Ett förstärkt straffrättsligt skydd mot människohandel och barnäktenskap
Utredningen om människohandel m.m. har i dag överlämnat sitt betänkande Människohandel och barnäktenskap - ett förstärkt straffrättsligt skydd (SOU 2008:41) till justitieminister Beatrice Ask.
Regeringen gav i mars 2006 hovrättsrådet Agneta Lindelöf i uppdrag att som särskild utredare göra en översyn av den straffrättsliga bestämmelsen om människohandel och anknytande lagstiftning samt analysera och om det fanns behov av ytterligare straffrättslig lagstiftning mot barn- och tvångsäktenskap.
Betänkandet innehåller flera förslag som innebär att lagstiftningen mot människohandel skärps och offrens situation förbättras. I betänkandet föreslås ändringar i brottsbalken, utlänningslagen och sekretesslagen. Utformningen av straffbestämmelsen i 4 kap. 1 a § brottsbalken förtydligas och kompletteras genom att utformningen av uppräkningen av de otillbörliga medlen och handelsåtgärderna utökas. Kravet på att gärningsmannen ska ta kontroll över offret föreslås inte längre finnas kvar. Det nuvarande subjektiva rekvisitet förändras till att även omfatta gärningsmän som handlat med indirekt uppsåt eller likgiltighetsuppsåt. För att tydliggöra den utsatta situation som offer som är under 18 år befinner sig i föreslås att det av 4 kap. 1 a § tredje stycket brottsbalken ska framgå att den som begår ett människohandelsbrott mot ett barn alltid ska anses ha missbrukat barnets skyddslöshet. Förslaget i den delen innebär att det i praktiken inte uppställs något krav på att gärningsmannen använt sig av ett otillbörligt medel om offret är under 18 år. I betänkandet föreslås också att de inledande transaktioner där det till exempel överlämnas pengar när ett offer säljs eller köps ska kriminaliseras.
I betänkandet konstateras att redan befintlig kriminalisering på ett adekvat och tillräckligt sätt straffbelägger det tvång som kan föregå ett tvångsäktenskap och att det inte finns förutsättningar för att kriminalisera ytterligare handlingar av lindrigare karaktär som kan föregå ingåendet av ett sådant äktenskap. I betänkandet konstateras vidare att det inte heller finns behov av att införa särskilda brottsrubriceringar som tar sikte på tvångsäktenskap som inte är barnäktenskap. I betänkandet föreslås emellertid en bestämmelse som tar sikte på att motverka de äktenskap som ingås med ett barn som är under 16 år som inte är att anse som tvångsäktenskap genom att det som tillåtande av barnäktenskap kriminaliseras att en vårdnadshavare tillåter ett barn som är under 16 år, vilket är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige, att ingå ett äktenskap som är giltigt i vigsellandet. Av förslaget framgår att det för brottet stadgas fängelse i högst två år. Enligt förslaget bör bestämmelsen föras in i 7 kap. brottsbalken, Om brott mot familj.
Slutligen lämnas förslag på att kravet på dubbel straffbarhet ska slopas beträffande människohandel. Också den föreslagna bestämmelsen om tillåtande av barnäktenskap i 7 kap. 1 b § brottsbalken bör undantas från det kravet.
