Om Bodström och hotet mot rättssäkerheten

Den senaste tiden, och speciellt de senaste dagarna, har pressen varit full av utfall mot justitieminister Bodström. Priset i demagogisk formuleringskonst tar Dagens Nyheter idag i en debattartikel av Alf Svensson och Tommy Lindström med rubriken 'Bodström en fara för rättssäkerheten'.

Att Dagens Nyheter är på krigsstigen mot Bodström är inte svårt att förstå av innehållet att döma i några av de senaste dagarnas artiklar ( 'Bodström tycker inte ökad övervakning hotar integriteten' 30 jan och huvudledaren 29 januari 'Farligt att dra skruvstädet för hårt')

I 'Bodström tycker inte ökad övervakning hotar integriteten' anser författarinnan att Bodström är en "lagstiftningsmaskin", som riskerar meja ner både rättssäkerhet och personlig integritet - allt enligt en växande kritikerskara. Av artikeln framgår att kritikerna utgörs av "en manlig kritiker", "många menar", "skribenter i nätets bloggosfär', 'en rad av nätets bloggar' , 'internetveteranen Oscar Swartz' och SSU:s senaste affischnamn i nöjesbranschen, SSU:s ordförande Anna Sjödin, som enligt Dagens Nyheter häromdagen hävdade att Bodström kommer att gå till historien som den justitieminister som "spolade ner svenskarnas integritet" . ( Inom parentes ska det bli intressant att se om Bodström blir den förste kandidaten i det nämnda socialdemokratiska gänget som blir utsatt för historisk spolning.)

Om man står ut med rubriken 'Bodström en fara för rättssäkerheten' i dagens debattartikel av herrar Svensson och Lindström och läser inlägget ,så pekar dessa på att det är viktigt att inte enbart satsa på elektronisk övervakning. Helt korrekt, men då är det samtidigt viktigt att påpeka att av alla de lagförslag Bodström lagt fram handlar ingalunda alla om elektronisk övervakning även om det är dessa som fått mest uppmärksamhet eftersom de ansetts vara mest kontroversiella.

När Bodström och hans justitiedepartement hävdar att dagens organiserade brottslighet kräver helt annat bemötande än det vi varit vana vid hittills så har de helt rätt. Detta ska å andra sidan inte stå i motsatsställning vare sig till allmänhetens ibland faktiska känsla av otrygghet och kravet på fler synliga poliser, och inte heller till ökad intensitet och nya metoder för att underlätta fd kriminellas' återtåg' till samhället, vilket också påpekas av Svensson & Lindström i deras inlägg.

Den organiserade brottsligheten omsätter idag ofantliga belopp, en verksamhet som inte låter sig hanteras bara genom att omnämnas, beskrivas i färgglada foldrar eller bekämpas med traditionella medel. Här krävs kompletterande KUNSKAPER, STRATEGIER, SAMORDNING och LEDARSKAP.

Beträffande narkotikahanteringen och kopplingen till den organiserade brottslighetens engagemang i den är den internationella och också den svenska utvecklingen oroande.

Regeringen har den 10 november 2005 beslutat proposition Nationella alkohol- och narkotikahandlingsplaner (prop 2005/06:30). I propositionen redovisar regeringen sin syn på den samlade narkotikapolitiken och lägger fast grundvalarna för hur insatserna för perioden 2006-2010 bör genomföras, samt för hur insatserna ska följas upp.

Planen slår fast att det långsiktiga förebyggande arbetet för att få ett samhälle fritt från narkotika måste fortsätta. Vidare slår planen fast att arbetet på lokal nivå är avgörande för framgångsrika resultat. Barn, ungdomar och föräldrar är särskilt prioriterade målgrupper de kommande åren, enligt planen.
Den svenska narkotikapolitiken bygger på att människor ska ha rätt till ett värdigt liv i ett samhälle som slår vakt om enskildas behov av trygghet och säkerhet. Narkotikan får aldrig tillåtas hota individers hälsa, livskvalitet och trygghet eller den allmänna välfärden och demokratins utveckling.

För att få ett narkotikafritt samhälle föreslår regeringen tre delmål, nämligen
  • minska rekryteringen till missbruk
  • förmå personer med missbruksproblem att upphöra med sitt missbruk
  • minska tillgången på narkotika
Som framgår av den summariska sammanfattningen av planen krävs en mängd åtgärder för att komma till rätta med narkotikaproblemet. Detta inkluderar bland annat kraftfulla och nya insatser i 'lagstiftningsmaskineriet', men självklart också inom andra områden - vård och behandling, metod- och kompetensutveckling, kriminalvården, socialtjänsten, arbetsmarknaden m fl.

I april 2005 presenterade SCB en försöksberäkning av värdet på prostitution, droger, smuggling av alkohol och tobak. Detta var den första skattningen nationalräkenskaperna gjort av illegala verksamheter. Enligt beräkningarna skulle Sveriges BNP öka med ungefär 3,7 miljarder kronor i löpande priser om ovannämnda illegala verksamheter inkluderades. Hushållens konsumtionsutgifter för dessa verksamheter har skattats till 5 500 miljoner kronor, varav för narkotika 2 286 miljoner kronor.

Genom antaganden om antalet missbrukare per drog, deras genomsnittliga årskonsumtion och priset för respektive drog skattas hushållens konsumtionsutgifter för illegala droger till 2 286 miljoner. Konsumtionen har delats upp på fem olika preparat: amfetamin, heroin, cannabis, narkotiska läkemedel och ecstasy. Av dessa preparat betyder heroinet mest.

Analysen ger vid handen att hushållens konsumtionsutgifter för konsumtion av narkotika 2001 såg ut som följer (i miljoner kronor)

Preparat       Konsumtion

Amfetamin    382 miljoner kronor
Heroin           1748 miljoner kronor
Cannabis mm 156 miljoner kronor
Summa:        2 286 miljoner kronor
Siffrorna är häpnadsväckande och borde få alla som anser att tillgång och efterfrågan på narkotika inte ska tillåtas utgöra en integrerad del av ett demokratiskt samhälle att reagera kraftfullt.

I det arbetet finns det god plats för Thomas Bodström.

Torgny Peterson

   



 

   

Kommentarer
Postat av: /M

Du kan inte mena allvar. Man skjuter inte räv med artilleri.

2006-02-03 @ 00:13:40
URL: http://banal.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0