går med på att inte delta i någon aktivitet som bryter mot lagen i de institutionslokaler där vi är gäster.
- att inlägg från publiken hålls inom diskussionens tema för att förstärka eller lägga till det som sagts av talare.
- inga partipolitiska inlägg från talarstolen
- inga uttalanden om våra kampanjmedlemmars droganvändande”
”Den finansiella osäkerheten har gjort oss beroende av välvilliga donatorer vars stöd vi inte har någon garanti för efter NN. Avsaknaden av garanterad ekonomi bör inte hindra oss från att förbereda våra aktiviteter eftersom de flesta av oss är hängivna ’reformeringsprinciperna’ och kommer att arbeta vidare hur som helst.
Det finns en intressant kontrast mellan oss och den andra organiserade gruppen, NN, som arbetar för förändringar. Även om den imponerande grupperingen NN har en högre profil, bättre ingångsmöjligheter och en del mycket kända medlemmar, så kommer dom antagligen inte att överleva om deras sponsorer drar sig ur. Deras upplägg och namn är en sponsorsprodukt medan vi är mycket mer oberoende.”
”Då vårt långsiktiga handlande syftar till a) reformering av FN [läs FN:s narkotikakonventioner] och
b) försvar av harm reduction [skademinskning] bör vi utveckla följande redskap:
a) Reformering av FN:s narkotikakonventioner: Börja med att kräva en utvärdering av UNGASS-programmet. Som NN observerat kan en sådan utvärdering resultera i en ’rentvättning’ om den utförs av intressenter som samarbetar med programmet; så vi måste insistera på att utvärderingen sköts av en extern grupp; bäst av allt skulle vara en frivilligorganisation som använder de instrument som utvecklats av EMCDDA. Det vore idealiskt om ett team utvärderare kunde komma från olika organisationer under noggrann samordning. Jag skulle föreslå organisationen NN, som både är en frivilligorganisation och en nationell NN. Organisationen NN är medlem av NN och samarbetar nära med regeringen i NN och i andra länder. I väntan på detta bör vi samla in bevis för att demonstrera att den negativa inverkan av icke avsedda konsekvenser överstiger den positiva inverkan av drogkontrollen. Det här betyder att vi bör samla in data om fängelsevistelser, ekologiska skador, korruption inom de rättsvårdande myndigheterna, slöseri med resurser och sedan presentera materialet för politiker och allmänhet med jämna mellanrum.
b) Harm Reduction (skademinskning). Olika organisationer arbetar med harm reduction på olika nivåer i sina respektive länder. Men vi kan flytta fram positionerna på den internationella fronten genom att angripa INCB (International Narcotics Control Board [FN:s Wienbaserade narkotikakontrollorgan]). Vi bör börja med att påverka våra delegationer att utmana INCB för att de regelbundet överträder sitt ansvarsområde. Det finns också rikliga tillfällen att informera pressen om den här icke-valda samlingen av byråkrater med ytterst tveksamma meriter (Philip Emafo är trots allt bara kemist), och hur dessa ensidiga karriärtjänstemän predikar emot harm reduction-politiken som bevisligen dramatiskt har begränsat drogrelaterade dödsfall och spridningen av epidemier….”
”Narkotikamissbrukarnas rättigheter är reella och viktiga men de kommer inte att åstadkomma något stöd från allmänheten, dom har ingen stor dragningskraft och bär med sig den sköra moraliska rätten att använda narkotika. För en utomstående är en rödögd marijuanarökare som kräver sin rätt att röka marijuana inget annat än en överviktig nolla som hävdar sin rätt att äta hamburgare. Det kommer inte att ge någon sympati från någon och lämnar istället fältet fritt för förbudsivrarna som välansade och nyktra inte kommer att tala om sig själva och sina arbeten utan om ’unga människor’.
Vårt hopp är inte ställt till minoriteten aktiva droganvändare utan till majoriteten medborgare som inser att det inte är en bra idé att låsa in tusentals människor och göra dom till kriminella. Att erbjuda sprututbyte och injektionsrum skyddar samhället från AIDS; att förse kroniska missbrukare med behandling är en välgärning och billigare än att låsa in dom. Att lämna knarkmarknaden till de kriminella är den största faran för våra barn. Och att våra poliskårer pressas av kraven att bekämpa knarket istället för att skydda oss från tjuvar och våldtäktsmän.”
Fortsättning följer - garanterat.
P.S. Den dag aktiva narkotikamissbrukare inser att de utnyttjas som brickor i den självutnämnda elitens drogpolitiska pokerspel kan en hel del av intresse hända, till skillnad från det som nu sker inom pseudoverksamheten med massförskrivning av metadon, kommunala knarkarstugor, statligt heroin till heroinister och andra ’innovativa och pragmatiska’ grepp. D.S.
Torgny Peterson
Kommentarer
Trackback
