Anförande 13 maj av socialminister Göran Hägglund vid Psykiatridagarna

Tack för inbjudan! Till er som var med på konferensen i fjol kan jag säga som den gamla slagdängan från 1940-talet: Vi möts igen! "We'll meet again". I fjol var konferensen ute i Täby om jag inte helt missminner mig. Idag är vi här i Kista. Det är alldeles utmärkt! det blir kortare restid från socialdepartementet. Än en gång ett stort tack för inbjudan.


Varje regeringen har sina prioriterade områden. Alliansregeringen har ett antal prioriterade områden. 1 juli genomför vi en stor tandvårdreform  Det ska bli billigare att gå till tandläkaren. Vi har infört jobbskatteavdraget, skattesänkningar för framförallt låg- och medelinkomsttagare. Bit för bit reformerar vi familjepolitiken, de första delarna som är klara är jämställdhetsbonusen och vårdnadsbidraget. Vi har infrastruktursatsningar, forskningssatsningar och mycket annat. Ett mycket högt prioriterat område är just psykiatrin. Sedan vi sågs förra gången för ett år sedan har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att förbättra den psykiatriska vården.


Psykiatrisatsningar

Vi har arbetat fram en ny lag om Öppenvård med särskilda villkor. Den träder i kraft 1 september. Syftet är, som många av er förmodligen känner till, att tillgodose behovet av vård hos de patienter som inte kan ta emot den psykiatriska vård som de behöver på frivillig väg, men som inte behöver vårdas på en sjukvårdsinrättning. Det är helt enkelt en ny väg ut från en sjukhusvistelse. För där brister det många gånger. När någon ska flytta hem. Kommunerna får ett stort ansvar i detta sammanhang. Och regeringen har under 2007 anslagit 150.000.000 kronor till kommunsektorn för att stödja förberedelsearbetet inför lagens ikraftträdande.


Därtill har regeringen lämnat bidrag till vissa brukar- och anhörigorganisationer och initierat den nationella hjälplinjen.


Regeringen har även inrättat en högskoleutbildning för vårdare, och har avsatt resurser till läkarnas specialistutbildning.


Regeringen har fattat beslut om att förbättra kvalitetsregistren för den psykiatriska vården.


Regeringen har satsat på barn- och ungdomspsykiatrin. Varför är det viktigt? Är det inte lika viktigt att hjälpa en 58-åring med svår ångest som en 18-åring? Självklart är det lika viktigt. Men vad vi ser är att unga mår allt sämre. Mellan 2000 och 2006 har den psykiska ohälsan visat små förbättringar i de flesta åldersgrupper. Men en fortsatt försämring bland 16-24-åringarna, enligt statistik från Socialstyrelsen. Bland unga tjejer uppger 29 procent, nästan tre av tio, att de lider av psykiska besvär.


Vad vi ser är ett ökat antal självmordsförsök, framförallt bland unga tjejer. Detta är känt till sedan tidigare. Men ny statistik från socialstyrelsen visar att den kraftiga ökningen av självmordsförsök bland unga tjejer fortsätter att öka. Den nya statistiken gäller 2005 och 2006. Den visar att av 100 000 unga tjejer så begick knappt 350 självmordsförsök 2006. Så sent som år 2000 var motsvarande siffra knappt 250.


Vad vi ser är att samtidigt som det totala antalet självmord minskar. Men inte bland unga pojkar och flickor! Det är endast för de yngsta männen och kvinnorna och för männen i åldrarna 45-64 år som självmorden inte minskat de senaste åren.


Denna bild berör oss alla. Denna bild är givetvis mycket  oroande. Denna bild gör att jag som minister måste agera. Det är därför vi satsat drygt 200 miljoner på förbättrad tillgänglighet i barn- och ungdomspsykiatrin. Det är därför vi tagit initiativ till en förstärkt vårdgaranti för barn och unga med psykiska besvär. Det är därför vi tagit ett initiativ till ett nationellt centrum för att utveckla tidiga insatser för dessa barn och unga. För att nämna något.


Men vi måste göra mer. Vården, inte minst psykiatrin, behöver kunna möta ungdomarna där de finns. Regeringen satsar nu, tillsammans med sjukvårdsrådgivningen.se på en ungdomsmottagning på nätet. Arbetet pågår och ungdomsmottagningen.se kommer att lanserar i slutet av året. Ett alldeles utmärkt initiativ, om jag får säga det själv. Jag tror mycket på detta. Och jag ser fram emot lanseringen. Men jag tror att vi också kan behöva gå vidare. I förlängningen skulle vi även kunna ha BUP, barn- och ungdomspsykiatrin, tillgänglig via Internet.

BUP på nätet.


Detta är ett nytt sätt att tänka som jag räknar med att vi kommer att kunna initiera om satsningen på ungdomsmottagningen.se faller väl ut. Varför? För att hjälpen måste finnas där ungdomarna finns. Inte som en ersättning för den personliga kontakten. Absolut inte. Men som ett komplement. Det är där vi kan vara till ytterligare hjälp. Det är där vi kan vara till ytterligare nytta.


Utmaningar

Det finns alltjämt stora brister i den svenska psykiatriska vården. Problem lider vi inte brist på. Det är ingen hemlighet. Det har framkommit tydligt inte minst genom Anders Miltons utredning. Utredningen visade att det finns problem på ett stor antal områden. Det handlar om allt från bostad, arbete och meningsfull sysselsättning till tillgänglighet. Samordningen mellan ansvariga huvudmän fungerar inte fullt ut, det finns tecken på platsbrist, den evidensbaserade vården behöver stärkas och det finns brister när det gäller rehabilitering och daglig sysselsättning. Andra eftersatta områden är utbildning och kompetens samt första linjens barn- och ungdomspsykiatri. Det finns inga Alexanderhugg att utdela som i ett dräpande slag löser alla problem. Den gordiska knuten inom psykiatrin måste nystas upp genom en mängd åtgärder. Och detta nystande måste göras tillsammans.


Ansvaret för att komma till rätta med bristerna är ett ansvar som måste tas gemensamt av stat, Kommun- och landstingssverige. Sjukvårdshuvudmännen har givetvis det operativa ansvaret för vården. Samtidigt har jag som socialminister ett yttersta ansvar för hela hälso- och sjukvården. Och när jag som minister ser ett område med omfattande problem är det mitt jobb att få till stånd en lösning på problemen.


När jag var på Psykiatridagarna för ett år sedan konstaterade jag att remisstiden på utredningen då precis hade gått ut. Och jag konstaterade att mina medarbetare på socialdepartementet hade "ett stort arbete framför sig". Så stod det i varje fall i talmanus! Nu kan jag säga att de både har ett stort arbete bakom sig och ett stort arbete framför sig.


Vi är mitt uppe i beredningen. Vissa konkreta åtgärder har alltså redan hunnit vidtagits, som jag berättat om tidigare. Många står på tur för att realiseras. I budgetpropositionen för 2009, som regeringen kommer att lämna till riksdagen i höst, avser regeringen att föreslå en resursförstärkning för att stödja kommuner och landsting i deras arbete att utveckla en väl fungerande psykiatrisk vård.


Tyvärr kan jag idag inte gå in på detaljer! Något som givetvis känns lätt frustrerande. Jag skulle givetvis gärna velat presentera hela reformen för er här idag. Men tyvärr. När det gäller detaljerna är det locket på. Det blir inte ens några lätt Freudianska felsägningar. Detaljerna i detta reformarbete kommer att presenteras under hösten. Vad jag däremot kan göra är vad som på TV-språk kallas för en "cliff-hanger". Ni vet i slutet av ett avsnitt i en tv-serie hänger hjälten utför ett stup. Hur ska det gå? Svaret väntar i nästa avsnitt! Jag kan tyvärr inte avslöja exakt hur det ska bli med det fortsatta reformarbetet, eftersom vi är mitt uppe i arbetet. Man vad jag kan nämna något litet om är de områden vi jobbar med.


1. Arbete och sysselsättning. Idag saknar uppskattningsvis 20 000-23 000 människor med psykisk funktionsnedsättning en meningsfull sysselsättning. Detta måste förbättras.


2. Barn- och ungdomspsykiatri. Som nämnts tidigare har regeringen redan tidigare satsat resurser just på barn och ungdomar. Detta är mycket viktigt.


3. Tvångsvården. Som jag nämnt tidigare har vi nu initierat en ny vårdform, öppenvård med särskilda villkor. Fler åtgärder väntar.


4. Utbildning och kompetens. Staten har ett ansvar för grundläggande utbildning, ett ansvar som vi kan bli bättre på att ta. Även här behövs förbättringar.


5. Sluten vård. Den stora psykiatrireformen på 1990-talet handlade mycket om att öppna upp de stora institutionerna. Dagens slutna vården behöver ses över.


6. Uppföljning och kvalitet. Vi behöver bättre kunskap om den psykiatriska vården. Vilka metoder används? Vilka resultat ser vi? Hur långa är köerna? Befintlig vård och rehabilitering ska i möjligaste mån bygga på tillgänglig evidens. Så är det i den övriga hälso- och sjukvården. Och så skall det givetvis även vara inom psykiatrin.


7. Forskning. Jag ser ett stort behov av att förbättra och bredda. den vetenskapliga grunden för den psykiatriska vården. Detta är något som mina medarbetare arbetar med just nu.


8. Missbruk och psykisk sjukdom. Det är inte någon väl förborgad hemlighet att människor med långvarigt missbruk inte sällan har psykiska besvär. Även detta är ett område som vi arbetar med just nu.


Generellt kan jag säga att personer med psykisk sjukdom samt barn och ungdomars psykiska hälsa är prioriterat. Generellt kan jag också säga att det bör finnas god tillgänglighet och ett fungerande system för att fånga upp individer som far illa tidigt. Detta var något om det arbete som nu pågår på departementet. Detta var något om det arbete som pågår för fullt på departementet just nu. Mer än så kan jag tyvärr inte säga.


Åhörare.

För mig är frågan om att människor som mår psykiskt dåligt hjälp en fråga om etik. Om människosyn. Om att värna den svage eller den svaga. Ibland far vi människor illa. Och det handlar inte bara om ett fåtal. Ta bara depression. 40-50 % av kvinnorna och 25-30 % av männen drabbas någon gång i livet av en behandlingskrävande depression. Vi blir lätt kantstötta, som någon formulerade det. Och det är viktigt att få hjälp. Det är inte konstigare att få ont i själen än att få ont i hälen, eller ont i ett knä. På samma sätt som vi kan få hjälp om vi får ont i hälen måste vi kunna få hjälp när vi har ont i själen.


Tack för att du lyssnat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0